Växjö kommun har tagit fram ett program för kommunens lekplatser. Det programmet ska hjälpa de ansvariga att se till så att stadens lekplatser håller bra kavlitet och säkerhet. I sammanfattningen till detta dokument står att läsa att "En rad övergripande krav kan ställas på kommunens lekplatser, dels vad gäller utforming, dels vad gäller placering: De ska hålla en väldefinierad säkerhetsstandard.".
Just det här med säkerhetsstandard har jag hakat upp mig på lite. Inte långt ifrån min svärmor, som bor i kommunen, finns det en liten lekpark. Lekparken har en gungställning, en fin klätterställning med rutschkana och det finns tonvis med sand att äta och gräva. Den lilla lekparken är placerad mellan två återvändsgator där det finns en vändzon i slutet på varje gata. En asfalterad gångväg sammanbinder vändzonerna och på ena sidan står en betongplint och på andra sidan är det ett trästängsel. Båda vägarna har ordentlig skyltning att det är återvändsgator, så om detta borde det inte råda någon tvivel. Det är också väl skyltat vid båda vändzonerna att den lilla asfalterade stumpen är gång- och cykelväg.
Men ändå uppstår det problem. Det hela verkar ha börjat med att sopgubbarna verkade tycka att det var jobbigt att vända sopbilen vid vändzonen. Så istället så ringde de sin polare på gatukontoret som väldigt snällt och hyggligt kom och flyttade betongplinten. Eftersom trästängslet på den andra sidan har en mycket generös öppning så gjorde detta att nu kunde sopbilen köra rakt över lekplatsen istället för att behöva vända och köra runt. Fiffigt va? När andra plattnackar i området såg att sopgubbarna körde över lekplatsen så började de också göra det. Inte nog med det, de sa åt sina polare och hantverkare att det var heeelt ok att köra över lekplatsen så de slapp köra den "långa" vägen runt. Jag menar, det är ju jobbigt att åka bil några extra 100 meter, eller hur?
Flera grannar runt denna lekplats, bland annat kära svärmor, har flertalet gånger påtalat detta problem för både polis och gatukontor. Detta resulterade i att en av de privatpersoner som använde lekplatsen som sin personliga genomfart blev polisanmäld. Det fick ju denna att sluta med sitt buskörande men tyvärr verkar det som om frun i familjen ändå tycker att polis och andra grannar har fel i sin sak. Hon fortsätter att köra över lekplatsen. Trots flera pårigningar från grannarna till både polis och gatukontor så fortsätter sopgubbarna att köra över lekplatsen. Polisen är vänlig vid dessa samtal, men det verkar inte hända särskilt mycket. Ringer man kommunen så bollar de runt samtalet, men absolut inte till de personer som har något med saken att göra. Det är ingen på kommunen som verkar tycka att det är viktigt att se till så att INGEN kan köra bil över lekplatsen.
Kommunen har gjort storsatsningar i det kanske inte så attraktiva Arabyområdet. Där har de fläskat på med ny sportarena, en helt fantastisk park och fotbollsplaner. Eftersom jag inte bor här i Växjö så vet jag inte hur snacket har gått, men jag kan tänka mig att man slår sig rättså mycket för bröstet för att man fräschar upp i ett område som en del ser som tvivelaktigt. Det är ju super att man gör dessa satsningar. Men de stora orden om säkerhet i komunens lekplatsprogram innefattar tydligen inte det mer välmående Hovshaga. Jag menar, det är väl klart att folk i villa ska kunna köra på gångvägar som de behagar? Vad gör att man tycker att det är okej att utsätta barn för potentiell livsfara när de är och leker på en plats där de borde vara trygga? Tydligen är det viktigt med barnens säkerhet i Araby, men inte i Hovshaga.
Varför är man så förbannat slö på kommunen så man inte sätter upp en ordentlig avgränsning till gångvägen, en som inte går att flytta med en gaffeltruck? Pengar finns det ju bevisligen och hur mycket kostar egentligen ett gunnebostängsel med en smal öppning? Det vore väl smidigt? Gång- och cykeltrafikanter kan passera men ska man köra bil får man räkna med repor i lacken på den fina Audin. Enligt mig så lever man inte upp till sitt fina lekplatsprogram och detta har påtalts för kommunen flera gånger. Varför görs inget? Vill man att barn ska bli skadade och i värsta fall dödade innan man orkar bry sig?
Förresten, det är lekplatsen i slutet på Decembervägen jag pratar om.
Note: Lekplatsen/gångvägen är fixad.
måndag 18 juli 2011
söndag 17 juli 2011
När solen tittar fram över de Småländska skogarna
Jaaaaa! Det var sol igår och det är fortfarande soldis idag! Tjohooo, det måste vi fira med att sitta inne och blogga.
Ja, gårdagen bjöd verkligen på kalasväder. Det var så kalas att vi promenerade till snyltfarmor och viggade en fika. Det blev härligt avslappnat på balkongen med kaffe, kaka, bulla och en dyblöt Lill-Fisa som "tvättade" sin tröja i jordvatten. Ah, härligt! För er som inte vet vad jordvatten är så är det när en 1-åring får ett litet kar med vatten ute på en balkong att blaska lite i. Sedan kommer 1-åringen på att det vore oerhört mer intressant om man la 10-15 "grabbnävar" med jord i det här vattnen. då får man jordvatten.
För att fira det härliga vädret var vi tvugna att göra den eminenta Västerbottenpaj som jag har i mina receptgömmor. Eftersom farmor har en helt fantastisk trädgård med en lite kökstäppa så kunde jag lägga vantarna på alldeles pinfärska sockerärtor. Det passar alldeles fantastiskt till pajen.
För att avrunda kvällen så gjorde jag mina härliga, härliga chokladmaränger. Jag gjorde de lite för stora denna gången. Enligt mig ska de vara ungefär som 2 minimarsmallows, inte större. Men denna gången blev de det. Däremot så hittade jag Vahlrona kakao i svärmors skafferi. Det är alltid trevligt att få jobba med högkvalitativa produkter. Naturligtvis förhöjde denna kakao marängerna, storleken till trots. De blev vansinnigt goda och dessutom så lyckades jag rota fram en alldeles fantastisk kakburk från början av förra seklet. Tänk va man kan hitta i svärmors gömmor!
Som tidigare nämnts var de ju en Bondfilm igår, "Moonraker". Jag och svärmor satt och mumsade maränger och tittade på Bond.
Ja, han är lite småjönsig men kvinnan i filmen var inte så våpig som de brukade. Men är James Bond bögig? Nja, det kanske jag inte kan komma och påstå. Fast jag tycker att han är lite tramsigt smågay när han står och viftar med sina samlade "karatehänder" och försöker utföra något som ska likna kampsport. Fast det är ju antagligen en generationsfråga. Jag tillhör ju den Jackie Chan förstörda generationen. 1979, när filmen "Moonraker" spelades in, var det säkert så att de snygga kung-fu movesen hade Bruce Lee monopol på.
Ja, gårdagen bjöd verkligen på kalasväder. Det var så kalas att vi promenerade till snyltfarmor och viggade en fika. Det blev härligt avslappnat på balkongen med kaffe, kaka, bulla och en dyblöt Lill-Fisa som "tvättade" sin tröja i jordvatten. Ah, härligt! För er som inte vet vad jordvatten är så är det när en 1-åring får ett litet kar med vatten ute på en balkong att blaska lite i. Sedan kommer 1-åringen på att det vore oerhört mer intressant om man la 10-15 "grabbnävar" med jord i det här vattnen. då får man jordvatten.
För att fira det härliga vädret var vi tvugna att göra den eminenta Västerbottenpaj som jag har i mina receptgömmor. Eftersom farmor har en helt fantastisk trädgård med en lite kökstäppa så kunde jag lägga vantarna på alldeles pinfärska sockerärtor. Det passar alldeles fantastiskt till pajen.
 |
| Västerbottenpaj med strimlade sockerärtor |
 |
| Chokladmaränger i fina husburken |
Ja, han är lite småjönsig men kvinnan i filmen var inte så våpig som de brukade. Men är James Bond bögig? Nja, det kanske jag inte kan komma och påstå. Fast jag tycker att han är lite tramsigt smågay när han står och viftar med sina samlade "karatehänder" och försöker utföra något som ska likna kampsport. Fast det är ju antagligen en generationsfråga. Jag tillhör ju den Jackie Chan förstörda generationen. 1979, när filmen "Moonraker" spelades in, var det säkert så att de snygga kung-fu movesen hade Bruce Lee monopol på.
lördag 16 juli 2011
Bond, det är en härlig kille det!
Lugnet har lagt sig över farmors hus. Lill-fisan har efter mycket bråk somnat och jag och hennes pappa sitter i vardagsrummet och jäser. Jag fick datorn med iintöörneeett och han fick Smålandspostens Tv-bilaga. Han sitter och bläddrar och jag sitter och surfar (jag känner själv att jag är vinnaren här) och så börjar han prata.
Make: I kväll kommer det Bond-film på TV.
Jag: Mmmm... jag vet...
lite tystnad
Make: En grej jag alltid har irriterat mig på i Bondfilmer. Den här skurken i Moonraker, är det inte han som lyckades bygga en rymdstation som INGEN hade upptäckt. Den var helt hemlig.
Jag: Jo, det är ju lite lustigt om man tänker på det.
Make: Ja, var fan gömde han den? Bakom månen?!
Ja, Bondfilmerna är härliga och fantastiska. De är lätt jönsiga och Bond själv framställs som sådan alfahane så testosteronet bara borde sprutar ur TV-skärmen. Men ändå kan jag inte komma ifrån att de tidiga Bondisarna (Roger Moore och Sean Connery) är lite... hur ska jag säga... bögiga.
Ja, de förför våpiga fruntimmer till höger och vänster (hur får en kvinna jobb inom CIA när hon börjar gallskrika vid första mindre dramatiska händelse?) med härligt lökiga one-liners, men på något sätt blir det inte så himla karla-karligt. Jag vet inte varför. Missförstå mig rätt, jag gillar verkligen Bond och i synnerhet Sean Connery, men seriöst. Är inte den där smoking bärande, välpolerade ytan lite väl fjollig?
Men det kanske är det som gör honom så härlig och tilltalande. Just det faktum att han är lite fjollig. Jag menar, en svettig, blodig och skitig Bruce Willis från "Die Hard" hade knappast kommit undan med "What a lovely nothing you are almost wearing" när han hånglar upp frugan i slutscenen. Hade han hävt ur sig något sådant hade frugan börjat garva, vänt sig om och fnissande sagt "smell ya later" medans hon vinkande gick mot solnedgången ensam.
Skurkarna sen då i Bond-filmerna! De är också härliga. Alla skurkarna är mer eller mindre oattraktiva och de lyckas med de mest fantastiska saker.
Skurkarna i Bondfilmerna lyckas bygga de mest fantastiska anläggningarna utan att någon stormakt i hela världen har den blekaste aning om vad som försigår. DET är fascinerande! Det och det faktum att våpen till kvinnor blir på allvar förförda av lökiga one-liners från en fjollig Britt!
Make: I kväll kommer det Bond-film på TV.
Jag: Mmmm... jag vet...
lite tystnad
Make: En grej jag alltid har irriterat mig på i Bondfilmer. Den här skurken i Moonraker, är det inte han som lyckades bygga en rymdstation som INGEN hade upptäckt. Den var helt hemlig.
Jag: Jo, det är ju lite lustigt om man tänker på det.
Make: Ja, var fan gömde han den? Bakom månen?!
Ja, Bondfilmerna är härliga och fantastiska. De är lätt jönsiga och Bond själv framställs som sådan alfahane så testosteronet bara borde sprutar ur TV-skärmen. Men ändå kan jag inte komma ifrån att de tidiga Bondisarna (Roger Moore och Sean Connery) är lite... hur ska jag säga... bögiga.
Ja, de förför våpiga fruntimmer till höger och vänster (hur får en kvinna jobb inom CIA när hon börjar gallskrika vid första mindre dramatiska händelse?) med härligt lökiga one-liners, men på något sätt blir det inte så himla karla-karligt. Jag vet inte varför. Missförstå mig rätt, jag gillar verkligen Bond och i synnerhet Sean Connery, men seriöst. Är inte den där smoking bärande, välpolerade ytan lite väl fjollig?
Men det kanske är det som gör honom så härlig och tilltalande. Just det faktum att han är lite fjollig. Jag menar, en svettig, blodig och skitig Bruce Willis från "Die Hard" hade knappast kommit undan med "What a lovely nothing you are almost wearing" när han hånglar upp frugan i slutscenen. Hade han hävt ur sig något sådant hade frugan börjat garva, vänt sig om och fnissande sagt "smell ya later" medans hon vinkande gick mot solnedgången ensam.
Skurkarna sen då i Bond-filmerna! De är också härliga. Alla skurkarna är mer eller mindre oattraktiva och de lyckas med de mest fantastiska saker.
- Hålla en hel ö med fantastiska sandstränder helt obesökt av människor genom en myt om en ståldrake som sprutar eld. What?? Gick folk verkligen på den?
- Gömma en mindre rymdanläggning för uppskjutning av raketer i en slocknad vulkankrater. Den hemliga rymdstationen har vi redan diskuterat.
- En undervattensstation på havets botten som ingen har lyckats se men den ligger tillräckligt grunt för att den ska kunna stiga ovanför havsytan på ben som verkar drivas med hydralik eller något liknande.
- Vi har också ett stort fett tanskepp som kan öppna fören och "svälja" u-båtar som tvingats i ytläge. Även denna båt verkar stört omöjlig att hitta utan att Bond själv agerar lockbete med en U-båt.
Skurkarna i Bondfilmerna lyckas bygga de mest fantastiska anläggningarna utan att någon stormakt i hela världen har den blekaste aning om vad som försigår. DET är fascinerande! Det och det faktum att våpen till kvinnor blir på allvar förförda av lökiga one-liners från en fjollig Britt!
fredag 15 juli 2011
Semester och sol?
Ja, anledningen till tystnaden är att jag har dragit på semester. Familjen Fis har flackat runt, först ute i skärgården till mormor och morfar Fis (samt kusiner och moster, icke att förglömma) och nu befinner vi oss i de södrare delarna av Sverige hos farmor Fis. Allt det här flackandet har inneburit att det här med internet har varit en förhandlingsfråga. Vi har bara haft en dator (o hemska tanke!) som dessutom endast har kunnat användas med mobiltelefon som modem. Det har varit pappa Fis telefon så har inte pappa Fis spelat poker har han suttit och lekt med telefonen. Som ni förstår så har inte jag fått så rasande mycket internettid. Men nu så!
Det här med semester innebär ju en hel del förväntningar. Vädret ska vara bra, det ska badas, solas, god mat skall ätas och fashionabla drinkar skall avnjutas i eftermiddagssolen på altanen medans herrarna grillar med en varsin drya [drajja] i handen. Det är som alltid väldigt sällan som det blir såhär. Kanske om man bor i Sydfrankrike, men här hemma i Svedala, noho!
Under dessa två veckor har vi haft, låt mig tänka... Jag tror 3 dagar med sol och värme. Det var första dagen jag och Lill-fisan kom ut till landet (aka stugan i skärgården). Då var det så varmt att det var väder för endast blöja och plaskbalja på gräsmattan. Det var helt fantastiskt! Fem dagar senare kunde vi ta premiärdopp i viken nedanför stugan för då var det också sol och varmt. Nu i helgen var det varmt lördagen eller söndagen om jag inte minns fel, men då kunde vi inte göra så mycket mer än en liten tur till parken för vi var tvugna att tvätta inför resan till farmor Fis.
Väl här hos farmor Fis har det varit, som bäst, växlande molnighet. Men större delen av tiden har det varit mulet och regnat. Vad som dock har varit konstant är att det har blåst som bara tusan hela tiden!
Vädrets nyckfullhet har gjort att det inte är så himla kul att gå ut och gå till parken med en rastlös 1-åring. 1-åringen bryr sig verkligen inte om det regnar eller ej, men vi som föräldrar tycker inte att det är fullt så kul att stå i parken och gräva sand eller putta gunga i spöregn. Så för att man inte ska få en totalt odräglig unge så gäller det att passa på att röja loss totalt när vädret är acceptabelt. Således gäller det att försöka planera utgångarna så mycket som det går, så man verkligen utnyttjar när det är uppehåll eller, gud bevars, solen tittar fram. Detta planerande har gjort att min annars lätta fixering vid väderrapporter har börjat bli smått absurd och närma sig något som skulle kunna beskrivas som besatthet.
I vanliga fall så tycker jag om att titta på väder rapporter. Jag gillar att se fram emot eller fasas inför morgondagens väder. Jag har även en extra app på min telefon som ger mycket bra väderrapporter, timme för timme. Detta är något som maken har obeskrivligt roligt åt. Jag vet verkligen inte hur ofta han tråkar mig, både i ensamhet och inför andra, om mitt "pensionärsintresse". Det är ok, jag kan ta det, jag till och med bjuder på det för jag gillar väder! Jag vet flertalet gånger som han har blivit överrumplad av både värme och kyla, regn och våldsamt snöande. Han har varit helt oförberedd på vädret och det har således lett till att han har haft det synnerligen otrevligt när han har tagit sig hem. Kanske inte så mycket de senaste 7 månaderna, jag kan ju inte låta min dotter lida för min mans ointresse att kontrollera yttertmperaturen innan han lämnar hemmet. Men ändå, jag kan tycka att mitt intressa är rättså bra.
Men nu har det blivit en besatthet. Jag tittar på alla väderrapporter jag kommer åt. Min app kontrolleras flera gånger per dag. På kvällen kan jag ligga och kontrollera vädret timme för timme och planera morgondagens aktiviteter efter vädret. När jag vaknar morgonen efter kontrollerar jag appen igen bara för att bekräfta att planen håller.
Men för tillfället ser det mörkt ut. Jag hade satt mitt hopp till helgen, farmor Fis har ju för tusan köpt en uppblåsbar pool! Men det verkar som om de planerna kommer att grusas. Det verkar som om det bara blir regn, regn och mera regn. Det enda jag kan trösta mig med att att vi i alla fall fick med oss gummistövlar och galonställ till Lill-fisan. Hon behöver åtminstonde inte bli blöt.
Det här med semester innebär ju en hel del förväntningar. Vädret ska vara bra, det ska badas, solas, god mat skall ätas och fashionabla drinkar skall avnjutas i eftermiddagssolen på altanen medans herrarna grillar med en varsin drya [drajja] i handen. Det är som alltid väldigt sällan som det blir såhär. Kanske om man bor i Sydfrankrike, men här hemma i Svedala, noho!
Under dessa två veckor har vi haft, låt mig tänka... Jag tror 3 dagar med sol och värme. Det var första dagen jag och Lill-fisan kom ut till landet (aka stugan i skärgården). Då var det så varmt att det var väder för endast blöja och plaskbalja på gräsmattan. Det var helt fantastiskt! Fem dagar senare kunde vi ta premiärdopp i viken nedanför stugan för då var det också sol och varmt. Nu i helgen var det varmt lördagen eller söndagen om jag inte minns fel, men då kunde vi inte göra så mycket mer än en liten tur till parken för vi var tvugna att tvätta inför resan till farmor Fis.
Väl här hos farmor Fis har det varit, som bäst, växlande molnighet. Men större delen av tiden har det varit mulet och regnat. Vad som dock har varit konstant är att det har blåst som bara tusan hela tiden!
Vädrets nyckfullhet har gjort att det inte är så himla kul att gå ut och gå till parken med en rastlös 1-åring. 1-åringen bryr sig verkligen inte om det regnar eller ej, men vi som föräldrar tycker inte att det är fullt så kul att stå i parken och gräva sand eller putta gunga i spöregn. Så för att man inte ska få en totalt odräglig unge så gäller det att passa på att röja loss totalt när vädret är acceptabelt. Således gäller det att försöka planera utgångarna så mycket som det går, så man verkligen utnyttjar när det är uppehåll eller, gud bevars, solen tittar fram. Detta planerande har gjort att min annars lätta fixering vid väderrapporter har börjat bli smått absurd och närma sig något som skulle kunna beskrivas som besatthet.
I vanliga fall så tycker jag om att titta på väder rapporter. Jag gillar att se fram emot eller fasas inför morgondagens väder. Jag har även en extra app på min telefon som ger mycket bra väderrapporter, timme för timme. Detta är något som maken har obeskrivligt roligt åt. Jag vet verkligen inte hur ofta han tråkar mig, både i ensamhet och inför andra, om mitt "pensionärsintresse". Det är ok, jag kan ta det, jag till och med bjuder på det för jag gillar väder! Jag vet flertalet gånger som han har blivit överrumplad av både värme och kyla, regn och våldsamt snöande. Han har varit helt oförberedd på vädret och det har således lett till att han har haft det synnerligen otrevligt när han har tagit sig hem. Kanske inte så mycket de senaste 7 månaderna, jag kan ju inte låta min dotter lida för min mans ointresse att kontrollera yttertmperaturen innan han lämnar hemmet. Men ändå, jag kan tycka att mitt intressa är rättså bra.
