Det är INTE bara insidan som räknas

Det roliga med att ge bort saker är att man då gärna vill göra något fint att förpacka det man ska ge bort i.

Här använder jag pinterest till mycket inspiration. Ni minns säkert att jag för ett tag sedan tillverkade små badbomber. Det var ju så himla roligt och enkelt och fram för allt billigt, att jag faktiskt ville prova att ge bort dem. Jag får ju sån himla kick av att ge bort saker, och särskillt när folk blir sådär strålande glada. Så eftersom jag, som så många andra, jagar mina kickar bestämde jag mig för att prov-ge-bort till den person som jag vet blir glad vad jag än ger henne (nästan). Nä, inte mamma. Min fina jobbkompis. Hon som fick frukost i egentillverkad presentpåse, ni minns kanske?

Hursom, hon blir alltid jätteglad för saker man ger henne. Har man dessutom piffat till det hela är det ännu bättre. Här är något som jag fick ide av på just pinterest.

Sen blev det ju lite badbomber över och det kan ju vara roligt med något trevligt att ha dem i där i badrummet. Så det fixade jag också med en burk, lite jutegarn och en bit bomullspets.

Mot kallare tiden

Ni kommer ihåg den superfina sjalen jag virkade nu sist? Nu var det ju så att det blev sådana sjuka mängder garn över så jag visste inte rikgtigt vad jag skulle göra med allt. Men! Jag har fått lite pippi på Missoni (om ni inte vet vad det är, googla) och det där härliga sick-sack ränderna. Till saken hör att jag hade hittat ett fantastiskt mönster på en virkad sick-sack randig filt. Eftersom jag inte kan följa mönster helt utan måste få hitta på lite själv så blev det en tubsacarf i de restgarnerna jag hade kvar.

Man måste ha en mössa också när det börjar bli kallt och vad passar bättre än en som är virkad med samma teknink som för mormorsrutor.

Visst blev det snyggt!? Den fantastiska modellen är syster-yster som blev så himla förtjust i sakerna så hon fick det hela som tack för hjälpen med bilderna. Så nu får jag virka en ny mössa till mig själv... Men det tar faktiskt bara 2 kvällar om man är lite effektiv. Tänk, efter en tubscarf, en mössa till vuxen och en mössa till Lill-Fisan (som hon vägrar att ha så nallen har den) så finns det garn kvar till MINST en mössa till!

Bubbel och sprak

Jag är ju ständigt på jakt efter bra gå-bort-presenter. Jag verkligen h-a-t-a-r att komma tomhänt till folk som tagit sig tiden och orken att bjuda över mig och min familj på något trevligt. Min favvo är att ge bort en svulstig "gottekorg" med lite goda kakor och skorpor, någon hemlagad (eller fin köpt om det kniper) marmelad, gärna något trevligt godis och kanske någon tesort. Men det fattar ju vem som helst att en såndär korg går loss på ganska så många kronor om man köper det. Alternativt måste jag planera i veckor i förväg för att hinna tillverka allt. När det blir sådan press är det liksom inte så kul längre.

Förr i världen, när det inte fanns en Lill-Fisa, så hade jag inga problem att hålla på med såntdär. Men nu förtiden... tja, det kan vara asroligt och värsta terapin och skaparglädjen men det kan också bli ett enormt stressmoment som slutar i att jag står och fräser till övriga familjen och är inte alls det minsta lilla Martha Stewart.

Så ok, fina gå-bort-presenter som inte gräver medelstora hål i plånboken och som inte tar ett decenium för en småbarnsmorsa att göra. Ja, ni som har varit med ett tag har ju läst om mitt scones-kit. En present uppfunnen i vild panik men, om jag får säga det själv, blev himla bra! Men det bästa är ju det som man kan göra när man har tid och som man kan förvara nästan hur länge som helst så det bara är att ta fram, slå in på något trevligt sätt och ta med.

Då hittade jag det här! Innan jag visste ordet av hade jag klickat mig vidare och var hamnade jag om inte.... Well hello, Martha!

Jag började göra den första satsen... Det blev en komplett FUBAR (för er som inte vet, Fucked Up Beyond All Recogniton). Jag hatar att misslyckas så jag börjar fundera på vad felet var. Skiten liksom jäste och bubblade och då slog det mig, för mycket vatten!

Gör om och gör rätt! Lite, lite vatten i taget som noggrant arbetas in (om man lyssnar på blandningen kan man ibland höra att den "fizzar" då måste man blanda, blanda, mera, mera, så det slutar). Då blev de så rackans bra! Kolla bara!

Till er som undrar (Erica, du undrade, med rätta, sist...) så är det badbomber. Typ samma sak som man kan köpa på LUSH! Fast inte lika... välgörande, eller nåt! Men roligar för man har gjort dem själv! Det är bara att erkänna, jag är så jävla pretto att jag tycker det är lite jobbigt att ge bort något jag INTE gjort själv... Fast det måste ju vara bra också.

Att omfamna det man hatar

Ni som känner mig vet att jag har ett dunkelt förflutet som restaurantanställd. Eller barslyna som vi kärleksfullt kallade oss själva för. I detta yrke finns det två, nä tre saker man tycker riktigt illa om. Det är när gäster försöker påkalla ens uppmärksamhet genom att skrika "hallå/hörru", knäppa med fingrarna eller, Gud bevars, vissla efter en. Sorry liksom, men jag kan inte minnas att jag har en svans och gillar att jaga bollar och pinnar. Folk som visslade brukade bli ombedda att gå ut med sin hund för det var inte tillåtet med djur i serveringslokaler.

Jag jobbar inte på krogen längre men idag såg jag en som gjorde det. Hon var ute och rörde på sig på gatan i sin arbetsuniform. Gissa vad som stod på hennes rygg? "hörru". Jag satt och fnissade på bussen och tänkte att det är helt rätt. Omfamna det du hata!

Bling it yourself

I min lista om vad jag vill göra (bland annat) i pysselväg under den här hösten, fanns det med på agendan att tillverka lite smycken. Jag har fått för mig att jag tycker det är vansinnigt coolt med massor med armband tilsammans. Jag är kanske lite sen men jag har gått och letat snygga armband länge och när jag väl hittar något jag tycker är snyggt så inser jag att om jag skulle köpa det jag hittade så skulle jag ruinera mig. Men så fick jag en idé (hur det kommer sig att det inte var min första impuls, varken kan jag förstå eller förklara), jag kan göra mina armband själv!

Till råga på allt så hittade jag inspiration på kära Pinterest, så klart. Men även här hos Helena!

Och eftersom det var så kul och Lill-Fisan och hennes pappa var ute och lekte så passade jag på att göra halsband till samma "kollektion".