Den riktigt intressanta situationen var när barnen skulle äta. Snälla kamrater till oss hade ordnat så att barnen fick tandoorikyckling med ris och såser om man ville. Barnen satte sig ner. Lill-Fisan börjar på en gång försöka gräva i granntallriken, något som den pojken inte uppskattade. Hon får sitt eget ris och sin egna kyckling och sätter igång med riset. Här delkarerar den äldsta pojken i sällskapet att han minnsan inte tänker äta för att han inte tycker om. De andra barnen runt bordet är ju inte sena att hänga på spektaklet. Alla utom Lill-Fisan. Hon har nämligen inte fattat att man kan göra så än. Hon är inte tillräckligt dagisfierad. Så när Lill-Fisan gick från bordet och hade ätit, ja inte upp men adekvat, så satt det 4 andra ungar som grinade, åmade sig i förälderns knä eller gjorde försök till förhandling. Allt för att slippa äta. Då kände jag att jag är glad över att vi inte är där än. Jag är glad att min skitunge är för liten för att fatta och hänga på sånt. Men vår tid kommer...
Naturligtvis så gav ju detta mig en chans att få göra en tårta. Det blev en snabbisvariant för jag hade inte så mycket tid på mig men jag hittade ett bra recept på tårtbotten som jag verkligen gillar. Och jag är så sjukt nöjd med dekorationen. En liten "note to self": Om det är regnigt ute och det är varmt i köket är det dumt att öppna fönstret. Speciellt om man jobbar med marsipan. Den extra luftfuktigheten kommer att göra all marsipan klibbig och kladdig och helt omöjligt. Så skulle det ändå hända så stäng fönstret och ställ tårta och marsipan i kylen så torkar det upp på nolltid.
Kräfttårta |
2 kommentarer:
Wow vad fin den är! Vilka framsteg du gör!
HERREGUD VAD FIN DEN VAR! :D har du ett bra recept på Schwarvaldstårta eller hur det stavas :( Fredrik vill ha en när han fyller å jag ska fasiken i mig baka en!
Skicka en kommentar