Men nu har det blivit en besatthet. Jag tittar på alla väderrapporter jag kommer åt. Min app kontrolleras flera gånger per dag. På kvällen kan jag ligga och kontrollera vädret timme för timme och planera morgondagens aktiviteter efter vädret. När jag vaknar morgonen efter kontrollerar jag appen igen bara för att bekräfta att planen håller.
Men för tillfället ser det mörkt ut. Jag hade satt mitt hopp till helgen, farmor Fis har ju för tusan köpt en uppblåsbar pool! Men det verkar som om de planerna kommer att grusas. Det verkar som om det bara blir regn, regn och mera regn. Det enda jag kan trösta mig med att att vi i alla fall fick med oss gummistövlar och galonställ till Lill-fisan. Hon behöver åtminstonde inte bli blöt.
måndag 4 juli 2011
Ove och Kjelle i trafiken
För den som inte vet vem Ove och Kjell är (och vill veta) följ länken och läs den eminenta Fredrik Backmans blogg.
Jag vill bara säga att jag börjar bli heligt trött på dessa rikspuckon! Ok, Ove är inte så farlig, honom kan man mest skratta lite åt, men Kjelle... Alla helig ting ge mig styrka.
Jag kör bil rätt så ofta nuförtiden. Det blir minst 8 mil om dagen och där större delen av den sträckan avverkas på E4:an mellan Stockholm och Södertälje. Ove är oftast rolig, men han kan muppa sig lite. Oftast inte på ett farligt sätt utan lite mer i stil med att ligga och sölkorva sig i mittfilen. När du sen försöker köra om i ytterfilen gasar han på utav bara helvete. Om man då inte använder faktumet att man har en liten bil med en, för bilens storlek, kaxig motor och fräser om innan hans SAAB 900 har hunnit axa så kan man ge sig på att den sekund du avbryter omkörning och lägger dig bakom Ove igen så kommer han ofelbart att bromsa in och börja sölkorva sig igen. Enligt Ove är inte motorvägen en racerbana! Nä, det har han rätt i! Å andra sidan FÅR man köra 70 på en 70-väg och det är sällan nödvändigt att köra 60 i mittenfilen mitt i sommaren.
Sen har vi ju Kjell. Eller Kjelle som jag väljer att kalla honom. Kjelle kör ofta Audi, BMW, Wolkswagen (gärna passat) och även ibland SAAB (!). Kjelle tycker att alla andra kör som arslen och framförallt så ska fruntimmer inte sitta bakom en ratt. Han är helt oförmögen att hålla en hastighetsbegränsning och har inga problem att damma förbi förskolan i 60 km/h där det är en 30 sträcka.
Kjelle är också killen som på ett livsfarligt sätt kryssar mellan filerna på motorvägen. Att hålla avstånd till andra bilar är ju helt onödigt enligt Kjelle. Det är ju inget farligt som kan hända på en motorväg och HAN är ju en sån duktigt och van förare så för honom är det ju inga problem. Ja, du gissade rätt. Det är även Kjell som ligger 1 meter bakom dig när ni kör i 120 och blinkar irriterat med helljusen. Sen när du får en lucka för att lägga dig i en innre fil så håller du på att smälla med honom för då har han redan svängt in i den filen, precis framför nosen på den bilen du försökte ge lite schysst avstånd till, och är på väg om dig på insidan. Kjelle har oftast jäääävligt bråttom när han kör bil.
Det är även Kjell du ser svischa förbi i vänsterfilen när det är lite kövarning i högerfilen. Du vet att vänsterfilen svänger av några hundra meter fram så därför har du planerat din körning och får köra lite långsammare. Vad du inte visste var att anledning till inbromsningen i högerfilen är alla jävla Kjelle som ska köra fort som fan i vänsterfilen för att i sista sekunt tvärställa bilen över båda körfälten för han ska ju in i höger filen.
Jag hade närkontakt med en Kjelle häromdagen. Jag kunde verkligen inte låta bli att Ove-muppa mig mot honom lite. När man ska upp på E4:an från där jag bor är det en rondell och efter den är det en kort liten vägstump på högst 30 meter. Sen svänger man upp på motorvägen. Fram tills man har svängt upp på motorvägen så är det enfiligt men motorvägspåfarten delar sig och blir tvåfilig. Nåväl, jag kör mot rondellen en morgon och kommer bakom en vit skåpbil som kör ovanligt långsamt för att vara en hantverkarbil. Jag noterade varningstriangeln för gasflaskor på bilen och tänkte för mig själv att nu är det någon som har jääävligt roligt med den stackars sommarjobbaren som fått köra bilen idag. Samtidigt märker jag en svart Audi (vilken överraskning!) bakom mig som börjar ligga väldigt nära och känns väldigt ryckig och hetsig i sitt körsätt.
Precis när vi har kommit igenom rondellen märker jag att den här pajasen (jag kan bara förmoda att han hette Kjell) försöker köra om mig på insidan på 30 meter. Jag måste ge honom att han var väldigt tapper när han försökte preja in sig mellan mig och skåpbilen men då var jag tvungen att Ove-muppa mig och inte släppa in honom så han fick stå där med sin breställda bil. Så fort vi kommit in på motorvägspåfarten var det ju inga problem att dra om och ifrån skåpbilen och av den svarta Audin såg jag inget.
Men här känner jag att, hur orkar man hålla på och hetsa på det där sättet? Göra en superkorkad move ett par meter innan det blir tvåfiligt. Alltså, hur smart är man då? Är det verkligen ok att låta primalhjärnan ta över och köra bilen till jobbet? Eller är det så att man har någon lättare utvecklingsstörning som gör att man har svårt att se potentiellt korkade och farliga situationer? Om så är fallet, hur fasiken fick man körkort? Visst, just den här situationen var inte särskillt farlig och vi var i princip ensamma på vägen och vi körde i kanske 20 km/h, Kjelle i 40 km/h när han försökte köra om mig. Så såååå farligt var det inte, men det är själva beteendet jag blir irriterade på. Att man så lättvindigt bortser från trafikregler och ett säkert körsätt. Att man utan att fundera sätter andra männsikor i potentiellt livsfarliga situationer. Bara för att man vill komma först.
Det som egentilgen upprör mig mest är att en vacker dag kommer det vara en Kjell som ser till att jag inte kommer hem från jobbet. Det kommer inte vara mitt fel, hela olyckan kommer helt och hållet vara orsakad av hans vårdslösa körnade. Eller så kommer det vara en Kjelle som kommer dammandes utanför min dotters skola och ser henne inte när hon är på övergångsstället för att gå hem... Jag har bara en fråga till Kjelle: Är du verkligen beredd att ha mitt barns liv på ditt samvete resten av ditt liv? Är du beredd att leva med vetskapen att en liten flicka får växa upp utan sin mamma för att du skulle tjäna 2 minuter på vägen hem? Är du det? Va? VA?!
Jag vill bara säga att jag börjar bli heligt trött på dessa rikspuckon! Ok, Ove är inte så farlig, honom kan man mest skratta lite åt, men Kjelle... Alla helig ting ge mig styrka.
Jag kör bil rätt så ofta nuförtiden. Det blir minst 8 mil om dagen och där större delen av den sträckan avverkas på E4:an mellan Stockholm och Södertälje. Ove är oftast rolig, men han kan muppa sig lite. Oftast inte på ett farligt sätt utan lite mer i stil med att ligga och sölkorva sig i mittfilen. När du sen försöker köra om i ytterfilen gasar han på utav bara helvete. Om man då inte använder faktumet att man har en liten bil med en, för bilens storlek, kaxig motor och fräser om innan hans SAAB 900 har hunnit axa så kan man ge sig på att den sekund du avbryter omkörning och lägger dig bakom Ove igen så kommer han ofelbart att bromsa in och börja sölkorva sig igen. Enligt Ove är inte motorvägen en racerbana! Nä, det har han rätt i! Å andra sidan FÅR man köra 70 på en 70-väg och det är sällan nödvändigt att köra 60 i mittenfilen mitt i sommaren.
Sen har vi ju Kjell. Eller Kjelle som jag väljer att kalla honom. Kjelle kör ofta Audi, BMW, Wolkswagen (gärna passat) och även ibland SAAB (!). Kjelle tycker att alla andra kör som arslen och framförallt så ska fruntimmer inte sitta bakom en ratt. Han är helt oförmögen att hålla en hastighetsbegränsning och har inga problem att damma förbi förskolan i 60 km/h där det är en 30 sträcka.
Kjelle är också killen som på ett livsfarligt sätt kryssar mellan filerna på motorvägen. Att hålla avstånd till andra bilar är ju helt onödigt enligt Kjelle. Det är ju inget farligt som kan hända på en motorväg och HAN är ju en sån duktigt och van förare så för honom är det ju inga problem. Ja, du gissade rätt. Det är även Kjell som ligger 1 meter bakom dig när ni kör i 120 och blinkar irriterat med helljusen. Sen när du får en lucka för att lägga dig i en innre fil så håller du på att smälla med honom för då har han redan svängt in i den filen, precis framför nosen på den bilen du försökte ge lite schysst avstånd till, och är på väg om dig på insidan. Kjelle har oftast jäääävligt bråttom när han kör bil.
Det är även Kjell du ser svischa förbi i vänsterfilen när det är lite kövarning i högerfilen. Du vet att vänsterfilen svänger av några hundra meter fram så därför har du planerat din körning och får köra lite långsammare. Vad du inte visste var att anledning till inbromsningen i högerfilen är alla jävla Kjelle som ska köra fort som fan i vänsterfilen för att i sista sekunt tvärställa bilen över båda körfälten för han ska ju in i höger filen.
Jag hade närkontakt med en Kjelle häromdagen. Jag kunde verkligen inte låta bli att Ove-muppa mig mot honom lite. När man ska upp på E4:an från där jag bor är det en rondell och efter den är det en kort liten vägstump på högst 30 meter. Sen svänger man upp på motorvägen. Fram tills man har svängt upp på motorvägen så är det enfiligt men motorvägspåfarten delar sig och blir tvåfilig. Nåväl, jag kör mot rondellen en morgon och kommer bakom en vit skåpbil som kör ovanligt långsamt för att vara en hantverkarbil. Jag noterade varningstriangeln för gasflaskor på bilen och tänkte för mig själv att nu är det någon som har jääävligt roligt med den stackars sommarjobbaren som fått köra bilen idag. Samtidigt märker jag en svart Audi (vilken överraskning!) bakom mig som börjar ligga väldigt nära och känns väldigt ryckig och hetsig i sitt körsätt.
Precis när vi har kommit igenom rondellen märker jag att den här pajasen (jag kan bara förmoda att han hette Kjell) försöker köra om mig på insidan på 30 meter. Jag måste ge honom att han var väldigt tapper när han försökte preja in sig mellan mig och skåpbilen men då var jag tvungen att Ove-muppa mig och inte släppa in honom så han fick stå där med sin breställda bil. Så fort vi kommit in på motorvägspåfarten var det ju inga problem att dra om och ifrån skåpbilen och av den svarta Audin såg jag inget.
Men här känner jag att, hur orkar man hålla på och hetsa på det där sättet? Göra en superkorkad move ett par meter innan det blir tvåfiligt. Alltså, hur smart är man då? Är det verkligen ok att låta primalhjärnan ta över och köra bilen till jobbet? Eller är det så att man har någon lättare utvecklingsstörning som gör att man har svårt att se potentiellt korkade och farliga situationer? Om så är fallet, hur fasiken fick man körkort? Visst, just den här situationen var inte särskillt farlig och vi var i princip ensamma på vägen och vi körde i kanske 20 km/h, Kjelle i 40 km/h när han försökte köra om mig. Så såååå farligt var det inte, men det är själva beteendet jag blir irriterade på. Att man så lättvindigt bortser från trafikregler och ett säkert körsätt. Att man utan att fundera sätter andra männsikor i potentiellt livsfarliga situationer. Bara för att man vill komma först.
Det som egentilgen upprör mig mest är att en vacker dag kommer det vara en Kjell som ser till att jag inte kommer hem från jobbet. Det kommer inte vara mitt fel, hela olyckan kommer helt och hållet vara orsakad av hans vårdslösa körnade. Eller så kommer det vara en Kjelle som kommer dammandes utanför min dotters skola och ser henne inte när hon är på övergångsstället för att gå hem... Jag har bara en fråga till Kjelle: Är du verkligen beredd att ha mitt barns liv på ditt samvete resten av ditt liv? Är du beredd att leva med vetskapen att en liten flicka får växa upp utan sin mamma för att du skulle tjäna 2 minuter på vägen hem? Är du det? Va? VA?!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)