Jag har länge tyckt att det verkar helt befängt att något, som om man är duktig på matematik, ska vara biologiskt styrt. Det har helt enkelt inte gått ihop i mitt huvud. När DN.se publicerade denna notis så blev jag föga överraskad.
Nu har jag inte läst studien själv men jag finner det högst troligt att anledningen till att det är så få kvinnor som studerar matematik på högre nivå är sociala faktorer och inte biologiska. I alla tider har flickor fått lära sig att de ska sitta tysta och snälla, inte göra väsen av sig, inte tro att de är något och fram för allt ska de vara söta! Inte fasiken får man fram särskillt drivna individer med den inställningen. Ska man studera ett ämne som matematik på HÖG nivå måste man vara jäkligt driven enligt mig.
Utan att grotta för mycket i genuspedagogik, som för övrigt är riktigt intressant, så avslutar jag här. För den intresserade har jag skrivit lite om ämnet tidigare, kanske inte så specifikt med ändock inom samma "genre". Det kan ni läsa om här.
6 kommentarer:
Inte ett dugg förvånande. Biologiska skillnader mellan män och kvinnor är för det mesta rent BS.
/23-årig man
Nej, särskilt förvånad över studiens resultat är jag nog inte. Men rent generellt brukar de allra främsta inom varje område vara män. Det borde ju, i min mening, finnas de kvinnor som fullständigt skiter i normer eller sluppit den uppväxten någonstans i världen som kunnat prestera något extraordinärt. T.ex. inom Schack (det är ju lättast att jämföra prestationer inom just "sport") är det stora skillnader i prestationer emellan könen i absoluta toppen. Det utvecklas öven ytterst få kvinnliga s.k. savanter jämfört med manliga. Underligt och konstigt.
Biologiska skillnader emellan könen är ju ett faktum och att våra intellektuella förmågor efter en sådan lång tid av "kvinnoförtryck" i och med att kvinnorna främst var ansvariga för barnen skulle kanske inte vara alldeles konstiga. Dessa kan ju inte vara särskilt betydande i praktiken men jag tycker det vore intressant att forska kring likt de studier som utförts. Jag förstår att jag agerar lite utav djävulens advokat i denna del av intranätet men kan ju vara kul att leka lite med något polariserade åsikter i diskussioner ibland. Ha ett bra liv! / Henri Vouthre
"högst troligt" utifrån vilken analys ? eller bara en allmän känsla ? Att vara driven är ingen motsats till att vara tyst o snäll de går att kombinera utmärkt. Vet inte om du själv studerat matematik på högskolenivå men den absoluta majoriteten av manliga studiekamrater jag haft är personer som antagligen skulle klassificeras som tystlåtna av samhället. Utmärkt om det inte föreligger några biologiska anledningar till de prestationsskillnader som förekommit men din analys av artikeln är inte speciellt vetenskaplig utan snarare högst tveksam.
Va roligt med lite kommentarer från "okända". Nej, min "analys" (ytterst tveksamt att enns kalla det så, reflektion vore kanse ett bättre ord, inte sant?) är verkligen inte vetenskaplig. Det är högst personliga åsikter. Ja, jag har studerat matematik på högskolenivå så jag känner verkligen till "nördfaktorn". Men tro det eller ej, många av mina manliga studiekamrater skulle nog även kunna klassificeras som den "coola killen" på högstadiet. Däremot är det väldigt få av mina kvinnliga studiekamrater som skulle haft denna klassning, inklusive mig själv. Det ÄR jobbigt att vara kvinna och ha en hög utbildning inom matematik och teknik. Tyvärr är det väldig många män som känner sig hotade av "en smart brud". Är det kanske därför så få kvinnor vågar satsa och visa upp sin smarthet? Som sagt, denna blogg är absolut inte till för vetenskapliga analyser, det ägnar jag mig åt på arbetstid.
Tack för era kommentarer, jag blir väldigt glad för dem!
@ Henri Vouthre: Mycket intressant kommentar! Som du säkert förstår så har jag inga svar. Jag är inte enns i närheten av att forska inom ämnet. Vad jag dock kan tänka mig är en anledning till att så få kvinnor når vetenskapseliten, trots den moderna genussynen, har lite med att gamla könsroller faktiskt lever kvar. Mina personliga erfarenheter säger att det är inga problem att satsa på karriär så länge man inte har barn. När och om man, som kvinna, får barn så är det fortfarande en väldigt stor del av samhället som ser konstigt på de kvinnor som inte ger upp hela sitt jag och liv de första 7 åren av barnets liv (ja, det är en överdrift, men för att illustrera). Tyvärr har kanske inte heller uppfostran av våra små pojkar kommit lika långt som uppfostran av våra små flickor. De flesta är ju mycket noga med att små flickor ska lära sig vara självständiga för att inte senare fastna i kvinnofällan. Men hur vanligt är det att pojkarna uppfostras till att automatiskt, utan gnäll och tjat, ta sin del i ansvaret för hem och barn? Jag vet verkligen inte om sanningen ligger här, men vad jag märkt är det oerhört lätt att fastna i "ansvarsfällan" som kvinna och då måste ju något annat stryka på foten. Oftast blir det då karriären.
@Henri Vouthre: Jag har för mig att jag har läst att det manliga DN-at, p.g.a. sin enda X och enda Y-kromosom är mer instabilt än det kvinnliga dubbelX-et.
Detta gör män mer utsatta för mutationer och nedsättningar men det finns även en större chans att det uppstår mutationer som skapar möjligheten till speciell begåvning. Sen hur mycket betydelse det har i praktiken beror självklart på om de hamnar i en stimulerande miljö eller ej.
Besvarar det, åtminstonde delvis, din fråga?
Skicka en kommentar