Jag har ett tag nu ondgjort mig över hur irriterande det är att lillfisan helt plötsligt bestämmt sig för att den lämpliga läggningstiden är någonstans mellan 21 och 21:30. Detta gör att tiden man får att göra sådant som man själv tycker är kul (baka, pyssla, blogga) är något begränsad, särskillt när man går upp vid 5-rycket för att hinna ut till Söder-jä...a-tälje där jag råkar jobba för tillfället. Det är ju inte så att det tar en halv evighet för mig att ta mig ut dit men jag gillar känslan när klockan närmar sig 4 på eftermiddagen att "nu kan jag åka hem om jag vill för jag har redan gjort mina 8 timmar på jobbet". Det är heller inte så fruktansvärt att jobba in en timme eller två när man är på jobbet 7 på morgonen.
Visst kan jag göra allt det där jag tycker är roligt, men det är mycket roligare att göra det om man får vara ostörd, utan en 1-åring som står och klättrar i byxbenen på en och säger "uäh-hä-hä-hä". Det är nämligen mycket orättvist, enligt lillfisan själv, när man inte får vara med och titta på/känna i/fingra på allt som mamma gör.
Så idag när jag gjorde mitt bästa för att försöka övertala henne att sova var en bra idé så slog det mig. Det här är ju faktiskt ett jäkligt bra sätt att vänja sig av med allt kvällssnaskande som man annars är rättså duktig på att ägna sig åt. Det här är nämligen också ett tämligen nytt fenomen som jag fortfarande håller på att lära mig. Det är så, att om lillfisan ser att mamma eller pappa äter eller dricker något så ska ju hon naturligtvis äta och dricka det samma. Det här kan ju utnyttjas vid middagsbordet har vi märkt. Till exempel har hon idag tuggat i sig rostbiff helt frivilligt. Men för att återgå, om hon ser att vi sitter och äter något vid TV-n så vill ju hon naturligtvis smaka och det blir ett jäkla liv om hon inte får det. Detta har resulterat i att "det goda" väntar vi med tills fröken-fräken sover. Så de allra flesta kvällarna innebär det att det inte kan tas fram något förräns efter nio på kvällen och ärligt, så sent tänker jag inte sitta och proppa i mig godsaker. Det känns på något sätt mycket värre att smälla i sig massa chips efter 21 än före 20 på kvällen.
Men på fredagar, då är det ok att sitta och snaska så länge man klarar av att hålla ögonen öppna (vilket i och för sig inte brukar vara längre än till 22:30, men ändå). Min absoluta fredagsmysfavvo är chips. Inte alla sorter dock. Favoriterna är salt och vinäger, grillchips och vanliga tunna lättsaltade. 3 sorter, 3 påsar. Är det bara jag som kommer att tänka på moderata finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahls lilla groda som kom hoppandes för några dagar sedan? Det roliga är att jag via DN.se läste att någon kreativ kvittrare hade skrivit att man skulle skicka 3 påsar chips till Torbjörn. Jag vill veta hur jag gör då? Jag menar, jag kan ju inte äta dessa chips längre eftersom lillfisan är vaken så länge, dessutom måste jag betala SL-kortet. Men jag känner ändå att jag vill bjuppa Tobbe på lite chips, han har ju fått så sjukt mycket skit nu (med rätta!) att han borde ju verkligen vara i ett läge av tröstätande. Jag vill vara med och trösta, med chips, hur gör jag? Kan någon tala om för mig??? Dessutom, hur många påsar chips är portot för 3 påsar chips enligt senaste chipsprisindex?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar