Det här med familj, barn och ekonomi diskuterade jag med en väninna häromdagen. Hon har en buktande mage och hon sa något väldigt tänkvärt. Hon sa "om vi inte har råd att han är hemma lika länge som jag med vårt barn, då har vi verkligen misslyckats med våran ekonomiska planering". Som vanligt finnns det alltid undantag men det här med ekonomisk planering verkar det som om många barnfamiljer missar idag.
Man vill ha den rättså nya kombibilen, det nya babyskyddet med tillhörande adapter (både till bil och vagnsstommen), man vill ha den nya Bugaboo-vagnen, man vill åka till Thailand minst 1 gång om året, vill ha den nya lite större platt-TVn, och så vidare i all oändlighet. Av någon anledning verkar väldigt många tro att man måsta ha och göra allt det här för att vara lycklig. Dessutom ska man bo i en stor fin lägenhet/stort fint hus som ständigt är nyrenoverat och som ska se ut som ett hemma-hos-repotage i Elle intriör.
Jag kan säga på en gång att väldigt få människor har råd, alltså behöver inte använda krediter och avbetalningsplaner, att göra och köpa allt det här på ett år. Ändå verkar det vara så att de som inte har det så förspänt att deras ekonomi skulle palla detta, det är de människorna som gör det. De gör och köper allt det där de inte har råd med. När det sen kommer till andra inköp som faktiskt är nödvändiga blir det svårare för då är pengarna slut. Medans de som jag känner, som faktiskt skulle kunna ha råd med allt det här om de vill och planerade lite gör det inte. Eller, de gör det, men inte allt på en gång. De prioriterar så att det finns utrymme i familjebudgeten för eventuella kriser eller oförutsedda händelser.
Så nu undrar jag, varför verkar det vara så att de som inte har det ekonomiska utrymmet konsumerar och skuldsätter sig upp över öronen och de som har utrymmet i ekonomin prioriterar? Prioritera är här ledordet. Min väninna som jag pratade om i början sa också det att när hennes man är hemma kommer de förlora enorma summor pengar. Så det finns inte utrymme för att både vara hemma länge, köpa allt det nödvändiga OCH åka till Thailand till exempel. Men de PRIORITERAR. Det är ett ord som fler kanske skulle tänka och fundera lite på. Dessutom, hur lycklig är man egentligen med alla fina saker runt om sig när knappt pengarna räcker till mat och man fortfarande betalar av på förra årets Thailandsemester?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar