fredag 30 november 2012

Mormor visste vad hon gjorde, hon!

Jag vet att det är uttjatat men det är ju så himla snyggt! Mormorsrutan, alltså. Snygg, snabb och enkel. Vad mer kan man begära? Dessutom så har det första virkprojekt jag drog igång äntligen blivit färdigt. Det första jag blev nyfiken på var en mormorsruta. Så jag bestämde att det skulle bli en filt (hur tänkte jag där?). Det tog sin lilla tid. Jag tror jag började med den någongång i våras och nu i november blev den klar. Jag har virkat en ruta här och en ruta där. Men nu för ett tag sedan, tror bestämmt att det var på syjuntan med jobbtjejerna, så bestämde jag mig för att nu skulle den bli klar. Jag var lite småtrött på den ska jag erkänna men nu är jag så nöjd och glad.

I give to you the Mormorsrutafilten!

tisdag 27 november 2012

Månadens Pyssel - November

Jag har bestämt mig för att jag ska vara med i min första pysselutmaning, ever. Det känns lite spännande och pirrigt eftersom tjejerna som håller i utmaningen är så rackans kreativa så det är nästan att Martha her selfe bleknar i jämförelse. Jag menar, de här tjejerna gör ju allt själva, inte deras produktionsteam ;).

Anyhow! Månadens pyssel var det. Eftersom det är november och nu börjar det lacka på allvar (börjar känna mig lite småstressad, man vill ju så mycket) så var ju temat för pysselutmaningen; Jul.

Of course, my horse! Här ska det julpysslas! Eftersom jag är oändligt pretto och egentligen inte vill visa upp FUBARs så får ni här nu den virkade och dessutom filtade lilla tomten.

Jag gillar dem verkligen skarpt och vad som är än roligare är att det är mitt mönster helt och hållet. Jag hittade på själv! Mäkta stolt måste jag erkänna. Så här kommer en liten beskrivning om hur jag gjorde.


För att göra tomtarna har jag använt rött, grått och lite hudfärgat garn. Rekommendationen på garnet var att använda virknål nr.3 så för att få så täta maskor som möjligt så använde jag en virknål nr. 2. Jag har också använt träplattor, där ena sidan är platt och den andra välvd, från panduro som är 40 mm i diameter. Träplattan använder jag och lägger i botten på tomten så att den ska stå stadigt. Det funkar också bra att klippa ut en rundel i riktigt styv kartong. Jag har även klippt och kardat lite ull från grannens får (Neeeej, det gjorde jag inte alls, köpte den på panduro också!) och införskaffat en filtnål. Det behövs också lite stoppning till tomten.


Själva virkbeskrivningen hittar ni här (jag har utökat med en sida...). När alla delarna är virkade så stoppar man kropp (glöm ej att stoppa ner träplatta/kartongbit först!), näsa och även hatten lite. Hatten stoppar jag så att jag ska kunna forma till den så den blir fint böjd.

Sen är det dags att montera ihop den. Hatten fäster jag så att den är förskjuten frammåt. Alltså så att brättet över den delen där näsan ska vara sticker ut mer än på baksidan. Näsan syr jag fast strax under hatten. Jag ville att det skulle se ut som om hatten vilade på näsan.

Sista steget är att filta fast ullen. Det är inte svårt utan man sticker bara filtnålen in i tomten med ullen utanpå så fastnar ullen där. Tänk på att ullen blir väldigt platt och kompakt när den filtas så fäst den med en smal kant precis under hatten och runt näsan. Jag fluffade även upp ullen lite och filtade fast den längs nederkanten på tomten.


Sådär ja! Nu har vi gjort oss själva en liten luden tomte. Personligen så tyckte jag att det var så roligt att jag har börjat få en mindre tomtearmé här hemma.

Men jag tror jag vet både en och två som skulle bli jätteglada för några virkade tomtar i julklapp!

Tack för mig för den här månaden!

Marc Jacobs town

Idag har jag varit hos min kiropraktor. Han har sin praktik på Strandvägen här i Stockholm. Det är en fin gata. Kanske den finaste, om man ska döma av priserna på bostäderna, i den här stan.

