Nu har vi kommit till stadiet i livet där vi lär oss nya ord. I början var det "katt!" som var favoritorden, men sen våra gamla fina katter fick åka till de aldrig sinande matskålarnas förlovade land har favoritorden ändrats. Ett tag var det "kaka!" av helt förståliga skäl. Det var i sommras som mormor fick muta till sig gos i knät genom att ha bitar av kaka och bulle. Bara någon vecka senare dök det upp ett nytt ord "arg!". Det ordet började användas väldigt ofta, nästa jämt faktiskt. Det var ett tag vi hade ett litet troll där hemma som ständigt var "arg!".
Men sen hände något, en vacker dag fick det arga lilla trollet syn på en grön drake som hoppade runt på TV-skärmen och glada röster som sa "bolibompaaa" samtidigt. Där och då började "bompa!"-eran. Bompa-eran pågår fortfarande. Det knepiga med det är att allt som har med drake, dinosarie eller teletubbies och eventuellt djungelboken att göra är "bompa!".
När som helst kan man få en fjärrkontroll tryckt i handen samtidigt som man hör någon säga "bompa!" och peka uppfodrande mot TV:n. Det har gått så långt att vi har insett att vi måste införa TV-regler, för någon som inte enns är 1,5 år! Det är helt sjukt! Det innebär att man, om man har lite tur, kan få två ord i nästan följd. Först kommer det uppfodrande "bompa!" och pekandet. När man pedagogiskt säger att "nä, finns ingen bompa nu" (som förstås är en komplett lögn) så får man först ett yl till svar, ett "uhuhubu" och plutande underläpp och till sist ett "arg!" och ett ivägstampande samtidigt som hon ylar och skriker sig in på sitt rum.
Jag har länge haft ett citat i huvudet från en av mina favorit sit-coms. Det är en scen där ett av paren i serien pratar om hur det skulle vara att ha barn. Kvinnan i förhållandet är väldigt sugen och försöker övertala sin man som i sedvanlig steriotyp ordning tycker att det där med ansvar verkar läskigt. Konversationen ser ut ungefär såhär:
Kvinnan: Dr Cox says that having a kid, is like having a dog that slowly learns how to talk.
Mannen: Awsome... (stora ögon som vittnar om att DET är ju någon han vill ha)
Här väljer jag att inte säga något mer om det så slipper jag riskera att folk tror att jag tycker att hundar och barn är jämförbara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar