Varför är så många av oss rädda att dela med sig av sin privata sfär i det allmänna utrymmet?
Jösses, det där blev krångligt så låt mig försöka förklara. Varför är det så läskigt att sätta sig brevid någon på bussen? Varför är det så obehagligt att säga "ursäkta mig" om man behöver komma förbi? Varför är det så förbaskat svårt att säga "förlåt" om man råkar stöta in i någon? Och varför, varför i hela förbannade världen är det så läskigt att dela hiss med en annan barnvagnsmorsa?
Den här händelsen utspelade sig i vintras när det var snöstorm och drivis och -20 grader, ja, ni vet alla hur skoj det var! Jag hade varit med lill-fisan inne i stan och var på väg hem. Jag vill bara här och nu meddela att jag kommer att vara ovanligt specifik i min beskrivning av händelsen och platser. Detta är för att jag för ovanlighetens skull vill att den som jag skriver om, mot förmodan läser detta, ska känna igen sig och kanske, kanske bemöda sig och skriva en kommentar som förklarar varför man är så förbaskat självupptagen!
Hursom helst. Jag är på väg till tunnelbanan vid st Eriksplan, den nedgången som inte är vid Rörstrandsgatan (fan! Kommer inte ihåg vad den heter nu). Vid den nergången finns det inga rulltrapport mellan gatan och biljetthall så ska man ha ner en barnvagn utan att bära eller "bumpa" den nerför trappor är hissen det enda alternativet. Framför mig går en annan mamma med vagn och hon verkar ha jättebråttom! När jag kommer till hissen har jag sådan tur att den precis har kommit och den andra mamman har börjat rulla in sin vagn. Jag rullar glatt efter henne för, herre jesus, 2 vagnar får det lätt plats i en sådan hiss. När hon inser att jag inte alls tänker stå kvar i snöstormen för att hon ska få åka ensam ser jag att hon får ett lätt stressat uttryck i ansiktet och börjar fippla med vagnen för att det ska se ut som om hon försöker göra plats. Nu råkade det vara så att hon hade likadan vagn som jag så jag förklarar glatt att om man ställer vagnen på tvären är det inga problem att få in fler barnvagnar.
Well, hissen kommer till biljetthallen och hon kastar sig ur hissen, slänger sig fram till den enda spärren som är bred nog för att barnvagnen ska kunna passera igenom, placerar vagnen så att den totalt blockerar spärren så INGEN annan kan gå igenom. Sen går hon i godan ro bort till biljettluckan, där det såklart är kö, väntar på sin tur, får sin remsa stämplad och går tillbaka till vagnen. Vid det här laget har jag, i Stockholms mått mätt, väntat rättså länge bakom hennes vagn. Hon går igenom, jag läser av mitt acesskort och går igenom. Då ser jag att hon verkligen springer bort till hissen som går ner till plattformen (åter igen, ingen rulltrappa nedåt). Jag försöker skynda på stegen så jag ska kunna hänga med så jag hinner med min tunnelbana. Men när jag precis kommit fram till hissen så stänger hon dörrarna så de nästan klipper sufletten på vagnen.
Här finns det läsare som säkert säger att "jamen hon såg dig säkert inte". Jodå, det gjorde hon, hon såg mig i ögonen. För jag såg paniken växa när hon insåg att jag kanske skulle hinna med även denna hiss. Där och då blev jag lite snopen och tänkte "ja, ja, hon hade väl bråttom till tunnelbanan hon med". Dessa hissa är inte snabba så när jag 5 minuter senare kliver in i hissen och ser en t-bana åt vardera håll åka iväg tänker jag "ja, ja, jag missade mitt tåg men hon hann säkert med sitt och jag har ju inte bråttom så det är ingen biggie". Döm om min förvåning när jag ser denna mamma-mu stå nere på plattformen och vänta. Det var förbannat nära att jag gick fram och frågade ifall jag luktade illa eftersom hon var så otroligt mån om att inte dela hiss med mig mer än en gång. Jag hade också lust att fråga om hon inte i den första hissen uppmärksammat att hon inte var ensam med barnvagn och det finns faktiskt barnvagnsmorsor som INTE har skäms-remsa så det kan vara en bra ide att inte blockera den breda spärren. Nu är jag så fantastiskt väluppfostrad (läs Svensk) så jag sa naturligtvis inget till henne utan muttrade bara lite för mig själv.
Ja, jag var lite upprörd. Så nu undrar jag, varför är det så jäääävla läskigt att dela hiss med en annan mamma? Jag har aldrig varit med om detta när det handlar om pappor. Där hjälps man åt och gör plats så att alla kan hänga med. Varför är morsor så förbannat aviga? Det är samma som att man möter latte-maffian i bredd när man själv kommer med vagn. Men inte faen flyttar någon utav dem på sig. Min tanke är att vi med barnvagnar får så himla mycket skit så vi borde vara extra måna om att hjälpa varandra i vardagen. Detta synsätt verkar jag dela med de flesta farsor men inte morsorna.
Varför är barnvagnsmorsor så jävla egocentriska att man inte kan inse att någon annan kanske vill gå genom spärren medans man själv står i kö för att betala? Fast det kanske bara var för att slippa vänta på hissen, jag menar man vet ju hur morsor med vagn är....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar