Vissa människor har ett behov av att förklara det självklara för andra.
Idag åt jag och kollegorna lunch på ett ställe som har en specialarsallad. Den är verkligen jättegod. Det enda är att den är på à la carte-menyn. Det brukar inte vara ett problem, de är snabba på det här stället. Precis som det SKA vara på ett lunchhak. När man beställer superspecialarsalladen får man sådana där puckar som börjar blinka och pipa när beställningen är klar. För ovanlighetens skull började puckarna inte väsnas idag. I vanliga fall börjar de leva runt när man precis hunnit sätta sig. Men inte idag alltså. Efter ca 10-15 minuter (jag har hunnit goffa i mig halva min sallad) går en av kollegan och frågar. Jodå, visst tusan hade de glömt deras beställning men bara för att rädda ansiktet eller nått säger killen, "ja, alltså. De börjar pipa och blinka när det är klart" och pekar på pucken.
Well, duh! Hade det varit 1991 hade det kanske varit ok att förklara för en gäst hur puckarna funkar. Men inte 2012 och problemet var just att de INTE börjat pipa och blinka.
Nästan samma var det med tanten som sålde vinterjackan till mig. Jag provade en jacka där blixtlåset var bökigt att få upp. Jag bad henne om en annan jacka att prova. Det var liksom att varje gång man försökte trä i den lilla delen i den stora i blixtlåset, så åkte den stora upp en liten bit så det inte gick att stänga. Hur mycket man än försökte dra ner den stora i botten verkade den åka upp igen. Den här lilla tantaluran titta lite lurigt på mig och säger, "jag har kommit på ett knep!". Jaha, tänkte jag. Finns det KNEP att ta till när det gäller dragkedjor? För mig är det en rättså rakt på grej det här med blixtlås. Den lilla i den stora och så drar man upp.
Hursom, tanten tittar ännu lite mer illmarigt och säger. "jag har kommit på att man måste köra ner den stora i botten ordentligt innan man trär i den lilla och drar upp". Nu tror jag naturligtvis att tanten försöker håna mig lite för att jag inte klarar av att stänga jackjäveln. Men så tittar jag på henne och upptäcker att det inte finns ett spår av hån i hennes ansikte. Istället ser hon ut som, jag kan tänka mig, herr Isaak Newton såg ut första gången han berättade om sin teori tyngdlagen för någon som brydde sig.
Jag vet inte vad som är värst, att gemene man är så puckad att personal känner sig tvungna att förklara hur maten-är-färdig-pucken och blixtlåset fungerar eller att personalen tror att de sitter inne med en nyhet?
måndag 9 januari 2012
onsdag 4 januari 2012
Leker pojkar och flickor olika?
Med anledning av en raljerande 4-åring på YouTube så skriver jag det här nu. Sedan jag födde ett litet flickebarn har jag uppmärksammat mer och mer allt som skrivs om hur det vuxna samhället, medvetet eller omedvetet, försöker stänga in våra barn i föreskrivna könsroller. Flickor ska vara små, söta, utveckla ett stort känsloliv och fokusera på att ta hand om alla andra och inte så mycket sig själva. En flicka som tänker på sig själv är nämligen egoistisk, det är fult att vara flicka och ego. Pojkar däremot ska vara busiga och skrikiga, ägna sig åt vilda lekar och inte funder så mycket över sina känslor. En pojke som uttrycker och är i kontakt med sitt känsloliv är lite bögig.
En bransch där allt det här blir extremt tydligt är leksaksbranschen. De leksaker som pojkar förväntas köpa och leka med är i färgglada förpackningar och av märken som lego och playmobil och det finns häftiga actionfigurer, bilar och annat kul som vilken unge som helst skulle vilja leka med. Det finns en uppsjö av valmöjligheter.
På hyllorna där det finns leksaker som flickor förväntas leka med så är allt rosa och det finns dockor. Det finns också tillbehör till dockor. Det finns också leksaker som väldigt bestämt visar vad flickor borde syssla med, såsom leksaksspisar, leksaksmat, dockserviser, leksaksdamsugare, leksaksstrykjärn och så vidare i hushållet och hemmets oändlighet. Jag bara frågar, vem skulle välja ett leksaksstrykjärn framför ett piratskepp? Inte jag i alla fall.
För länge, länge sedan så läste jag en artikel där ledningen på Lego var bekymmrade. Det hade visat sig i marknadsundersökningar att flickor slutade leka med lego runt 4-årsåldern. Lego var helt lamslagna. Hur kunde detta vara? De har ju produktutvcklat fram en rosa "flickserie". Varför ville flickorna inte ha den. Jag blev lite upprörd över det här och skrev till legos kundavdelning och frågade hur puckade de egentligen var. Då var denna serie i princip färdiga hus och stall i lila, rosa och ljugult. Det fanns inget kreativt inslag överhuvudtaget. Vad är det frågan om? Tror man inte att flickor vill bygga och vara kreativa? När jag nu surfade in på företagets hemsida ser jag till min glädje att de har tagit bort denna gräsliga serie. Meeen, den är ersatt med en ny serie som jag faktiskt tycker är minst lite dålig.
Denna "flickserie" är baserad på barbieliknande dockor. Bitarna är stora "block" så något byggande eller skapande är inte förväntat av flickorna. I denna serie finns det sedan en handfull olika modeller. Lego undrar nu alltså varför flickor över 4 år ratar Lego. För mig är det ingen överraskning alls. Om man tittar på övriga sortimentet är det överfullt av brandstationer, polisstationer, bilar, rymdskepp, Indiana Jones action med mera, med mera. Det finns också gott om utrymme för skapande och byggande, något som är själva grundgrejen med lego. Alltså, 98% av Legos sortiment är sådant som de flesta associerar till pojklek. Många småpojkar identiferar sig med polisen, brandmannen, Luke Skywalker och cpt. Jack Sparrow. De flesta tycker att det de kan identifiera sig med är kul. Jag kan tycka att mycket i Legos sortiment är oerhört riktat mot vad man förväntar sig att pojkar ska leka med, action, kreativitet och bilar. En väääälidgt liten del riktar sig till vad man förväntar sig att flickor vill leka med, färdiga ridskolor (inget kreativt utrymme alls i jämförelse), affärer, skönhetssalonger och ja, allt annat du kan hitta som tillbehör till Barbie.
Det som stör mig mest här är inte att man har EN av, typ 20 serier som är riktad till flickor. Det som stör mig är att man verkar tro att flickor inte tycker om att varakreativa och skapa och konstruera (det är liksom hela poängen med Lego). Detstör mig också att man är så jävla endimentionell på lego så man tror att detenda småflickor kan identifiera sig med är en överbloderad förbannadlattemorsa! Det är inte enns lego längre utan man har skapan någon konstigLego-Barbie där det enda som skvallrar om att det är lego är att City-cafétsitter på en grön platta med de så väl kända knottrorna på.
Vad hände med att göra leksaker för BARN?
En bransch där allt det här blir extremt tydligt är leksaksbranschen. De leksaker som pojkar förväntas köpa och leka med är i färgglada förpackningar och av märken som lego och playmobil och det finns häftiga actionfigurer, bilar och annat kul som vilken unge som helst skulle vilja leka med. Det finns en uppsjö av valmöjligheter.
På hyllorna där det finns leksaker som flickor förväntas leka med så är allt rosa och det finns dockor. Det finns också tillbehör till dockor. Det finns också leksaker som väldigt bestämt visar vad flickor borde syssla med, såsom leksaksspisar, leksaksmat, dockserviser, leksaksdamsugare, leksaksstrykjärn och så vidare i hushållet och hemmets oändlighet. Jag bara frågar, vem skulle välja ett leksaksstrykjärn framför ett piratskepp? Inte jag i alla fall.
För länge, länge sedan så läste jag en artikel där ledningen på Lego var bekymmrade. Det hade visat sig i marknadsundersökningar att flickor slutade leka med lego runt 4-årsåldern. Lego var helt lamslagna. Hur kunde detta vara? De har ju produktutvcklat fram en rosa "flickserie". Varför ville flickorna inte ha den. Jag blev lite upprörd över det här och skrev till legos kundavdelning och frågade hur puckade de egentligen var. Då var denna serie i princip färdiga hus och stall i lila, rosa och ljugult. Det fanns inget kreativt inslag överhuvudtaget. Vad är det frågan om? Tror man inte att flickor vill bygga och vara kreativa? När jag nu surfade in på företagets hemsida ser jag till min glädje att de har tagit bort denna gräsliga serie. Meeen, den är ersatt med en ny serie som jag faktiskt tycker är minst lite dålig.
Denna "flickserie" är baserad på barbieliknande dockor. Bitarna är stora "block" så något byggande eller skapande är inte förväntat av flickorna. I denna serie finns det sedan en handfull olika modeller. Lego undrar nu alltså varför flickor över 4 år ratar Lego. För mig är det ingen överraskning alls. Om man tittar på övriga sortimentet är det överfullt av brandstationer, polisstationer, bilar, rymdskepp, Indiana Jones action med mera, med mera. Det finns också gott om utrymme för skapande och byggande, något som är själva grundgrejen med lego. Alltså, 98% av Legos sortiment är sådant som de flesta associerar till pojklek. Många småpojkar identiferar sig med polisen, brandmannen, Luke Skywalker och cpt. Jack Sparrow. De flesta tycker att det de kan identifiera sig med är kul. Jag kan tycka att mycket i Legos sortiment är oerhört riktat mot vad man förväntar sig att pojkar ska leka med, action, kreativitet och bilar. En väääälidgt liten del riktar sig till vad man förväntar sig att flickor vill leka med, färdiga ridskolor (inget kreativt utrymme alls i jämförelse), affärer, skönhetssalonger och ja, allt annat du kan hitta som tillbehör till Barbie.
Det som stör mig mest här är inte att man har EN av, typ 20 serier som är riktad till flickor. Det som stör mig är att man verkar tro att flickor inte tycker om att varakreativa och skapa och konstruera (det är liksom hela poängen med Lego). Detstör mig också att man är så jävla endimentionell på lego så man tror att detenda småflickor kan identifiera sig med är en överbloderad förbannadlattemorsa! Det är inte enns lego längre utan man har skapan någon konstigLego-Barbie där det enda som skvallrar om att det är lego är att City-cafétsitter på en grön platta med de så väl kända knottrorna på.
Vad hände med att göra leksaker för BARN?
tisdag 3 januari 2012
Ung och dum?
Igår när jag satt och scrollade igenom nyheterna så läste jag om den 19-åriga flickan som hade ropat hem en jävla monsterhummer på 4,6 kg i en auktion på internet. Till det facila priset av 4500 kr fick hon denna monsterhummer. I en liten blänkare på DN.se (ja, det är min favvo-nyhetssite) talade flickan om att hummern inte hade gått att äta "skalet var som pansar". Tydligen skulle de göra ett försök att såga upp skalet med sticksåg dagen efter.
Jag undrar, hade hon någon vuxen i närheten när hon gjorde detta urbota korkade beslut att ropa hem en hummer för 4500 kr (var fan får en 19-åring 4500 att bränna på en hummer ifrån!?!?!??)? Antagligen inte. Hade hon haft det hade den vuxna antagligen kunnat tala om att ja, skalet kommer vara stenhårt. Men en så stor hummer är oftast inte ätbar endast på grund av att man inte kan komma in i den. Så stora hummrar är ofta ganska så sega och broskiga i det lätt dysmakande köttet. Stora hummrar är ofta inte goda har jag hört. Jag har ätit en 1 kg hummer en gång, den var ta mig tusan på gränsen till ätbar.
En dag senare på samma nyhetssite går det att läsa att unga kvinnor run 18-19 år som shoppar mot faktura på nätet är en av de största växande grupperna hos kronofogden. Jag har själv funderat över hur jag ska lära Lill-Fisan konceptet pengar framöver. Jag använder aldrig pengar i dess fysiska form. Eller, jag använder mynt och sedlar ytterst sällan. Jag sticker in mitt lilla kort i terminalen, knappar in min kod och så är prylarna mina. Hur många gånger har jag inte sagt till henne att "mamma måste betala först", men hur tusan ska hon fatta vad man betalar med och att det man betalar med kan faktiskt ta slut. Det enda bevis att det finns något att betala med är ju siffrorna på skärmen i internetbanken. Inte särskillt konkret för en 1,5 åring. Kanske inte heller för en 18-åring...
Jag gissar att dessa unga tjejer som handlar oätliga hummrar för 4500 och ger sig själva betalningsanmärkningar för att de är lite för snabba i mus-klickar-fingret kanske inte heller hajjade det där med pengar. Men vad jag vill veta är vad var det som deras föräldrar missade? Jag vill verkligen inte att Lill-Fisan ska få betalningsanmärkningar som 18-åring så hon inte kan få lägenhet och flytta hemmifrån bara för att hon inte fattat att man kan inte köpa massa prylar man inte har pengar till. Jag kanske måste börja använda lite mer cash i framtiden.
Jag undrar, hade hon någon vuxen i närheten när hon gjorde detta urbota korkade beslut att ropa hem en hummer för 4500 kr (var fan får en 19-åring 4500 att bränna på en hummer ifrån!?!?!??)? Antagligen inte. Hade hon haft det hade den vuxna antagligen kunnat tala om att ja, skalet kommer vara stenhårt. Men en så stor hummer är oftast inte ätbar endast på grund av att man inte kan komma in i den. Så stora hummrar är ofta ganska så sega och broskiga i det lätt dysmakande köttet. Stora hummrar är ofta inte goda har jag hört. Jag har ätit en 1 kg hummer en gång, den var ta mig tusan på gränsen till ätbar.
En dag senare på samma nyhetssite går det att läsa att unga kvinnor run 18-19 år som shoppar mot faktura på nätet är en av de största växande grupperna hos kronofogden. Jag har själv funderat över hur jag ska lära Lill-Fisan konceptet pengar framöver. Jag använder aldrig pengar i dess fysiska form. Eller, jag använder mynt och sedlar ytterst sällan. Jag sticker in mitt lilla kort i terminalen, knappar in min kod och så är prylarna mina. Hur många gånger har jag inte sagt till henne att "mamma måste betala först", men hur tusan ska hon fatta vad man betalar med och att det man betalar med kan faktiskt ta slut. Det enda bevis att det finns något att betala med är ju siffrorna på skärmen i internetbanken. Inte särskillt konkret för en 1,5 åring. Kanske inte heller för en 18-åring...
Jag gissar att dessa unga tjejer som handlar oätliga hummrar för 4500 och ger sig själva betalningsanmärkningar för att de är lite för snabba i mus-klickar-fingret kanske inte heller hajjade det där med pengar. Men vad jag vill veta är vad var det som deras föräldrar missade? Jag vill verkligen inte att Lill-Fisan ska få betalningsanmärkningar som 18-åring så hon inte kan få lägenhet och flytta hemmifrån bara för att hon inte fattat att man kan inte köpa massa prylar man inte har pengar till. Jag kanske måste börja använda lite mer cash i framtiden.
Julens referat
Jag har varit en dålig männsika och inte bloggat på hela julen. Herreguuud!!! Innebär det att jag faktiskt har ett liv förutom att sitta och svamla vid ett tangentbord? Kanske det.
Hur som helst har det varit en skön och fridefull jul. Familjen Fis, inklusive farbror Fis (aka Bibbe), tog den fina bilen och körde ner till mörkaste Småland. Eller, ja, det är ju liksom mörkt överallt just nu och tack vara Gudrun (ni vet stormen för ett par år sedan) så är inte de Smålandska skogarna så mörka som de en gång var. Tomten kom, Lill-Fisan blev blyg men slutade vara blyg när hon insåg att hon fick små roliga paket av tomten. Hon har blivit helt vansinnigt borskämd av sin farmor och farbror när det gällde uppmärksamhet. Jag har lärt mig att minikexchoklad är mycket bra att ha i bilen vid långresor, så även majskrokar.
Jag har också lärt mig att Lill-Fisan är en partypingla av gigantiska mått. På nyårsafton hade vi bjudit våra vänner på middag och kalas. Eftersom jag och min man är de enda med småbarn i detta sällskap så tänkte vi att, ja, det får gå som det går. Vill hon sitta i våra knän hela middagen/kvällen så får vi ta det. Vi låter henne vara uppe tills hon stupar. Vi bestämmde oss för att kvällen inte var till för regler och uppfostran. Men vi behövde inte stå ut med något alls. Hon var ett lite mönsterbarn. Hon var glad och trevlig hela kvällen och partade på och umgicks med våra gäster till 23:40. Då kom ett smärre sammanbrott som hade med pepparkakor att göra och fem minuter senare sov hon sött i sin säng.
Men det härliga slutar inte där. Vi vuxna kunde fortsätta umgås, prata, ha trevligt och titta på fyrverkeri. När alla gäster till sist hade gått och jag och maken gått och lagt oss så hann jag tänka tanken att "hoppas hon inte vaknar vid 7..." sen sov jag. 9:45 på nyårsdagen väcktes jag av ett glatt kuttrande och "hej!" och "mamma!". Då kände jag mig ännu mer nöjd att jag har en dotter som faktiskt har vett att sova lite längre när hon har varit uppe och festat hela natten.
Hur som helst har det varit en skön och fridefull jul. Familjen Fis, inklusive farbror Fis (aka Bibbe), tog den fina bilen och körde ner till mörkaste Småland. Eller, ja, det är ju liksom mörkt överallt just nu och tack vara Gudrun (ni vet stormen för ett par år sedan) så är inte de Smålandska skogarna så mörka som de en gång var. Tomten kom, Lill-Fisan blev blyg men slutade vara blyg när hon insåg att hon fick små roliga paket av tomten. Hon har blivit helt vansinnigt borskämd av sin farmor och farbror när det gällde uppmärksamhet. Jag har lärt mig att minikexchoklad är mycket bra att ha i bilen vid långresor, så även majskrokar.
Jag har också lärt mig att Lill-Fisan är en partypingla av gigantiska mått. På nyårsafton hade vi bjudit våra vänner på middag och kalas. Eftersom jag och min man är de enda med småbarn i detta sällskap så tänkte vi att, ja, det får gå som det går. Vill hon sitta i våra knän hela middagen/kvällen så får vi ta det. Vi låter henne vara uppe tills hon stupar. Vi bestämmde oss för att kvällen inte var till för regler och uppfostran. Men vi behövde inte stå ut med något alls. Hon var ett lite mönsterbarn. Hon var glad och trevlig hela kvällen och partade på och umgicks med våra gäster till 23:40. Då kom ett smärre sammanbrott som hade med pepparkakor att göra och fem minuter senare sov hon sött i sin säng.
