Thanksgiving

På torsdagen förra veckan var det ju den officiella Thanksgiving-dagen. Detta är ju något så exotiskt om en helylle-superamerikansk helgdag. Ja, eller, de firar ju faktiskt Thanksgiving i Kanada också, men tyvärr har jag glömt bort bakgrunde till detta firande. Vill ni veta får ni googla! Vad man firar, i USA, är att detta var dagen som "The Mayflower" slog land på den Amerikanska kontinenten och vitingarna fick för första gången träffa infödingarn, indianerna. Man var så glad att vara framme (eller nåt) och så himla glad för sin nya kompisar (indianerna) så man sprang raka vägen ut i skogen och sköt lite kalkoner och ställde till med ett sjuhelsikes party. Att man senare skulle ha ihjäl i princip alla indiander och de få stackare som lyckades överleva blev undanskuffade i reservat är det ingen som tänker på eller tar hänsyn till vid detta firande.

Så i lördags var vi hos min bräkiga Amerikanska väninna (guud så jag älskar henne!) och hade Thanksgivingmiddag. Det var kalkon, mashed potatoes, turkey stuffing, corbread, cheese and bacon muffins (wow!), sallad, sås och gele. Det var så traditionsenligt som det kunde bli. Bortsett från att de inte fanns några syltade tranbär. Det är i och för sig ingen större förlust eftersom det är typ ingen som egentligen tycker om dem.

Det fiffiga med sånahäringa kalas är att eftersom värdinnan är en motvillig matlagerska så är det inte svårt att övertala henne om att man ska få göra en tårta. Sagt och gjort. En Thanksgivingtårta blev det. Denna gången med mandelbottnar (så de stackars glutenallärgikerna kan få smaska), passionfruktmousse och mjölkchokladmousse. Sen måste jag faktiskt erkänna att jag är vansinnigt nöjd med dekorationerna. Satan så kul det var sen!

Det lilla (nåja) korghornet, som faktsikt heter cornucopia och symboliserar överflöd och välnäring, är tillverkat av rice krispies treat och sedan täckt av flätad, kavlad marsipan.