onsdag 28 september 2011

Längtan efter något stort

Jag har gjort massa saker de senaste 2 åren som har varit saker jag gjort för första gången i mitt liv. Jag har varit gravid 2 gånger, fått 1 barn och varit mammaledig för att nämna några saker. Jag har också för första gången i mitt liv börjat köra bil till och från jobbet varje dag.

Det sistnämnda har, trots allt mitt klagande, fått mig att inse tjusningen med att bara kunna åka iväg var som helst, när som helst. Man behöver inte ta hänsyn till tunnelbanor, bussar, tåg eller taxibilar, dä ä bar å åk! Min man har även han (som fram tills nu har varit en stark motståndare till egen bil) börjat drömma våta drömmar om hur han tar sig från tennisen och hem på 15 min med bil istället för 1,5 timmar kommunalt.

Den här längtan efter egen bil infann sig ungefär samtidigt som det företag jag arbetar för utlyste på intranätet att man kunde beställa personalbil (leasingbil). Det hela skulle bli extra förmånligt om man gick med på att företaget fick göra lite reklam på bilen. Så det blev så att vi (jag och maken) en lördag gick iväg till vår lokala *Svensk-Kinesiktbilmärke*-handlare och provkörde. Jag är glad att jag var ensam i bilen när jag körde, för då var det ingen som såg det fåniga flinet på mina läppar när jag åkte runt i denna nya bil. Det hela slutade med att vi beställde en sådan här personalbil och sen dess har det inte riktigt varit sig likt i mitt huvud.

Det enda jämförbara med hur jag har reagerat på vetskapen att jag om X-antal veckor ska få plocka ut en sprillans ny bil är mina graviditeter. Att vänta på en bil är dock en lite kortare väntan än att vänta på att ett barn ska växa färdigt i magen på en. Men, jag minns så väl hur det var och den förväntan jag kände. Flera gånger varje vecka gick jag in på diverse olika siter för att kontrollera i vilken graviditetsvecka jag befann mig i, läsa om barnets utveckling i just den veckan. Jag klickade mig frammåt genom veckorna och drömde mig fram till den dagen när jag fick hålla min nya bebis i famnen. Det var fantastiskt och tiden kunde inte gå fort nog. Sen ska det väl tilläggas att när det väl blev dags så tycket jag att det kunde ha väntat 1-2 veckor till. Jag var ju inte riktigt färdig med mina "förberedelser", men det är en annan historia.

I och med att bilen beställdes så fick jag ett litet trevligt mail från denna biltillverkare som meddelade att jag nu snart var stolt ägare av en ny fin bil. Mailet talade också om att jag från och med nu kunde gå in och aktivera min personliga bilägarsida som biltillverkaren tillhandhöll på internet. På den här personliga sidan står mitt namn, vilken modell jag har valt och lite annat smått och gott. Det finns även en liten länk man kan klicka på och då kommer man till en sida där de visar var i produktionen just min bil befinner sig och när den förväntas bli levererad. Nu har jag insett att jag går in och kollar denna sida flera gånger i veckan. Än så länge har "min bil" inte tagit sig förbi stadiet av inplanering i produktionen. Eftersom jag är ett kontrollfreak av enorma mått så har jag nu börjat bli lite stressad. Jag menar, hur ska de hinna bygga hela bilen från scratch och ha den färdig hos min blihandlare redan i vecka 45? De har ju inte enns båbörjat utstansningen av plåtarna till karossen än!

Inga kommentarer: