Ja, jag gillar Magdalena Ribbing på DN.se. Hon är faktiskt himla vettig. Det enda tråkiga är att jag inser att jag inte alls har så god stil och hyfs som jag tror/hoppas.
I förra veckan kom det upp en frågeställning till Fru Ribbing. Jag orkar inte återge hela frågan här, ni får läsa själva om ni orkar och vill. Men, vad som slog mig när jag började läsa i kommentatorsfältet (och även gav mig in i den ganska så OT debatten) var flera olika saker.
För det första. Det finns otäckt inskränkta människor och att dessa får rösta och uppfostra barn gör mig väldigt oroad.
För det andra. Jag förstår inte hur det kan vara viktigt för en viss grupp människor hur andra väljer att ge sina barn mat. Huvudsaken är väl att de får mat?
För det tredje. Man måste ju må synnerligen dåligt och ha väldigt lågt självförtroende/självkänsla om man har ett behov att kalla alla som inte gör som en själv för usla föräldrar som inte älskar sina barn.
Såklart handlade det som amning och även senare i kommentatorsfältet om kjesarsnitt. Så för en gång för alla vill jag bara klargöra några saker.
Det är i princip omöjligt att i Sverige idag "välja" att föda med kejsarsnitt. Man får BARA kejsarsnitt av medicinska orsaker (ja, tänk! Även psykiska orsaker är medicinska.). Den som tror att ett kjesarsnitt är nån jäkla "walk in the park" grej så är det inte det! Visst är det planerat så slipper man det här obehagliga med värkarbete och så vidare. Men försök vända dig i sängen med uppsprättad mage eller att lägga 1 liter mjölk under vagnen. Jojo, det känns ska du veta, i månader efter! Jag är helt övertygad att en vaginal förlossning också känns. Men kom inte och säg att kvinnor blir förlösta med kejsarsnitt för att det är bekvämt. Bekvämt är inte ett ord jag skulle vilja använda i samband med kejsarsnitt.
Det är också en försvinnande liten mängd kvinnor som väljer att inte amma sina barn av "egoistiska skäl" och "för att det är bekvämt". De allra flesta mammor jag stött på, är villiga att slå knut och vända ut och in på sig själva för sitt barns bästa. Eftersom alla blivande och nyblivna mödrar i det här landet blir slagna i huvudet med "om du inte ammar kommer det gå illa för ditt barn"-mentalitet så kan jag säga att det är inte ett lätt beslut man tar när man bestämmer sig för att sluta amma i förtid. Missförstå mig rätt nu, jag är verkligen för amning och det är toppen, OM det fungerar. Med fungerar menar jag inte att det finns mjölk. Jag menar att allt runtomkring ska fungera också. För det är fan inge kul att försöka amma en unge som bara gallskriker så fort den tappar taget (ca varannan minut) i allt från 45 min till 1,5 timmar per omgång. Tänk dig sedan 8-12 sådana omgångar per dag. Det skulle vara lögn att säga att man går omkring i något slags lyckorus om dagarna.
Vad jag vill ha sagt med det här är att: Ge fan i att döm andra bara för att de valt att göra på ett annorlunda sätt en dig själv! Du framstår bara som en inskränkt idiot när du försöker pracka på dina åsikter på de som inte är intresserade. Fram för allt, om du mår så himla dåligt och känner dig så misslyckad att det enda du kan slå dig på bröstet för är att du minsann ammat dina barn/fött vaginalt (helst då utan bedövning annars är man ingen riiiktig kvinna!). Ja, då är det läge att börja jobba med dig själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar