Prettomorsor

Prettomorsor är ett fenomen som faktiskt är förvånansvärt vanligt. Du kan inte känna igen en prettomorsa genom att bara titta på henne. Man märker inte att prettomorsan är en prettomorsa förräns du börjar prata med henne alternativt gör något som den perfekta prettomorsan aaaaaldrig skulle göra för hon gör aldrig "fel" och är aldrig osäker i sitt föräldrarskap. För det är ju också så att en prettomorsa väldigt ofta måste tala om för andra föräldrar vad de gör fel, även om de inte var tillfrågade. En prettomorsa bryr ju sig baaaara om barnets bästa så hon skulle gladeligen göra en socanmälan på föräldrarna som som låter barnet smaka glass en tisdag. En tisdag för guds skull! Och glass! Det är ju socker i det och socker är giiift, solklart fall av barnmisshandel.

Man skulle också kunna tro att det finns lite olika sorters prettomorsor. Olika på det sättet att de följer lite olika ideologier. Men jag börjar misstänka att det inte är så.  En prettomorsas åsikter kan i allra högsta grad vara emotsägelsefulla. Allt beror på ålder på barnet och situationen som prettomorsan befinner sig i. Däremot kan en prettomorsa ha lite olika "käpphästar" som denne väljer att focusera på.

Något som är mycket vanligt är morsan som med god- och jämnmod genomgår alla barnets olika gnäll, utvecklings och sömnstadier utan att, utåt sett, knota. När man stöter på denna mamma ska man passa sig för att yppa att man tycker att det är jobbigt om man aldrig kan lägga ifrån sig barnet, barn som gnäller eller inte sover så himla bra. För den här mamman är allt naaaatuuuurliiiigt och fint och inget att känna sig upprörd över. Ja visst, visst är det mesta som små- och spädbarn går igenom naturligt och inget konstigt alls, men det gör det inte mindre frustrerande! Den här mamman svarar på sådant gnäll att det bara är att bära och bära. Det är ju i och för sig också sant till viss del men det är inte så jävla kul att få upptryckt av någon med en duktig min när man själv går på knäna för den enda gången ungen är nöjd är när den antingen ammar eller blir buren och du rör på dig konstant. Det är också det enda sättet att hålla ungen sovande.

Prettomorsan kan inte heller förstå konceptet egentid. Jag menar, det mest fantastiska som finns är ju att spendera tid med sina barn. Det verkar för övrigt vara det enda intresse som prettomorsan har. Prettomorsan ser heller ingen anledning till att lämna barn på förskolan. Hon skulle gladeligen gå hemma resten av livet med sina små om det inte vore så att hon behövde jobba för att ge barn och make mat på bordet. Hon drömmer om att hennes make ska få ett så välbetalt jobb så att, om de snålar och går ner i levnadsstandard, hon kan stanna hemma och få vara med barnen dygnet runt, året runt i all evighet. Andra mammor som ondgörs sig över att de inte hinner träna, duscha, träffa kompisar, spela varpa, eller vad de nu vill göra. Det har hon ingen förståelse för. Hon förstår inte heller riktigt varför hon och mannen hennes behöver barnvakt för att vara med varandra. Man skaffar ju inte barn för att lämna bort dom och om barnen inte är välkomna/kan följa/är lämpliga att ta med finns det ingen anledning för de vuxna att gå. Alla i familjen eller ingen! Nä, Egentid får hon på jobbet och det är fullt tillräckligt!

Prettomorsor brukar också tycka att det här med mat är viktigt. Fram för allt är det viktigt att barnen äter rätt och nyttigt och utan E-medel eller socker. Naturligtvis inte för salt heller. Ibland när jag känner mig elak tänker jag att hur får prettomorsan all mat att hålla om hon plockar bort både nya konserveringsmedel (E) och de äldsta konserveringsmedel vi har, socker och salt. Men det är skit samma! Lite möggelsporer har väl aldrig någon dött av? Prettomorsan bakar sitt bröd själv (surdeg, såklart), hon pyreéar allt från potatis till torsk själv. Lite längre fram gör hon all barnmat själv i storkok och fryser in i lagom portioner. Det skulle aldrig falla henne in att köpa barnmatsburkar "det känns liksom inte som om man kan lite på innehållsdeklarationen...". Sa jag att prettomorsor ofta har ett ohälsosamt kontrollbehov? Hon serverar aldrig hel eller halvfabrikat. Eller, det är vad hon säger i alla fall. Hon deklarerar gärna högt och ljudligt att hon kan inte förstååååå hur folk kan stoppa i sina barn sån skit! Enligt henne är det inte jobbigt alls att komma hem från jobbet med snorhungriga ungar och ställa sig och laga mat i 45-60 min. För allt ska göras från grunden. Pest och död åt den som tar lite genvägar vid middagen.

Andra områden där prettomorsor kan gå igång är alkohol och ekonomi. Ni som inte har förstått det än så är det strikt förbjudet att inta något alkoholhaltigt så länge man har småbarn. När man sen har har skolbarn kan det vara okej med liiite. Så länge barnen inte ser att man dricker eller över huvudtaget ser att det finns alkohol i hemmet. Dricker man ett glas vin i närheten av sina barn är man dum i huvudet och barnen borde genast tvångsplaceras i fosterfamilj.
När det kommer till ekonomi så har jag lyckats utröna två sorter. Den ena tycker att hög inkomst=bra förälder. Man MÅSTE faktiskt kunna köpa det nyaste och bäste till sin lilla guldklimp och föräldrar som köper begagnat är inte måna som sitt barns väl och ve. Den andra sorten är precis tvärt om och idiotförklarar alla som köper något nytt någon gång. Jag menar, om man springer och köper nytt hela tiden så hur ska man då ha råd att dra ut på föräldrardagarna i 3 år?

Ska jag nu vara lite ärlig så finns det nog en liten prettomorsa i oss alla. Även jag har en som lite då och då vill sticka upp sitt fula lilla tryne och försöka visa sig duktig. Men vad jag har märkt är att det är bara när jag själv känner mig osäker och lite smått värdelös som denna fula sida i mig dyker upp. När man känner sig så är det SKÖNT att höra någon annan som upplever livet som piss och om man inte passar sig så sitter man där och tar tillfället i akt för att mula den andra med sin egen förträfflighet. Jag tror inte att andra prettomorsor är så vansinnigt olika mig så egentligen borde man ju bara tycka synd om dem. Gud så jobbigt de måste ha det om de alltid känner att de måste trycka ner andra för att själva må lite bättre.

Som förälder är det ibland allt man vill, bara att få gnälla av sig lite, få en liten klapp på axeln och några lugnande ord om att det blir bättre. Istället får man en föreläsning om varför just du är precis så usel som du trodde att du var och lite värre.