Inte fan gnäller hon!

Som ni har förstått av mitt tidigare inlägg så har jag inte mått så himla toppen. Hela familjen har verkligen mått skituselt. Vi har haft inte bara en ögoninfektion utan två, varav en var så förbannat jäkla elak att läkaren hoppade två meter bakåt när hon såg mig och började spruta atibiotika i mina ögon (ja, nästan i alla fall. Men hon ryggade tillbaka). Det var verkligen inte vackert. Både jag och Lill-Fisan har haft dåliga ögon. Som tur var slapp Lill-Fisan den elaka varianten av ögoninfektionen, så på henne läkte det ut av sig själv. Sen när vi trodde att allt var frid och fröjd så är det någon som får 41 jä**a grader feber och den andra får så ont i halsen att hon inte kan svälja och sprängvärk i hela huvudet och halva ansiktet. Efter ytterligare ett läkarbesök och ännu mer antibiotika så är vi, en vecka senare friska och krya. Men det var ju drottningmodern av alla förkylningar vi åkte på! Det var länge sedan jag var med om något liknande!

Åh jäklar vad jag och Lill-Fisan har gnällt! På något mirakulöst sätt har pappa Fis klarat sig. Han har däremot fått ta hand om två gnällfior. Men, under den här veckan av gnäll, värk, snor och hostningar så har vi lyckats indoktrinera Askungen på filmreportoaren. Det är så skönt att få lite omväxling från Teletubbies och Lilla Sjöjungfrun.

Det är ju en helt fantastiskt söt liten film. Något som slår mig när man sitter i sin värkdimma och piper om hur synd det är om en själv är att inte fan gnäller Askungen! Flickabarnet blir föräldrarlöst och får växa upp med den elaka styvmoder (såklart) och bara slita, släpa och slava. Hon får bo i ett högt kallt stentorn (hur mysigt är det på vintern?) med endast ett par fladdriga gardiner för förnstret. För att ta sig upp till tornet måste hon gå i en gammal, skraltig, halvmurken trätrapp. Hon är piga åt sin styvmor och hennes två döttra där hon förväntas sköta allt i hushållet. Hon blir aldrig trevligt bemött utan får bara höra att inget duger. Ändå gnäller hon inte. Askungen är samlad, artig, rar och trevlig mot alla hon möter. Dessutom ser hon oförtjänt fräsch och fiffad ut. Men nu vet jag varför.

Askungen har egentligen en ganska så sweet deal. Visst, ja, ja, hon måste städa, tvätta, bla, bla, men vem måste inte det? Inte fasiken behöver hon lägga många fingrar i kors för att fixa sig själv. Sängen bäddas av små pippifåglar, kläderna snyggas till av små möss, duschen tar åter igen pippifåglarna hand om och till sist så fixar mössen hårbandet och pustar till skorna samt ser till att de samma kommer på fossingarna bra. Tänk om jag hade en armé av smådjur som fixade hela min morgon på samma sätt. Då skulle jag också kvittrandes och lallandes klä på barn, fixa frulle och komma iväg till dagis utan att knota.

Gammalt blir nytt

Jag är risig. Jag är faktiskt skitdålig rent ut sagt. Det är så att det är minst lika synd om mig som en karl som är förkyld. Bara så ni vet! Därför var min kära make vänlig nog att ta med Lill-Fisan på utflykt idag så jag fick vara hemma och "vila". Ja, hade jag varit smart så hade jag antagligen gått och lagt mig och just vilat. Hade jag gjort det hade jag kanske inte mått fullt så skituselt som jag gör nu. Men nu är jag inte särskilt smart. I alla fall inte när jag har massa roliga projekt på gång.

Dagens "vila" resulterade i ett nytt badlakan till Lill-fisan. Ett sånt där med en huva. Jag har letat i flera butiker efter ett sådant och som är tillräckligt stort. Inte ett sånt där fjuttigt som bara en nyfödd bebis får plats i utan ett lite rejält. Nåväl, jag tog saken i egna händer och tog ett av våra gamla badlakan som har blivit alldeles fransigt och fult i kanterna. Vips och sim sala bim så blev det ett skinande nytt barnbadlakan.

Årets julklapp

Glöm platt-TVn, nu ska vi ge bort mat i julklapp. Kanske inte en sån himla dum idé egentligen. Är det något vi alla behöver så är det ju just mat. Men det har varit lite debatt om dessa matkassar. Konceptet är att kunden får en matkasse levererad till dörren inklusive recept. Nu har DN.se småtassat i Plus fotspår och konstaterar att dessa kassar är dyyyraaaa. Det är mycket billigare att handla själv.

Eh, well duh! Det är klart det är mycket billigare att handla själv. Behövs det verkligen göras undersökningar om detta och skrivas artiklar om detta i dagspressen? På allvar? Var det någon som faktiskt trodde att det skulle vara billigare att få maten, med recept, hemlevererad mot att handla den själv? Nä, trodde inte det heller. Dessutom börjar jag bli lite småtrött på allt detta gnidna "det är myyycket dyrare än att göra det själv". Fast det går ju så fint hand i hand med dagens sluta-konsumera-ideologi. Men är det verkligen det som är det viktigtaste i detta fallet?

De flesta tjänster och varor är dyrare än om du skulle göra det själv. Allt från målerijobb till att få hem potatis. Men det är ju lite det som är själva poängen med företagsverksamhet. Företaget, eller de som äger företaget, vill tjäna pengar. Om nu företaget lyckas komma på en sån bra produkt och tjänst att 5% av hushållen använder sig av tjänsten betyder det inte att 5% är lurade. Det betyder att 5% tycker det här är så jäkla bra att man är villig att betala för tjänsten. Det för dessutom med sig att fler kan få jobb hos det lyckade företaget. Dessa får i sin tur mer pengar att spendera eller spara. Everybody wins!

Jag har fått för mig att familjer nuförtiden har det, genosnittligt, bättre ekonomiskt än vad en genomsnittlig familj hade det på 70-talet. Vad många familjer, då kanske främst småbarnsfamiljer, har det dåligt med nuförtiden är tid. Jo, det är ju liksom baksidan av den ekonomiska välfärden. För att uprätthålla hushållets levnadsstandard krävs det oftast att 2 vuxna arbetar. Om man då ska få ihop 8 timmar arbete om dagen, restid på 1,5 timmar till och från arbetet, hämtningar och lämningar på dagis SAMT att planera, handla och laga middagsmaten ja, då blir det inte så jäkla mycket tid över till att umgås med barnen och ha trevligt i veckorna. Naturligtvis handlar det här om priorieteringar. Men om jag kan stryka planering och handlingsmomenten för 5 middagar på 2 veckor så är det tid guld värd jag sparar. Att jag sen kanske får hosta upp 200 kr extra för att någon annan tar sig tiden att planera dessa middagar och handla dem åt mig, det är billigt enligt mig.

Som sagt, jag tror att det är lite snedvinklat att bara fokusera på den faktiska kostnaden i kronor och ören och inte titta på vinsten i helhet det faktiskt innebär med en sådan här tjänst. Att slippa släpa iväg hungriga småungar till affären och samtidigt som de sitter och ylar i vagnen försöka komma på vad ni ska äta till middag, idag igen.

Jul, jul, strålande jul

Nu äntligen är min favorithögtid på hela året här! Julen! Åh, så jag älskar att tända adventsljus. Hänga upp kulor, tända stjärnor och ljusstakar, baka och laga mat i det oändliga och göra julkort. I helgen var det ju som bekant första advent. Detta firande hade förberetts så att på själva adventsdagen var det bara att släpa upp alla dekorationer medans lussebullsdegen jäste.

Tidigare i november har jag förberett genom att göra min traditionella bus-glögg. Jag kallar den så för att man kan bli ganska så glad av den om man dricker ett par muggar. Det är en rödvisglögg spetsad med congac. Ja, fint och starkt ska det vara. I år så roade jag mig även med att göra ett glöggexperiment. Jag tog lite vitvin, glöggkryddor (min egen lite hemliga blandning), det oranga på skalet från en apelsin och råsocker. Dessutom busade jag till det med en liten stjärnanis också. Det blev en mycket spännande brygd. Jag vet inte om den var så himla "glöggig" men god blev den!

Pepparkaksdegen var preppad sen någon vecka tillbaka så det bara var att skära mina skivor och grädda. Att hålla på med utsticksformar när Lill-Fisan fortfarande är för liten för att hjälpa till är inte något som jag tycker är något särskillt roligt.

Jag har faktiskt varit så rasande effektiv den här tiden så det enda som är kvar av julstöket är vörtbrödet och att göra färdigt julkorten. Måste beställa bilden på Lill-Fisan som ska klistras i nästan alla julkort. Tänk att jag innan jag fick barn avskydde jag julkort med små snoriga ungar och nu kan jag inte få plåga mina vänner snart nog med desamma.

Uppbyggnad av myshörna, del 1

Vi har nu mer eller mindre bestämmt att Lill-Fisan ska få försöka börja sova i eget rum under jullovet. Detta har ju gett mig och maken bråda dagar då vi insett att vi måste börja rensa ur vår skit ur Lill-Fisans rum. Men det har också gett mig en anledning att knycka min mammas symaskin och ge mig i kast med operation och projekt myshörna.

Tanken är att det ska bli en liten höra i lillfisans rum där man kan sitta och mysa och läsa böcker och så bland massa kuddar och mysig belysning. Ska man ha en massa kuddar ska de naturligtvis ha fina överdrag så de 2 första kuddarna i myshörnan blev klara under förra veckan.