Svenska butiksarbetare försöker sig på merförsäljnign

Här i veckan skulle jag ge mig iväg för att handla strumpbyxor. Jag gillar den lite tjockare varianten som är lite mer heltäckande. Till saken hör att jag gillar den sort de har på Twilfit. Deras eget märke. Himla bra och sköna tycker jag. Så på vägen hem från jobbet så svängde jag förbi min favoritbutik. Det är en lite mindre butik och det brukar jobba en tjej där som är skitbra. Hon ger alltid den exakt rätt mängd service. Hon kan alltid läsa av om det är läge för att försöka sälja eller om hon bara ska ta betalt och inte något mer. Hon är bra på sitt jobb.

Men den här gången var det en ny tjej. Hon började bra, kom fram och frågade om jag hittade det jag sökte när jag stod där och rotade. Hjälpte mig att hitta storlekarna jag sökte och så vidare. Sen började det spåra ur. Hon försökte sälja på mig något som jag verkligen INTE var intresserad av (det hade framgått väldigt tydligt) och som dessutom var dubbelt så dyrt dom det jag sökte.

Såhär, när det är kallt och jag har kjol så gillar jag att ha ett par tunnare leggings under mina strumpbyxor. Det är bra på så sätt att jag inte tycker det är fullt så genomjävligt kallt när jag är ute och jag svettas inte ihäl på kontoret. Det är också bra för leggingsen syns inte så himla mycket genom strumpbyxorna eftersom jag har den tjockare varianten. Detta gör att det blir ingen tydlig kant vid vristen som syns när jag har mina pumps på mig på jobbet. Det som också är bra är att när våren sen kommer har man helt plötsligt leggings man kan använda istället för strumpbyxor om man vill ha barfotaskor.

Men den här kvinnan försökte kränga på mig ett par fleecefodrade strumpbyxor! Hur skulle jag använda dem? Svettas ihäl på kontoret hela dagarna och ha världens fetaste kant mitt på vristen. Classy! Hursom, jag avvärjde det försöket och lyckades ta mig till kassan. Där står jag och börjar känna mig lite stressad eftersom det här strumpbyxeköpet har börjat ta lite för lång tid tack vare allt jidder från tjejen i affären. Jag ska precis börja betala då hon frågar om jag inte ska ha trosor också. Jag säger att jo, men inte den här månaden och nu vill jag betala för jag måste iväg. Då säger männsikan "Men, DÅ bara MÅÅÅSTE jag få visa dig de här, de har sånt bra pris och aaaaalla säger att det är sååååå sköna"

Gaaaahhhh! Jag sprang ut ur affären efter jag betalat medan hon halvt skrikande och springades efter mig försökte visa trosor. Men alltså allvarligt? Vad är det för fel på den Svenska butikspersonalen? Jag har själv jobbat i butik och är väl bekant med konceptet merförsäljning, men seriöst. Om en kund kommer in och provar/köper BH förväntar jag mig att någon ska visa trosorna som hör till. Men om jag kommer in och ska köpa strumpbyxor så inte fan är trosor den första merförjsäljningen jag skulle tänka på som expedit. Personligen tycker jag att en kund som köper strumpbyxor mitt i vinterna kommer antagligen att ha stövlar på sig. Det är lätt att dragkedjan/sömmar/annat på stövlarna förstör och repar strumpbyxorna. Man visar då INTE trosor, man visar de lite tjockare knästrumporna. Nu var det så att jag hade behövt just ett eller två par sådana men eftersom den här kvinnan hade så fruktansvärt svårt att läsa av sin kund så kände jag mig tvungen att fly fältet och glömde således knästrumporna.

Det värsta med det här är att nu kommer jag antagligen aldrig mer gå till den butiken, så jag måste hitta ett nytt ställe att gå till. Jag blir så vansinnigt irriterad på butikspersonal som inte klarar av att vara lite lyhörda och läsa av läget. Det är som om ledingen för butikerna på något sätt försöker implementera den Nordamerikanska försäljningsstilen. Men tyvärr är det väldigt få som klarar av det fullt ut!

Jag älskar verkligen att shoppa i Kanada och USA. Det är supertrevligt när man kommer in i butiken och någon hälsar och frågar om det är någon särskillt man letar efter. Letar man efter något särskillt så säger man det och får sjukt bra och effektiv hjälp och shoppingen har tagit 3 gånger så kort tid som om du hade behövt leta själv. Vill man bara titta sig omkring så säger man det och får vara ifred. Skulle det vara så att man hittar saker när man tittar omkring så dyker det lite magiskt upp en glad och trevlig människa som tar de saker du hittat och hänger in dem i ett provrum. När du tittat färdigt så blir du visad till "ditt" provrum. Här är den här personalen också helt fantastisk för de verkar veta precis när man har hunnit få på sig första outfiten och knackar på dörren i precis rätt tid för att ge service i form av nya storlekar, annan modell eller vad det nu må vara. De är nästan aldrig påträngaden utan bara "hovrar" i bakgrunden, redo att dyka in när det behövs. Jag älskar det.

Tyvärr är det väldigt få Svenska butiker som klarar av att ge den här servicen. Jag har träffat på det ett fåtal gånger men alltsom oftast så slår det fel. Personalen verkar ofta ha väldigt svårt att läsa sina kunder. När en kund svarar att man bara vill titta, efter att personalen har hälsat, då förföljer man inte kunden och kommenterar hur snyggt varje förbannade jävla plagg som kunden rör skulle vara på vederbörande. Då låter man männikan vara ifred.

Samma sak så säger man inte hur snyggt en klänning sitter när den helt tydligt är alldeles för stor/liten. Allvarligt butiksarbetare! Kunderna ser igenom detta. Att ni säger att någon ser "uuuursnyyyyggt" ut som bevisligen ser ut som skit på den som provar, ger inte mer försäljning. Det ger precis tvärt om. Grejen är att de flesta kunder är inte puckade, de ser att det inte ser bra ut. Samtidigt så står expediten brevid och orerar om hur snyggt det är, det är inte direkt förtroendeingivande. Hade ni istället sagt att "nja, det där var kanske inte så himla bra på dig. Men vänta, jag tror jag har en modell som passar dig bättre. Jag hämtar den så kan du prova när du ändå är där". DET ger förtroende, förtroende ger försäljning och återkommande kunder.

Vad jag vill ha sagt är bara att varför är det så jävla svårt att ge ärlig bra service utan att trackasera sina kunder? Är det verkligen så svårt att låta bli att försöka visa massa trosor och gud vet vad när kunden precis sagt att "nä, det får vi ta när det finns mer tid". Varför klarar man inte av att fatta att det är läge att knipa igen, ta betalt och säga välkommen åter. Jag är helt övertygad om att den största anledningen till att Svenskar är vettskrämda för butikspersonal och tycker att det är obehagligt när någon hälsar på dem när de går in i en butik är för att de allra flesta butiksanställda inte klarar av att skilja mellan att ge god service och förfölja/trakasera någon.