Smultron, sol och bullar

Jag har inget speciellt jag vill säga med det här inlägget men av någon anledning så kände jag ett stort behov av att skriva ett inlägg. Hm... börjar jag bli bloggberoende? Äsch! Skulle inte tro det men man börjar ju fundera när man känner en lätt panik över att man inte har bloggat på ett tag och man inser dessutom att man inte har något vettigt att skriva om. Men självklart måste jag babbla på. Undra varför jag inte kan applicera mitt "om du inte har något vettigt att säga, knip igen" när det gäller bloggande? Aja...

Det är midsommar helg och de flesta svenskar ser då för sitt inre öga solglitter i vattnet, gröna, prunkande midsommarstänger, skrattande barn med smultronmos i mungiporna och kanske lite bullar. Sen är det förstås en del av oss som mer ser snappsen än sillen och groggen än grillen. Men det får stå för dessa individer. Men det blir ju sällan så. Det ska ju erkännas att midsommarhelgen är ökänd för sitt instabila och taskiga väder. Det finns helt enkelt inga garantier för att man kan grilla eller äta sillen på uteverandan. Man kan lika gärna bli tvingad att tränga ihop hela tjocka släkten i den lilla, lilla stugan ute i ingenstans och glo in i den öppna spisen som man blir tvungen att elda i  för annars skulle man frysa ihäl. Det kan ju gå att vända en sådan grej till något kul. Marsmallows går nog alldeles utmärkt att grilla i den öppna spisen och kortspel kan verkligen ta fram både det bästa och det sämsta hos de flesta. Men även om det går att göra något mysigt och bra så blir de flesta besvikna. Just nu har jag inte mandat att gnälla, jag sitter med större delen av klanen Fis ute i skärgården och vi har strålande sol och ca 20 grader varmt. Däremot har vi sett riktigt tråkiga moln och hört åskknallar in över stan.

Jag, lill-Fisan och fisans pappa (aka. maken) har varit ute på smultron promenad. Tyvärr så fick vi inte så vansinnigt mycket. För precis när vi  började komma in i smultronstråket och plockat lite så möter vi en annan familj från andra hållet med burkar. Misstänksammt... Det visade sig att den familjen hade hunnit länsa hela stråket på mogna smultron så det blev inte så mycket till oss. Men det blev lite till lill-Fisan som har lärt sig väldigt fort att de där små röda är vansinnigt goda.



Den lilla stunden vi var bort så hann mormor Fis baka en laddning bullar. Om det är något, enligt mig, som skriker midsommar så är det bullar. Dessutom är mormor grym på att baka bullar (någonstans ska jag väl ha fått mina talanger ifrån). Vad som också är fascinerande med mormor är den perfektion hon utför allt med. Alltså, när jag bakar bullar så blir ju alltid änden på "rullen" lite smalare, degen är lite tjockare just där och det är inte lika bra med fyllning heller. Det blir alltså några bullar i varje laddning som inte är riktigt lika fina som de andra. Men när mormor bakar så kavlas en perfek, den är verkligen perfekt, rektangel ut som absolut jämt smetas och beströs med fyllning. När rektangeln sedan är ihoprullad så är rullen helt jämntjock och det är inte några fula ändar någonstans.

Prefektion gestaltad i bullar

Men jag har lärt mig ett fiffigt knep av mormor idag. Egentligen måste jag skämmas lite, för det är verkligen inte raketvetenskap och jag tycker att jag själv borde ha tänkte på det, men. Mormor Fis lägger bulllängden i en brödform och det är ju helt genialt! Hur tråkigt är det inte med de där bullängderna som bara flyter ut och blir platta, fyllningen rinner ut och de ser bara allmänt tråkiga ut. De här längderna, bortsett från att de blev lite fyrkantiga, är fantastiskt höga och fina. Än har vi inte hunnit smaka av dem men de är vackra. Jag hyser dessutom inga som helst tvivel om att de kommer smaka fantastiskt. Det är ju mormor Fis som lärt mig baka bullar (även om jag tydligen inte klarar av att kavla) och mina bullar blir ju sjukt goda så de här kommer vara fantastiska!