I en debattartikel på DN.se idag skriver professor Mikael Nordenmark att det är dags att vända den pessimistiska synen på jämställdehetsutvecklingen mellan könen till positiv. Enligt hans analys så indikerar trender att vi, i Sverige, redan om 10-20 år kan ha uppnått ganska så lika fördelning när det gäller ansvar för hem, barn och yrkesliv mellan könen. Det är ju verkligen toppen!
Hela den är jämställdhetsdebatten grundar sig, för mig, i att kvinnan länge har varit ekonomiskt underlägsen mannen. Det har ofta resulterat i en begränsad rörlighet för kvinnan. Det i sin tur har gjort kvinnan mer eller mindre beroende av mannen. I och med att kvinnan började förvärvsarbeta i större utsträckning så har det också gett kvinnan en helt annan frihet. Hon har sina egna pengar.
Hur illa vi än tycker om det så är det bara att inse faktum, i dagens samhälle är du tämligen rökt om du inte har dina egna pengar. Har du ingen egen inkomst kan du inte söka bostad, få lån, vara kreditvärdig och ja, du blir helt enkelt lite utanför sammhället. Dessutom blir du väldigt beroende av de/den människa som förbarmat sig över dig och tar ekonomiskt ansvar för dig.
Så i mina ögon kommer dett utjämnande av ansvar för hem och familj resultera i att män och kvinnor blir lika attraktiva/oattraktiva på arbetsmarknaden. Det går inte längre att hävad att kvinnorna kommer vara borta i flera år för att ta hand om snoriga ungar. Visst är det kvinnan som är gravid och som föder barnet och visst kan man bli sjukskriven under en graviditet. Men inse fakta, män som inte är gravida kan faktiskt, tro det eller ej, bli sjukskrivna de också. Det här kommer också göra att hemma-med-barn-och-vab-argumentet vid löneförhandlignar (hur olagligt det än är) kommer falla aningens platt. Både Lisa och Pelle är ju hemma lika mycket. Jag inbillar mig alltså att utjämnande av löneskillnader mellan män och kvinnor inom samma yrkeskår kommer bli en följd av att man delar lika på hem och barn.
Men längst ner i sin debattarkikel skriver Nordenmark:
"Det är dock inte sannolikt att de löneskillnader mellan kvinnor och män som orsakas av att de arbetar i olika sektorer av arbetslivet förändras till följd av denna utveckling och därför behövs andra åtgärder för att utjämna dessa skillnader."
Stop här nu. Vad ska det till för åtgärder för att utjämna löneskillnader mellan olika branscher? Varför? Krasst sett så är traditionellt kvinnliga yrken inom vård och omsorg kommunala/statliga och har av någon anledning inte särskillt hög status. Däremot så är traditionellt manliga yrken inom den privata sektorn. I mina ögon så är här den stora skillnaden att traditionellt kvinnliga yrken finansieras med skattemedel och tratitionellt manliga yrken finansieras av privata företag som agerar på en helt annan marknad och således har helt andra ekonomiska förutsättningar.
Det här innebär ju att om man ska ta till andra åtgärder för att utjämna löneskillnaderna för sjuksyrrorna och förskolepedagogerna så måste någon betala. Var ska dessa pengar komma ifrån? Skatten? Eller ska företag med många män anställda tvingas skjuta till så att dessa kvinnors löner kommer i samma nivå så männen i företaget? Ingen vill betala högre skatter och om företagen ska betala för massa personal som inte tillför företaget någon så kommer vi nog inte ha kvar så många företag i Sverige. Eller så kan man arbeta för en ändrad attityd mot traditionellt kvinnliga yrken och faktiskt börja värdera dem ekonomiskt. Lill-Fisans förskolepedagoger har högskoleutbildningar och är ansvariga för det dyraste och viktigaste jag har 8 timmar om dagen. Det är värt ganska mycket för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar