Söndag i solen

Det har varit en helt fantastisk dag här i Stockholm idag. Solen har lyst och jag och Lill-Fisan passade på att ta med mormor och morfar till Skansen. Det var jätteroligt, tyckte Lill-Fisan. Man kunde jaga hönor, kolla på björnar och klättra på små berksklackar. Något som var väldigt ovanligt med denna dag var att alla fyra lodjuren (!) låg ute och solade sig. Skansken är ett av favoritställena i vår familj och jag kan säga att jag faktiskt inte ens kommer ihåg sist jag såg ett lodjur.

Men sol ger vårkänslor, det är sommartid idag och vad passar då bättre än att prova den idén jag fick här i veckan, helt i solens tecken och färg. Citronrutor med crunch.

Jag har en förkärlek för småkakor. Vad som gör det ännu bättre är om de verkligen är små. Det ska inte behövas mer än ett par tuggor för att få i sig en kaka. Är de så små så kan man ju äta så många fler sorter innan det blir för mycket.

Detta är en skruen kaka och de är ca 2 x 2 cm stora, dvs två härligt friska tuggor med knaprig toppen. De blev verkligen så bra som jag hade inbillat mig att de skulle vara. De behövde dock ganska så lång gräddningstid, uppemot 30-35 min på 175 grader.





Men de blev helt fantastiska. Ett väldigt trevligt avbrott i de annarns så söta kakfaten med en liten kaka med en soligt syrlig touche.

I see you...

I have been noticing that lately I've gotten a lot of hits from the dear 'ol US and Australia. I suspect that most of you find my humble little blogg, in Swedish, throgh Pinterest.

I am sorry that I don't write in English. I really don't feel confident enough to blog in English. But you guys are more than welcom to drop a comment, questions or what ever it may be.

Or, you could just learn Swedish ;).

Welcome to my blogg!

Göra medicinen lite roligare eller, a case for astma

Ja, då är det konstaterat. Lill-Fisan har så kallad barn/förkylnings astma. Det här har med största sannolikhet varit anledningen till det eviga VAB-ande under hösten och alla höga febertoppar vid minsta förkylning. Det är nämligen så att så hon inte har varit sjuk sen vi började medicinera. Våran ständigt småfebriga och trötta unge är som bortblåst och kvar är en glad, sjungande, envis och gosig liten unge. Helt fantastiskt skönt!

Det enda är att den här medicinen inhaleras. Den inhaleras med hjälp av en inhalator som är ett ca 20 cm långt, genomskinligt plaströr. I den ena änden sitter ett gummilock med hål i och i den andra en slags backventil som gör att man kan suga i sig det som finns i röret men inte blåsa in saker i röret. Vid backventilen sitter en liten gummimask (tänk lustgas fast storlek barn) fast. I änden med gummilocket så sprutar man in själva medicinen.

Hela det här paketet är en aningens otymplig och eftersom den ska packas med till dagis varje dag så tänkte lilla mamma (jag) att det kanske kunde vara trevligt att ha den i något finare än en 2 liters fryspåse från ICA.

Så jag sydde en liten neccissär, eller ett "case" för den som vill vara internationell.

Jag har ofta för dåligt tålamod för att följa beskrivningar så jag måttade klippte och sydde. Jag är speciellt nöjd med formen på det lilla "locket".

För er som undrar kan jag meddela att det är mycket roligt att plocka ur och i alla sina medicinska tillbehör.

Tänk om

Jag fick en tanke när jag satt och läste en väninnas blogg. Hur skulle det se ut om vi agerade på våra impulser?

Det som fick mig att fundera och fnissa lite var när hon skrev att hon ville hoppa på en man för en sketen Findus frysrätt. Hon sitter på tåget från GBG, är svinhungrig och så sätter han sig ner med sin mat.

För mitt inre öga ser jag hur hon tyst och långsamt kryper ihop och fokusrar blicken på mannen, samtidigt som ett dovt morrande hörs långt ner i hennes strupe. Innan mannen hinner reagera har hon tagit ett språng värdigt en puma, slår omkull honom, vänder sig blixtsnabbt om, tar hans mat och kutar iväg.

Det är en ganska så skrattretande tanke men om man tänker lite mer på det så är det just därför folk blir mördade och misshandlade. Gärningsmännen agerar på sina impulser och har inga spärrar. Så det är nog bra att vi är lite väluppfostrade.

Jaha! Vad ska jag göra av allt garn då?

Det började jag fundera på när det en vacker dag började rulla ut garnnystan ur pysselgarderoben. Då kom jag ihåg att jag sett en helt fantastiskt söt väska/tygkasse som jag "pinnat" på mitt pinterest. Jag tycker den är så galet snygg så den gav mig inspiration till min egna variant.

Jag tycker att min blev jättesöt den också. Tygerna är från Tilde och titta! Det blev små fickor på sidorna för virknålar och mönster. Jag tycker till och med att den blev så fin så jag nog måste sy en till att ha som shopping/matlåde/strandpåse och så måste nog Lill-Fisan få en alldeles egen i lagom storlek.

Min senaste mani

Som jag har skrivit tidigare så är min senaste mani virkning. Det hela började med ett inlägg hos Fiffiga Systrar. Det hela blev ju inte mindre lockan av att min vän och kollega Fröken Pyssel hade malt på om virkning i, säkert, 2 månaders tid. Så jag ringde lilla mamma och frågade om det kunde vara så att hon hade lite garn och virknålar till övers och jovisst hade hon det!

Jag började virkar rosorna som Fiffiga Systrar hade skrivit om. De blev förvisso färdiga men inte ihopsydda, men det berodde mest på att det var så himla roligt att virka. Det var så roligt så innan jag visste ordet av så hade jag beställt både mönster och garn till en fantastiskt söt liten barnmössa.

Jag tror att det tog mig ca 2-3 dagar att virka färdigt den här mössa (den melerade med gul kant och blommor) och av bara farten blev det en till. Den blev tyvärr inte så himla bra. Jag, så att säga, virkade den på fri hand, utan mönster, så det blev lite märklig form på den men likväl väldigt söt!

Den är ju inte så himla tätt virkad så jag gjorde ett försök att fleecefodra den men insåg att den då inte går ner över öronen på Lill-Fisan. Bummer! Då försvinner ju liksom idén med att kunna ha den när det är lite kallare... Jag kanske skulle ta och bara sy ett "längre" foder (det finns mer virkad mössa att expandera i om ni förstår vad jag menar) så kanske det går att dra ner mössan gosigt nerför öronen.

Let's give it a go!

Egen notering: Den blev lite bättre av att jag förlängde fodret. Då kunde fodret expandera med resten av mössan. Men det hade nog inte skadat med ett virkat varv till eller två... eller fem...

Äntligen kan projekt barnrum börja!

Jag blev så förvånad och glad. I fredags fick jag vara hemma med Lill-Fisan som hade haft feber dagen innan. Dock var hon väldigt pigg och glad på fredagen och verkade tycka det var kul att pyssla runt så vi satt vid köksbordet hon och jag och pysslade.

Efter lunch började det bli dags för middagsvilan och när jag sa till henne att det var dags att vila så tog hon min hand, sa "vila här" och ledde bestämt in mig i "sitt" rum. Där hade hon redan  bäddat med kudde och filt på sin matta. Hon la sig på kudden och kröp in under filten innan hon uppmanade mig att lägga mig ner och "mysa". 2 minuter senare sov hon.

Det här fick mig att inse att det är dags att släppa taget. Det är dags att hon helt och fullt får flytta in i sitt rum som har varit kontor/lekrum fram till nu. Det har stått ett gammalt sunkigt skrivbord, som vi tömde i julas, därinnne. Våra Billy-bokhyllor med diverse skit/skön/facklitteratur står där också. I så i söndags efter att jag hämtat mig från lördagens bravader så skruvade jag isär det där förbannade skrivbordet och maken bar ner det i förrådet. Ni vet det där förrådet som vi så duktigt rensade för några veckor sedan. Så nu kan vi fylla på med mer skit...

Planen är att flytta ut bokhyllorna i vardagsrummet under veckan för att på lördag åka till IKEA och fixa lite sänglampa, taklampa och annat smått och gott till flickrummet. Sen åker sängen in där och så ska hon få sova i eget rum. Hon ska bli stor. Jag ska erkänna att det känns lite läskigt att hon inte kommer att ligga där brevid oss längre, fast å andra sidan ska det bli jäkligt skönt att få tillbaka mitt sängbord!

Frustration

Jag är frustrerad.

Jag har så mycket jag vill publicera bilder på, så mycket jag vill visa er men eftersom jag är lite småpretto så kan jag ju inte lägga upp oredigerade bilder här. Mhm... varför bara sätter jag mig inte och redigerar bilder då? Jo därför att den enda dator som vi har bildredigeringsprogrammet på den har maken okuperat i nästan en vecka. Han är "in the zone" vad det gäller pokerspel påstår han.

Min man är periodare när det gäller nätpoker. Det kan gå flera månader utan att han spelar särskillt mycket och sen, som en blixt från blå himmel, fylls våran familjekalender av turneringar han eskar tid för att få spela. han behöver verkligen få en ny dator snart, så jag kan ha den andra i fred... Eller så köper jag en ny till mig, när vi får pengar till det.

Det värsta är att när jag inte får fixa mina bilder så sitter jag och gör massa nya roliga pysselprojekt som jag sen fotograferar för att inte hinna redigera bilderna och så vidare och så vidare. Igår började jag ett nytt virkprojekt, det ska bli en liten strandväska. Måste köpa mer garn ikväll...

Grattis Mormor!

Lill-Fisans mormor fyllde år i veckan. Jag tänkte att det kunde vara roligt om Lill-Fisan får ge bort något som hon gjort sjäv. Nu är ju inte Lill-Fisan så himla stor och gammal att hon helt och hållet klarar av att göra något helt själv. Men om man har en lite småpysslig mamma som dessutom hänger på Pinterest en hel del så kan det komma uppslag till roliga små presenter som även inte-ens-2-år gammla barn kan vara med och tillverka.

Jag har helt sonika tagit två av de målningar, som aldrig slutar att produceras, klippt ut sillouetter i svart hobbykartong och sen klistrat fast målningen på ena sidan kartongen. Sen har jag bara tagit en fin fotoram med en vanlig passpartou att montera konstverket i. Mycket lätt och kvickt fixat!
Grattis fantastiska mormor och mamma!

Mysteriet med signaturen "h"

Det har varit spännande här på bloggen det senaste dygnet. Väldigt spännande för mig i alla fall. Det började med en ganska så kryptisk kommentar från signaturen "h" i mitt Martha Stewart inlägg. När jag inte kunde komma på vem h var så blev jag frustrerad och skrev ett inlägg om hur taskigt det är att göra mig så nyfiken. "h" kommenterade även det här inlägget. Jag blev ännu mer frustrerad men helt plöttsligt slog det mig vem det var!

En gammal kompis från den glade studentiden på Teknis som har flytt huvudstaden och funnit både arbete och kärleken på Sveriges baksida, Göteborg (undra hur många jag kan få igång med den här meningen :D). Jag blev väldigt glad av att se att han läser min blogg, jag hoppas att hans gulliga sambo också får läsa.

Så välkommen till bloggen min kära vän "h"!

Det här med kommentarer

Alltså, jag tycker att det är vansinnigt roligt att få kommentarer på mina inlägg. Oftast är det mina vänner med egna bloggar som kommenterar men ibland då och då dyker det upp någon som jag inte känner.

Den här gången är det tydligen någon som känner mig, men som jag inte för mitt liv kan komma på vem det är. Kommentaren är i mitt förra inlägg och då är det någon "h" som säger att jag gärna får komma utan present. De blir bara glada att se mig.

Så rasande trevligt! Men vem är "h"?

Inte mamma och pappa (de skriver alltid under med m&p), inte syrran, inte maken, inga kompisar jag spontant tänker på, men det måste ju vara någon jag känner. Eller?

Så du "h" var inte så förbannat hemlig, du vet säkert hur nyfiken jag blir och njuter lite sadistiskt av att plåga mig såhär. Ge dig till känna så vi kan umgås lite! Ett glas vin eller två?

What would Martha Stewart do?

Jag har en (av flera) tvångstankar. Det är att jag har väldigt svårt för att gå bort utan att ta något med mig till värden. Det kan vara lite olika saker, beroende på vem jag ska till men jag har ALLTID något med mig.

Så i lördag så var hela familjen bjudna till svågern (aka Bibbe) och hans familj. När vi vaknar efter middagsvilan (det fina med att ha småungar, det är legitimt att sova middag) så inser jag att jag har helt totalt glömt bort att fixa någon gå-bort-present. Jag ska erkänna att jag  fick lite lätt panik tills jag kom på att jag, för typ ett år sedan, hade börjat göra en "gottekorg" till svågern och hans familj. Det var tänkt att de skulle få korgen när vi kom dit för en julmiddag men eftersom vi blev sjuka hela gänget så sket det sig.

Det trevliga var att jag då hade en söt liten burk med körsbärsmarmelad som bara stod och drällde i kylen. Men vad skulle jag göra med den? What would Martha do?

Såklart så gör man ett litet gör-dina-egna-scones-kit, tillsätt endast ägg och mjölk. Fiffigt värre va! Det hade varit ännu roligare om det inte blev så förbannat stressigt att få allt färdig men nu vet jag till nästa gång  vad jag ska göra.

Själva sconesblandningen är förpackad i en plastpåse som finns i den kuvertliknande förpackningen. Jag limmade fast påsen med smältlim så jag hoppas att jag inte smälte påsen på kuppen. Men det tror jag inte. Limmet fick svalna liiite innan jag tryckte dit allt. Sedan gjordes det ett tjusigt omslag med cellofan och lite snöre. Alltså, det är bara att erkänna, en gå-bort-present ser sååå mycket glammigare och proffsigare ut om man bara sveper lite cellofan runt det.

För er som undrar

Jag har inte trillat av pinn. Jag har bara varit upptagen i det verkliga livet så jag har inte hittat tid till att blogga. Men det betyder inte att jag bara dumstirrat på Grey's Anatomy. Jag har producerat flera fina saker. Några är inte riktigt färdiga än. Det behöver pimpas lite mer. Jag har också vansinnigt många pysselprojekt på gång så jag har svårt att hålla alla i huvudet.

Men mer om det snart. Min senast mani är virkning, jag har hunnit riva av 2 mössor till Lill-Fisan och båbörjat en till mig själv. Men det blir så ful att jag har lagt av nu. Nästa virkprojet blir en lite väska. Det blir spännande att se hur det slutar. Jag tror dessutom att jag måste göra som Fröken Pyssel och sy lite UFO-påsar.

Dessutom har jag kommit på att min man spelar tennis (borde ju inte vara en överraskning efter 10 år tycker man). Det fiffiga med den sporten är att man tydligen måste köpa nya bollar hela tiden. Bollarna kommer i raka cylinderformade rör med lock. Det här borde man ju kunna göra något roligt med tycker jag...

Asså... va?

Nu har DN.se slagit till igen. Antingen så är det DN som inte orkar skriva utförligare eller så är de som gjort undersökningen dåliga på att uttrycka sig korrekt. Det hela handlar om att helammade spädbarn har mindre risk att senare i livet utveckla övervikt. Vad man trodde att det delvis hängde ihop med var barnet egen självreglering när det ammar.

Det var då jag kände stopp och belägg! Alltså, för att det ska vara gällande så innebär det att spädbarnet faktiskt har en mamma som praktiserar fri amning. Långt ifrån alla mammor gör det. Jag kände flera som tex tog bort barnet från bröstet efter 20 min. Oavsett om barnet slutat suga eller ej. Jag kände också föräldrar som stenhårt (fortfarande år 2010) ammade var 3:e, var 4:e, var annan timme, varesig barnet ville eller ej. Alltså ej fri amning.

Det lustiga med sådana här "experter" är att de verkar tro att förädrar som flaskar sina barn (ger ersättning eller bröstmjölk på flaska) tvångsmatar barnen och även fast barnet slutar äta så trycker man in flaska i munnen på ungen igen. Jag kan berätta att det inte är så. Vi flaskade Lill-Fisan, lite de 2 första månaderna och helt efter det. Vårat BVC rekommenderade "fri flaskning" på samma sätt som man rekommenderade "fri amning". Dvs, när barnet visar att det vill äta så får det äta, även om barnet precis ätit för 1 timme sedan. Barnet får också sluta ät när det vill. Barnet kanske bara suger i sig 10 ml av de 50 man blandade och sen bara ligger och myser i din famn med flaskan i munnen. Det är också ok. Man tvingar inte flaskbarn att äta (hur skulle det gå till?). Så nu undrar jag vad personalen på Sahlgrenska menar, egentligen, för jag förstår inte.

Fast å andra sidan så kanske flaskade barn hinner få i sig mer mat än ammade. Det kanske kommer snabbare ur flaskan än ur bröstet? Fast ändå kanske inte. Vi som ammat har väl alla varit med om mjölkdroppande/sprutande bröst?

Personligen tror att det kanske kan vara andra mekanismer än själva amningen som sådan som hänger ihop med övervikt eller inte. Det som jag tror egentligen påverkar är kanske föräldrarnas inställning till kost och motion. Det kanske även är så att föräldrar med en sund syn på dessa saker ammar i större utsträckning? I så fall kan jag förstå resultatet och att man kanske tolkar det så om man inte samtidigt gjort en attitydundersökning hos föräldrarna. För jag fattar verkligen inte hur man tvingar ett spädbarn att äta mer från en flaska än vad det skulle ha gjort från ett bröst.

Men vad vet jag, jag är ju bara en morsa.