Martha did NOT do it like this!

Jag bryter ny pysselmark. Jag känner att jag befinner mig på okänd mark, jag har inte riktigt kontroll. Men i min jakt på roliga, billiga och piffiga gå-bort-presenter så måste jag, orädd, ta steget in i det okända.
Men, Jag är tämligen övertygad om att när Martha Stewart gjorde det här så såg det INTE ut på det här sättet..,

Mot höstrusk, vinter och pysseltider

Idag var det verkligen höstkänning när jag cyklade till jobbet. Lill-Fisan hade fått både fleecen och mössan på sig (som hon drog på sig himla glatt) och jag själv trampade iväg i fullt regnställ.

Vid den här tiden på året så glömmer jag bort min trädgård (balkong) totalt. Allt vissnar och förfaller, i bästa fall klipper jag ner allt det döda och i värsta fall få det vara kvar till nästa vår när min lust att se saker växa kommer tillbaka. Min pyssel lust och inspiration kommer tillbaka så nu tänkte jag att jag skulle lista några av de roliga saker jag kommer att roa mig med under alla ruggiga höst och vinterkvällar.

• Vi kommer pyssla med lite smyckestillverkning. Framför allt har jag fått för mig att jag vill ha massor med armband. Alla armband jag hittar i butiker är SVINDYRA! Så jag bestämde att jag gör dem själv istället.
• Jag tänkte att jag måste prova att göra egna tvålar och slå in dessa lite fint. Tänkte att det är ju en superhärlig gå-bort-present att ha med sig.
• Jag kommer naturligtvis att göra egna julkort och jag tänkte att i år ska jag prova embossing. Är det någon som håller på med det så undrar jag om det går lika bra att använda en hårtork att värma embossingen med eller behöver man verkligen den där embossingvärmaren???
• Jag har också tänkt mig att pyssla lite med ljusdekorationer, något jag heller aldrig har gjort. Men jag tänker, hur svårt kan det vara? Dessutom är det ytterligare en pryl som är sjukt trevlig att ge bort!

Sen kommer jag säkert att både sy och virka och prova på lite textiltryck. Jag kommer nog också att baka och dekorera lite olika kakor, men jag känner att med de här ideérna så kommer jag inte sitta sysslolös särskillt många kvällar den här hösten.

Oslagbar frukost med papperspiff!

Jag har en kollega, faktiskt min närmsta kollega. För tillfället går vi armkrok genom yrkeslivet och lite privat med. Hon är en fantasktist smart, lite småhal har hon blivit på sistone, generös och rolig. Det mest härliga med henne är att hon lyckas med att överraska mig lite titt som tätt. En av de senaste överraskningarna är hennes frukost som intas vid skrivbordet när hon kommer.

Varje morgon hör jag henne skramla med sina småpengar, med bestämda snabba steg, gå bort till fikarummet och köpa sin favoritfrukost. Så när jag, av en händelse, sprang på just hennes favvofrulle i affären var jag ju tvungen. Enda skillnaden är att denna förpackning borde räcka nästan 1 vecka.

Men man kan ju inte bara ge bort frukost bara sådär. Den måste ju förpackas i något tjusigt.



Jag hade nämligen fått en idé från Pinterest som jag bara var tvungen att prova. Natruligtvis kan man ju inte göra exakt så som beskrivningen säger men nästan. Här är den fanstastiska lilla presentpåse som jag lyckades vika och tejpa ihop. Det var verkligen inte svårt och är ni sugna kan ni kolla in beskrivningen här.

Bara till dig, kära kollega, hoppas du blev mätt och glad :)!

Det går inte att ha för mycket virkat

Ja, jag är så jäkla "hooked" (haha, herregudvaroligjagär!) på att virka. Jag kan verkligen inte hitta tillräckligt många tillfällen att virka. Det går alltid att virka mer. Men eftersom man inte är så satans kreativ av sig så är det ganska skönt när någon annan har skött kreativiteten och pysslat ihop ett mönster som man bara kan följa. Man behöver inte enns tänka på vilka färger man vill ha (om man inte vill) eller hur mycket garn som kommer att gå åt. Det har redan någon annan gjort. Problemet är att det kan kosta lite med dessa mönster. Trodde jag. Tills min kära mor tipsade mig om Drops Garnstudio. "Det finns ju massor med gratismönster där!", sa hon. Och rätt hade hon. Jag tror verkligen inte att jag är den första som har hittat hit men det kanske kan tipsa någon.

Här är mitt första alster, en sjal.

Snarare helpretto...

Jag slängde ett getöga på min egen blogg nyss och en sak slår mig. Fy fan vad det senaste inlägget känns syster duktig. I vardagliga livet lägger jag en stor fet spya på prettomorsor som minsann "gör aaall mat från grunden" och dessutom använder det för att framstå som en bättre förälder än någon som inte gör det. Och här sitter jag och fullkomligen vräker ut min självgodhet och sylt över hela internet. Usch!

Fast jag har ju å andra sidan aldrig påstått att jag INTE är pretto. Fast jag vill inte erkänna öppet att jag är pretto, bara lite smygpretto...

Lyx på 2000-talet

Är det bara jag som anser det vara lyx att ha egenplockade blåbär och smultron i frysen? Eller som blir lyrisk av tanken på de små burkarna med jordgubbssylt, rabarberchutney och hallon/persikosylt uppe i skåpen. Snart får de sällskap av pappas lingonsylt också. Jag är på god väg att fylla ett skåp med dessa härlig burkar. Det är till och med så illa att jag nu inte har fler tomma glasburkar kvar.

Jag tycker det är lyx med hemmagjord sylt, blåbär jag har blivit sönderbiten av myggor för att plocka och smultron som jag plockade medan Lill-Fisan sov, så hon inte skulle äta upp alla.

Jag önskar jag hade så mycket tid att jag kunde fylla min ena frys med sånthär. Men det har jag inte för lyx på 2000-talet är tid att göra det man vill på. Det har man inte för mycket av.

Balkongen är min trädgård, del 2

Är det någon som undra hur det gick med mina fantastiskt vackra odlingslådor? Eftersom bloggandet under sommaren, minst sagt, har varit lite glest, tänkte jag ge er ett litet bild pot purie hur det har gått. Men jag kan säga så mycket att jag har skördat bondbönor (trendigt va?) och skördar fortfarande sockerärtor som bara fortsätter att komma mer och mer av.



Det börjar gro och spira



även hos salladen

Bondbönorna kom upp mer och mer

Det gjorde sockerärtorna med

Tills hela min balkong stod i blom

Det blev en härlig trädgård som Lill-Fisan både plockade blommor i

och vattnade med matskedsmått i.

Lysande decoupagepiff

Jag har haft ett pågående pysselprojekt lääänge. Det har varit att piffa till taklampan i Lill-Fisans rum. Vi köpte en billig rislampa på IKEA och satte upp. Redan då hade jag planer på servettdecoupage men det var så svårt att hitta lämpliga servetter.

En dag när jag och Lill-Fisan var och shoppade loss på ICA Maxi (exklusivt va?) så var de bara där. Servetterna med det perfekta trycket! De köpte vi och jag började klippa ut detaljerna som jag ville använda. Och så klippte jag, och klippte. Det blev sommar och pyssellusten försvann och odlingslusten vaknade. Varje gång jag på kvällen öppnade mitt pysselskåp så såg jag den lilla projektburken med servetter och tänkte "Ja! Ikväll, ska jag göra det!". Men det är alltid inte en sån himla bra idé att börja mecka ner taklampor inne hos ett litet barn som ligger och sover. Det kan gå super, men gör det inte det har man att göra resten av kvällen/natten.

Men igår! Igår så var jag så förutseende att jag plockade ner lampan medans potatisen puttrade på spisen och "Pippi Långstrump flyttar in" gick på TVn. Som en bonus sov barnet i bra tid och jag fick hela kvällen på mig att lacka och fixa med lampan. Jag måste erkänna att jag är vansinnigt nöjd! Den stora fördelen, enligt mig, är att bakgrundsfärgen på servetterna är vit. Precis som lampan. Det blev så fint!

Märkliga iakttagelser när semestern är slut

Det känns lite "twilight zone" när man vaknar på morgon en torsdag, första arbetsveckan, och man är så trött att man knappt fattar vad det är som väckt en. Sen inser man att det är antingen Lill-Fisan som har pratat i sömnen eller så är det alarmet på mobilen.

"Tusan, där var det igen, det är alarmet på mobilen" tänker man sen. Nästa tanke är "jag snoozar lite till". Och medans man ligger där och snoozar så börjar man tänka på det smidigaste sättet att ta sig till jobbet. Eftersom jag är så trött är det första jag tänker "bilen!", men nja... jag har ju inget som jag behöver den till på jobbet och då känns det lite lyxigt. Samt att det bara är irriterande att det tar 20-25 minuter hem på eftermiddagen när det går på 10-15 minuter med cykeln. "Hm... Cykeln, ja, det går ju fort. Men de där långa backarna upp mot jobbet är ju så... jobbiga". "Ok, bussen då? Njä... då måste man ju passa tiden, det kostar ju pengar när man inte har månadskort och så tar det ju hela 20 min... Nä, det blir nog lättast med cykeln ändå".

Vad är det för fel på en person som dissar både bil och buss som transportmedel för "det är ju så jobbigt..." och tycker att cykeln är "lättare"? Det har hänt något eller så vill jag så förtvivlat gärna rättfärdiga min dyra cykelinköp....