Det känns lite "twilight zone" när man vaknar på morgon en torsdag, första arbetsveckan, och man är så trött att man knappt fattar vad det är som väckt en. Sen inser man att det är antingen Lill-Fisan som har pratat i sömnen eller så är det alarmet på mobilen.
"Tusan, där var det igen, det är alarmet på mobilen" tänker man sen. Nästa tanke är "jag snoozar lite till". Och medans man ligger där och snoozar så börjar man tänka på det smidigaste sättet att ta sig till jobbet. Eftersom jag är så trött är det första jag tänker "bilen!", men nja... jag har ju inget som jag behöver den till på jobbet och då känns det lite lyxigt. Samt att det bara är irriterande att det tar 20-25 minuter hem på eftermiddagen när det går på 10-15 minuter med cykeln. "Hm... Cykeln, ja, det går ju fort. Men de där långa backarna upp mot jobbet är ju så... jobbiga". "Ok, bussen då? Njä... då måste man ju passa tiden, det kostar ju pengar när man inte har månadskort och så tar det ju hela 20 min... Nä, det blir nog lättast med cykeln ändå".
Vad är det för fel på en person som dissar både bil och buss som transportmedel för "det är ju så jobbigt..." och tycker att cykeln är "lättare"? Det har hänt något eller så vill jag så förtvivlat gärna rättfärdiga min dyra cykelinköp....
1 kommentar:
Hahaha! Jag hade nästan samma fundering första arbetsdagen. Det slutade också med cykeln!
Skicka en kommentar