torsdag 5 maj 2011

Simultankapacitet?

Ibland måste jag säga att jag är helt makalös! Ibland börjar jag funder på om jag inte är någon sorts superkvinna eller något i den stilen. Jag har nu ikväll, på en och en halv timme hunnit:
2 omgångar blåbärsmuffins med crumble (tack Leila!)

Visste ni förresten att ICA har frysta blåbär som fasiken är knytnävestora!? Undra bara om de smakar någon också.

1 getostpaj med körsbärstomater

Helt allvarligt jag är en wizz i köket. Jag kan, om maken nattar barnet och håller sig borta, hålla igång hur många projekt som helst i köket. Det är fan magiskt. Jag har sån sjuk simultankapacitet när jag är i mitt kök så man skulle kunna tro att jag alltid kan hålla hur många bollar i luften som helst. Jämt. Men nä, sörrö! Så är det inte.

Jag klarar, till exempel, inte av att prata och skriva på datorn samtidigt. Jag klarar inte enns av att lyssna och skriva på dator samtidigt. Något av de två aktiviteterna avstannar. Samma sak när det gäller TV-tittande och läsande. Vi ska inte prata om vad som händer när någon begär att jag ska ge någon form av respons på vad denne har sagt när jag titta på TV. Det blir tvär-tillt! Jag stirrar frånvarande in i TV-skärmen, gurglar något (den grafiske läsaren ser säkert lite dreggel rinna ur mungipan på mig också) för att sedan helt tystna. Det är lite som i Homer Simpsons hjärna, hans två hjärnceller, som glatt skuttar runt och säger "mmmm beer", råkar hoppa in i och knocka varandra helt. När jag tänker på det här är jag förvånad att jag inte trillar ihop på golvet varje morgon när jag ska knäppa BN:n. Det är ett under att jag fixar båda sakerna samtidigt, stå och knäppa.

Jag är inte ensam som kvinna om det här har jag märkt. Många jag har pratat med upplever precis samma sak, prata och skriva på dator, lyssna på någon och se på TV samtidigt, är helt omöjligt. Detta medans de flesta män jag känner klara detta utan problem. Dessa män kan varken se eller förstå det svåra i dessa situationer. Allt det här gör ju att man blir enormt nyfiken på hur det kan komma sig att det alltid sägs att kvinnor har sådan fantastisk simultankapacitet? Var kommer det ifrån?

Det måste ju komma från den tiden när det mest avancerade en man tog sig för var att spänna hästen framför plogen och plöja upp fältet så potatisen kunde sättas i tid. Jag inbillar mig att kvinnorna under den här tiden styrde upp hem, mat, barn och säkert en mängd andra sysslor. Men det i åtanke är det inte så konstigt att kvinnor anses vara fantastiska livsjonglörer.

Men även det här med att jonglera livet är svårt. Jag kommer ihåg vad min chef sa till mig när jag skulle gå på föräldrarledighet. Han sa att jag skulle komma tillbaka som den ultimata projektledaren. Han påstod att jag skulle bli så sjukt bra på optimera min tid så jag skulle hinna med hur mycket som helst. Pyttsan! Eller jo, på ett sätt har han rätt. Jag hinner baka 3 sorters scones, hacka grönsaker till middagsgrytan och skala potatisen medans barnet sover middag. Men köket när nog det enda område som jag blivit effektivare i sen jag fick barn. Alla andra områden har snarare havererat totalt. Att jag enns kommer ihåg att jag ska ha en BH på mig...

Inga kommentarer: