En liten följeslagare

Den här lilla figuren har jag virkat efter mönster ur en av mina amigurumiböcker av Mia Bengtsson. Ibland är det bara så himla härligt att virka något litet, som går fort, men som ändå piggar upp så fantastiskt. Den här lilla gynnaren har fått hänga med till dagis ett antal gånger och till sist har den nu hamnat på en av mina handväskor.

Nu tycker jag så himla mycket om den här lilla väskpyntet att jag känner att jag måste göra flera.

Det börjar dra ihop sig

Ni som känner mig vet att jag blir lätt manisk runt jul. Nu börjar jag dessutom känna pressen att jag faktiskt måste hinna med allt jag har tänkt mig att jag ska göra. Så för att det inte ska bli ett enda stort kaos så ska jag göra som en annan klok bloggerska och försöka strukturera upp det hela med en fin liten lista.

Till saken hör att jag har bestämmt mig för att vissa i min närhet ska få utsökta små virkade julklappar. Det plus den virkningsmani jag har drabbats av har gjort att jag har utvecklat "virkaxel". Det gör jäkligt ont i baksidan på min axel när jag virkar. Tyvärr måste jag ta det som ett tecken på att jag ska sluta virka ett tag nu.

Det gör egentligen inte så himla mycket för då får jag en chans att beta av min lista, som börjar bli ganska så.... lång. Here goes!

• Baka vörtbröd (ett tokmåste, finns inget bättre än vört, massa smör och cheddar!)
• Lussebullar (MÅSTE vara bakade till den 13e)
• Fixa årets julkortsbild och beställa
• Göra årets julkort (glöm för fasiken inte att köpa frimärken!)
• Juldekorationer (ja, den som lever får se om de blir av)
• Tvålar för Lill-Fisan att ge bort till släkten.
• Lite pepparkakor vore trevligt
• Göra busglögg
• Koka smörkola, på makens beställning
• Köpa ny cellofan!!!!
• Göra köttbullar
• Göra sillsallad (makens uppgift)
• Virka färdigt julklapparna
• .....

Det känns som om jag har glömt en del, men spontant så tycker jag att jag har massor att pyssla med fram till jul. Better get crackin'!

Trippa lätt på tå

Som jag skrivit tidigare så har jag blivit lätt manisk när det gäller virkning. Det spelar inte så stor roll vad det är jag virkar bara jag virkar. Jag vill gärna lära mig nya tekniker, maskor och prova nya saker. Så jag var tvungen att prova att virka ett par ballerinatofflor med spets. Voila!



 

Mönstret hittar ni här!

Duktiga morsan

En söndag för ett par veckor sedan hade vi en superhärlig dag. Hela familjen tassade runt i pyjamas/nattlinne hela dagen. Vi mös, skrattade, lekte, pysslade och hade det härligt tillsammans hela dagen. För min del blev det extra härligt eftersom jag hade tid att vara i köket en hel del.

Det blev både frallor, müsli och, hör här, vackra, glittrigt färgsprakande höstkakor.

Kakorna är av kavlad mördeg och sen gräddade. När de precis har kommit ut ur ugnen så strör man en socker och kanelblandning över dem. Jag har superfina kakmått i form av löv och ekollon från förra året när jag bara gick helt bananas och gjorde en Thanksgiving tårta till en väninnas middag. Nu fick de göra kakor istället för marsipandekorationer. För att kakorna skulle bli extra "höstiga" så färgade jag in sockret i lite höstiga färger.

Behöver jag tillägga att det var någon som åt så mycket kakor till mellis att middagen inte var så intressant? Och det var inte jag som åt. Dessutom kommer jag aldrig att vinna priset "årets morsa".

Möt draken Draken

Ja! Nu är jag tillbaka efter ett lååångt uppehåll. Det fanns två skäl till detta uppehåll, ett var att att livet höll ett helt vansinnigt tempo i det här hushållet så vi har knappt haft tid att tänka på vad som ska hända nästa dag. Det andra var att jag har varit så galet upptagen med att virka så jag har liksom inte velat ta mig tid till att fotografera, redigera och blogga om mina alser. Med det sagt vill jag presentera draken Draken.

Jag är väldigt stolt över draken, för jag har gjort honom helt själv! Inget mönster utan jag har bara kört på. Det betyder att han är lite knölig och osymmetrisk på sina ställen men han är ändå så himla go och fin att det inte gör något. Draken hann knappt bli ihopsatt förräns han var adopterad och fick ingå i de utvaldas skara.

Det var faktiskt en av de svårast fotograferingarna jag har gjort för det fanns någon där som bestämde helt och hållet hur draken skulle stå, äta eller sova. Jag fick inte röra!

Så det var bara att snällt fotografera i den posen som gavs. Fast det blev inte så tokigt.