Tänk att IKEA kan vara så fantastikst kul, att när man kommer in så ger man upp ett glädjetjut och rusar iväg. Det ska genast börja undersökas, provsittas och varenda pinal ska kännas och tittas på. Varhuset gås igenom uppifrån och ned. Vi hade kunna stanna hela dagen, det finns ju så mycket att se. När vi till sist är på väg ut så bara måååste vi stanna vid textilieavdelningen och titta och känna på lite metervaror. Det är ju så fantastiska och färgglada.
Jag fundrar i mitt stilla sinne om det hade varit samma reaktion om Lill-Fisan varit en pojke. Ligger kärleken till IKEA i de kvinnliga generna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar