Tack för kaffet!

Har ni någon gång varit med om att ni färdas på E4:an söder ut. Slänger en hastig blick mot den norrgående riktningen, in mot stan, och tänker "stackars satar, klockan är inte mer än 06:30 och redan är det tjockt". Din nästa tanke är "det skulle ha varit gott med en kaffe, varför tog jag inte med mig det, det fanns ju kvar i bryggaren... bryggaren... FAN! Jag stängde inte av kaffebryggaren!". Blixtsnabbt kommer impulsen att köra av vid närmaste avfart, vända och "ila" tillbaka till AIK-land. Men du inser att om du gör det så kommer du med största sannolikhet att fastna i trafiken och följdaktligen komma försent till designgenomgången som är kl.10 i Södertälje. Så, du kör vidare med en olustig känsla i magen.

Väl på jobbet i Södertälje så lyckas du ca 07:10 få tag i grannen som har nycklarna hem till dig. Du hör hur sömndrucken grannen låter och genast så skäms du rätt så ordentligt. Det är ju trots allt ganska ovanligt att folk har den sjuka ovanan att gå ur sängen 5 på morgonen för att vara på jobbet 7. Hur som helst så ber du så hemskt mycket om ursäkt att du ringer och väcker honom men du framför ditt ärende och undrar om han har möjlighet att springa upp till dig och kolla att kaffebryggaren är avstängd. Tio minuter senare ringer grannen, han står i ditt kök och konstaterar att kaffebryggaren är kall.

Om det aldrig har hänt dig så var det väl kul för dig, men just det här hände mig i fredags. Jag skämdes verkligen som en hund, speciellt när han konstaterade att allt var som det skulle. Jag hade varit så stressad på morgonen så jag hade verkligen ingen aning om jag hade stängt av den eller inte. Bevisligen fungerade min autopilot bra men i vanliga fall så stannar jag alltid upp lite och säger till mig själv "nu stänger jag av kaffebryggaren" när jag gör det. För annars glömmer jag bort att jag har gjort det, samma sak med spisen och strykjärnet. Det här är naturligtvis inte första gången som jag tror mig ha glömt kaffebryggaren, jag har ju för tusan utvecklat metoder för att jag ska komma ihåg om jag gjort det eller inte. Det har hänt så pass frekvent att grannens sambo har fått gå upp en gång och jag har själv åkt hem på lunchen två gånger, tror jag, för att kolla. Jag har lite svårt att komma ihåg sådana här saker.

Men mitt i min skam över att inte komma ihåg vad jag gör och att väcka grannen så började jag fundera på hur jag skulle kompensera honom för det här. Självklart! En tårta! Så med facit i hand så är det inte så himla dumt att göra lite småpinsamma saker för då får man baka tårtor som ursäkt. Det är ju toppen! Jag som satt och gnällde över att jag fick för lite tillfällen att baka tårtor. Nu är det ju bara att vara min vanliga märkliga jag och tillfällena kommer att hagla över mig. Oh joy!

En kaffetårta, såklart!

För den nyfikne så blev det choklad/kaffe bottnar med hallonmousse som fyllning. Lite vispad grädde som foder och badabing-badabom vi har kommit till det roliga att dekorera.