Ja, jag har insett att hon kommer att bli stor, hon kommer att bli tonåring och ska jag vara ärlig så skrämmer det skiten ur mig. Min lilla mjuka goa unge som varje dag springer mig till mötes, kastar sig i famnen på mig och placerar en stor blöt puss på min mun, ja just hon kommer att bli stor en dag.
Det har börjat oroa mig lite. Hur ska man hantera alla kriser som det kanske bara hintas lite subtilt om? Hur ska jag kunna veta om hon är lycklig eller inte? Tänk om hon blir gravid om 15-åring och tvingas bli vuxen där och då? Kan man göra något för att hon inte ska göra de allra värsta och mest korkade sakerna? Kan någon hjälpa mig?
Som ni hör har jag redan börjat fundera lite på det här. Visst, jag har själv varit där men ska jag vara ärlig så bleker tiden minnen och jag kan inte säga att jag minns sådär våldsamt exakt hur det var att gå igenom de där åren. Men så fick jag till min glädje läsa om boken "Sex, sprit och ätstörningar". Den kommer jag att köpa och spara för "future reference". Jag tror att det kanske kan vara en bra karta genom tonårstiden.
2 kommentarer:
I know what you mean, har skrivit ett inlägg om ungefär samma sak. Jag är inte rädd för barnet, jag är rädd för tonåringen för det är den personen som kommer bli arg på en etc. Den där lilla mysiga ungen växer upp och vill ta avstånd från en och sen kommer de tillbaka. Jag vet ju hur jag varit och man undrar ju hur man ska hantera det själv ;). Jag kommer dö! Det vet jag. Ha ha ha men vi får hoppas det blir bra. Ses på torsdag :)
Jag fattar inte hur man ska överleva tonåren, skitläskigt är det!
Skicka en kommentar