Hur vinner man årets förälder?

Ja, nu ska jag tjata lite om föräldrarskap igen. Jag har tänkt på det här med att många föräldrar verkar jämföra sig med andra föräldrar. Man jämför sig på de områden som såklart syns utåt såsom hur tidigt man hämtar på dagis, hur långt sommarlov barnen får från dagis, vilken vagn man har, hur ofta man tränar, hur mycket "egentid" man tar, vilken mat man ger sina barn, vilka utlandsresor och så vidare i all oändlighet. När barnen är riktigt små, under och runt året, så jämför man som förälder till och med helt irrelevanta saker som man inte enns kan påverka och som absolut inte speglar enns föräldrarskap. Många av er vet säkert hur det är, vem som får första tanden först, kan gripa efter snuttisen först, kan lyfta huvudet högst, kan sitta först, kryper, ställer sig upp, går längs möbler å bla, bla, bla.

Det lustiga med alla dessa jämförelser är att man sällan jämför sig med en och samma person. Först tittar man på mamma Stina som hämtar sina små gullungar från dagis kl 3 varje dag för att gå till parken och picknicka och leka. Sen jämför man sig med mamma Johanna som gör ekologiska storkok och till och med gör sina fonder själv, inga tillsatser här inte! Lite senare sneglar man lite på mamma Lola som redan 2 månader efter förlossningen kommer i sina supertajta jeans och av graviditeten syns inte ett spår. Hon har till och med rutor på magen! Mamma Belindas barn är hemma från midsommar till mitten på augusti och behöver inte sätta sin fot på dagis på hela sommaren. Alla de här kvinnorna gör något exceptionellt för sina barn och sig själva, men vad man glömmer när man står där och jämför sig själv är att ingen av dem gör allt.

Vad man också glömmer i allt det här är att det kanske finns helt naturliga anledningar till att dessa kvinnor kan göra det just de gör för sina barn. Stina börjar jobba kl 5 på morgonen och slutar vid 2 så då kan hon hämta sina barn runt 3. Hon får däremot sällan nöjet att i lugn och ro äta frukost med dem, för när hon äter ligger de fortfarande i sina sängar och sover. Johannas stora passion är matlagning, hon passar bara på att helt enkelt förena nytta med nöje. Dessutom så står hon uppe halva nätterna med sina stor och långkok, alla vet väl hur det är att försöka laga mat med småbarn? Inte för att jag vill vara elak mot smala, vältränade människor (jag är egentligen bara avundsjuk) men stackars Lola känner sig så instängd och hon får bara myror  kroppen av att vara hemma med bebis så så fort hennes make är hemma är hon i löpspåret. Det är hennes lilla andningshål. Belinda är säsongsanställd vilket betyder att hon är utan jobb mellan mitten på juni till mitten på augusti. Så för att slippa ta ett säsongsjobb på sommaren och således ha barnen på dagis hela sommaren så har hon snålat, sparat och gnetat för att kunna vara hemma med sina barn hela sommaren. Det blir inga extravaganser men det gör inget enligt henne, de är ju tillsammans hela familjen.

Så här står man, heltidsarbetande med ett vanligt 8-5 jobb, 5 veckors semester och dessutom lite småfet. När man tittar på dessa mammor så är det himla lätt att tro att man måste göra ALLT det här för att vara en "bra" förälder. Men inse, inte enns årets mamma skulle klarat av att ro hem allt det där. För såhär ligger det till:

Om man inte vill/kan gå ner i tid så får man som kontorsråtta pallra sig ur sängen någonstans mellan 04:30 och 05:00 för att vara på kontoret vid 06:00 och 06:30. Detta gör att man kan gå hem vid 3, halv 4. Så, om trafikgudarna är med en så kan man hämta på dagis vid 4. Då ska man iväg och inhandla kvällens middag om man inte var duktig och storhandlade i helgen. Storhandlingar är verkligen skitbra men vi kan nog alla komma överrens om att de inte alls förekommer i den utsträkning som de borde. Nåväl, middan är handlad och ska tillagas, nu är klockan 5 på eftermiddagen. Eftersom man måste hålla ungar som är trötta och hungriga något sånär nöjda så tar matlagningen ungefär dubbelt så lång tid. Middagen äts vid 6 och för första gången, sedan ni alla kom hem, är alla i familjen ganska nöjda och glada. Nattningsrutinerna drar igång vid 7 och har vi lite otur så drar det ut på tiden och barnen sover inte förrens 21-21:30. Då kanske man som förälder vill ha ett litet andningshål. Sitta å pyssla med det man själv gillar, slötitta lite på TV eller, i värsta fall, fortsätta dagens jobb som man inte hann med på kontoret. Men glöm inte att du ska upp vid 5 nästa morgon igen, och igen, och igen...

När man sätter upp sin vardag på det här sättet så börjar man inse att man skulle behöva vara någon slags super morsa med superkrafter för att dessutom hitta kraft till långkok och träning. Nu råkar jag personligen älska matlagning så vill jag göra något roligt och gott gör jag det på helgen när det finns tid och man är två hemma som kan hjälpas åt med barnet. På vardagar är det däremot minsta motståndets väg som gäller när det kommer till maten. Men, jag har däremot börjat inse att jag får nog ge upp tanken att hinna springa till gymet också. Skulle jag pressa in det i mitt schema så skulle jag inte ha något liv kvar, känns det som. Missförstå mig rätt, visst är det att leva att faktiskt hinna röra på sig. Men med två heltidsarbetande föräldrar som försöker pussla ihop så korta dagar på dagis som möjligt, så ses man tillräckligt sällan som det är. Man behöver inte lägga till tid borta från varandra för att man ska träna flera timmar i veckan.

Sommrar ska vi inte prata om. Nu har ju inte lill-fisan börjat på dagis än men hur gör man för att pussla ihop allt? Måsta man saxa semestrar så man får ha varsin vecka ensam med barnen och ett par veckor tillsammans för att få det att gå ihop med dagis. Man kan ju inte ta ut all semester heller på sommaren, vad gör man då över jul, påsk, hallo-jä...a-ween och alla andra planerings och studiedagar? Än så länge har vi föräldrardagar kvar, men dessa dagar vara inte för evigt de heller. Så man kan ju inte räkna med att dryga ut lov och semestrar med dessa i all oändlighet. Som sagt, det krävs ju inte något större geni att inse att föräldrar idag behöver superkrafter.

Fram för allt behöver föräldrar av idag plocka ner ribban lite på alla måsten och kanske börja välja vad som känns viktigast och bäst för den egna familjen. Jag försöker det, det är svårt, det är så himla lätt att ryckas med i "bästa mamma jakten". Men, för mig är tid ovärderligt, tiden med mitt barn. Det är därför jag envisas med att gå upp klockan 5 på morgonen. För då kan jag åka hem tidigt och äta middag med henne och hennes pappa. Det är värt mycket för mig.