Balkongen är min trädgård

Jag och maken är typiska lägenhetsmänniskor. Vi gillare inte att renovera. Vi gillar inte att spackla, riva kök, kakla duschar, rensa stuprännor, klippa gräs osv, osv. Vi gillar tanken att när det är helg kan vi, i princip, göra vad fasiken vi vill. Vi har ansträngt oss mycket hårt för att minimera våra "måsten". Det är underbart, då finns det ju så mycket tid att göra det man tycker är kul. Bland annat så gillar jag att plantera och småpåta lite. Det ska vara lite lagom och kravlöst men resultera i en prunkande oas högst upp i huset.

Jag kan villigt erkänna att de sista två åren har det där med prunkande oas legat nere ganska så ordentligt. 2010 var jag nybliven, hormonsprutande mamma just under planteringssäsongen. Jag tror jag lyckades gräva ner några penseér. Förra året hade jag en 1-åring som mer än gärna slet upp varenda planta och kastade ner jorden på grannens balkong. Det var den sommaren som vi bara öppnade balkongdörren när hon sov...

Men i år är det nya friska tag! Jag har ett tag suktat efter sådana där gamla fina äppellådor och tänkt att de skulle ju bli fin-fina odlingslådor på balkongen. Jag har nämligen fått för mig att jag vill odla sockerärtor och bondbönor på balkongen. Har ingen aning om det kommer att funka eller bli bra men jag vill testa!

Hursom den superfiffiga och hjälpsamma floristen som har Tant Gröns Blommor i Frösunda, Solna, letade upp och tog hem äppellådor till mig. Tyvärr har jag ingen hemsida till henne men hon finns och hon är toppen. Hursom, planteringslådor skulle det bli.

Helt sonika så klädde jag insidan med en svart sopsäck som jag klippt upp. Häftpistoler är verkligen skojjiga att arbete med. Istället för att göra hål i botten på plasten, för dräneringens skull har jag satt ett plaströr i lådan så man ska kunna se vatten nivån och lägga av att vattna innan man dränker de stackars små växterna.

Såhär blev de färdiga lådorna. Jag är mycket nöjd om jag får säga det själv. Nu får vi bara hoppas att det börjar växa något i dem också. Jag hoppas också att Lill-Fisan inte får för sig att plocka de små nya skotten, för det är fortfarande mycket roligt att "hjälpa" mamma att skyffla jord.