Men det härliga slutar inte där. Vi vuxna kunde fortsätta umgås, prata, ha trevligt och titta på fyrverkeri. När alla gäster till sist hade gått och jag och maken gått och lagt oss så hann jag tänka tanken att "hoppas hon inte vaknar vid 7..." sen sov jag. 9:45 på nyårsdagen väcktes jag av ett glatt kuttrande och "hej!" och "mamma!". Då kände jag mig ännu mer nöjd att jag har en dotter som faktiskt har vett att sova lite längre när hon har varit uppe och festat hela natten.
onsdag 21 december 2011
Nu fattar jag uttrycket "julstress"
Jag har aldrig riktigt förstått varför folk gnäller över att de är stressade runt jul. Själv har jag myst omkring, lagat mat, gjort godis, bakat, fixat glögg och julkort, slagit in paket och bara haft det allmänt trevligt och trivsamt. Det var innan jag fick barn.
Nu sitter jag här och börjar ana ett begynnande magsår för jag måste jobba heltid i princip fram tills vi ska åka till Växjö och farmor. Vi har fortfarande inte slagit in paketen. Vi har fortfarande hemmagjorda-presenterna kvar att göra och jag lovade svärmor att jag skulle baka vörtbröd till henne. Nu är det 2 kvällar kvar (då ska vi hinna packa och tvätta också) innan vi åker iväg och jag fattar inte hur detta ska gå till. Ikväll är jag ensam med lilla fröken där hemma, maken är på julbord. I vanliga fall är inte det ett problem, Lill-Fisan brukar somna vid 19:30 och sover sen snällt hela natten. Möjligtvis kommer hon uppkrypandes i vår säng frammåt småtimmarna men annars är det väldigt lugnt hemma hos oss på kvällarna.
Men på sista tiden har lilla fröken vaknat vid sådär 9-tiden på kvällen och vägrat somna om förräns vi föräldrar (läs mamma) går och lägger sig. Man ska ligga brevid henne medan hon väntar på att klockan blir 22:30 och hon ska ligga och pilla mig i håret. Försöker man skicka in pappa börjar hon låta som en mistlur och det slutar med en hysterisk unge som gråter så hon kräks. Det är ju vanligt att det blir lite stökigt veckan efter sjukdom eller så men det är så sjuuukt illa vald tidpunkt just nu.
Så planen för eftermiddagen och kvällen är att ge henne lite inslagningspapper, snöre, barnsax och bara låta henne go nuts. Då kanske jag har en chans att hinna få något gjort, för nu börjar det bli lite tight med tid...
Nu sitter jag här och börjar ana ett begynnande magsår för jag måste jobba heltid i princip fram tills vi ska åka till Växjö och farmor. Vi har fortfarande inte slagit in paketen. Vi har fortfarande hemmagjorda-presenterna kvar att göra och jag lovade svärmor att jag skulle baka vörtbröd till henne. Nu är det 2 kvällar kvar (då ska vi hinna packa och tvätta också) innan vi åker iväg och jag fattar inte hur detta ska gå till. Ikväll är jag ensam med lilla fröken där hemma, maken är på julbord. I vanliga fall är inte det ett problem, Lill-Fisan brukar somna vid 19:30 och sover sen snällt hela natten. Möjligtvis kommer hon uppkrypandes i vår säng frammåt småtimmarna men annars är det väldigt lugnt hemma hos oss på kvällarna.
Men på sista tiden har lilla fröken vaknat vid sådär 9-tiden på kvällen och vägrat somna om förräns vi föräldrar (läs mamma) går och lägger sig. Man ska ligga brevid henne medan hon väntar på att klockan blir 22:30 och hon ska ligga och pilla mig i håret. Försöker man skicka in pappa börjar hon låta som en mistlur och det slutar med en hysterisk unge som gråter så hon kräks. Det är ju vanligt att det blir lite stökigt veckan efter sjukdom eller så men det är så sjuuukt illa vald tidpunkt just nu.
Så planen för eftermiddagen och kvällen är att ge henne lite inslagningspapper, snöre, barnsax och bara låta henne go nuts. Då kanske jag har en chans att hinna få något gjort, för nu börjar det bli lite tight med tid...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)