När jag väntar på bussen står det en fantastiskt tjusig kvinna bredvid mig. Hon ser ut som jag önskade att jag såg ut. Hennes hår är välklippt och utan torra, frissiga, kluvna toppar. Hon är smakfullt klädd i välsittande kläder, hon är lång och slank. Som pricken över "j:et" i jag-vill-också så har hon en skotstor och snygg väska från Marc Jacobs. Min är från mexx...

På bussen hamnar jag brevid en annan kvinna. Hon har ett Marc Jacobsskal till sin iPhone.

Jag vet inte, men jag hade kanske någon avundsjuk fördom om att människor som knatade runt med handväskor för över 10.000 inte åkte buss. Fast det är kanske just därför de åker buss, för att kunna köpa väskan....

torsdag 22 november 2012

En resande kanin

Den här lilla sötnosen är virkad från ett mönster i en bok. Bortestt från att jag ville att den skulle ha vit mage och vita tassar, det stod inte i mönstret. Ibland är det svårt att göra som man ska...

Lilla kaninen funderar på att ta sig en tur. Det finns de i vårat grannland som kan behöva lite extra tröst, snällhet och mjukhet just nu.

tisdag 20 november 2012

Årets första julmarknad... ever

Jag tycker det är sjukt, vanisnnigt, galet och helt crazy kul med jul. Jag blir lite lätt galen och har svårt att tygla mig i allt jag vill göra. Både i pysselväg och i matlagningsväg. Jag har alltid drömt om, och säger att jag ska, gå på diverse olika julmarknader när det börjar lacka. Men varje år är det samma saga. Av någon outgrundlig anledning så kommer jag aldrig iväg. Jag har inte enns lyckats pallra mig iväg till skansens julmarknad!

Men i år så blev det av. I helgen var jag på Taxinge slott och mös omkring. Jag och en väninna tog den vansinnigt skitiga bilen och körde iväg. Det var mysigt och juligt. Julstämningen var hög, trots barmark, och i matboden dignade stånden av alla möjliga läckerheter. Eftersom familjen Fis är en korvfamilj av grova kalliber så blev det en hel del korv... Både sådan som man tillagar och sådana som man skivar och bara proppar i sig.

Det blev smaksatt honung (smultron och fläder/champange) och en hel del smakande. Tyvärr var jag så inne i matupplevelsen så jag glömde helt bort att fota. Men sen var det dags för lite hantverk och där blev favoriterna fotograferade.


Den här fantastiska ljusstaken  som utgår från en kätting, t ex. Man kan bara ställa den helt rakt, eller vågigt, eller varför inte som en cirkel. Tyvärr köpte jag inte någon, men min väninna gjorde. Såhär i efterhand ångrar jag mig och tänker att så fort som jag har en möbel att ställa den på så ska den inhandlas via webshopen!

Det fanns helt fantastiska mjuka djur från Gotland, i fårskinn såklart. Den här hästen (?) var superfin men dock lite i det dyraste laget. Lill-Fisan kommer att få nöja sig med ett jättelånghårigt får i julklapp.

Lite mer på leksaksfronten så hittade vi en "älgstudsare"! Sjukt rolig att skjuta gummisnoddar med och helt genialisk uppfinning. Synd bara att Lill-Fisan är lite för liten för sådana här leksaker...


Det sista som vi förälskade oss i var "gottegris"-skålarna. De fanns med andra djur och även som muggar och Katarina, som konstnären och skaparen heter, gör även formbeställda saker. Kolla in hennes hemsida här!


Min underbara väninna köpte den största gottegrisskålen som gick att hitta. Själv hittade jag något som jag varit på jakt efter i flera år. Fina små skålar att ha mandel och russin i till glöggen!


Personligen blev jag också kär i de hängande nakentomtarna. Jag har ingen bild men det var snoppar och snippor överallt! Jag blev så kär att jag inte kunde låta bli att köpa en hon och en han. De kommer att få en alldeles speciell plats, centralt i vårat hem. Jag fick däremot hintat om att maken inte var sådär vrålförtjust i dem... men det skiter jag i :)!

Vad gäller det resterande av denna julmarknad så var jag inte särskilt imponerad. Det som fanns i själva slottsbyggnaderna var mest krims krams och saker som varken kändes gediget eller genomarbetat. Med några få undantag såklart. De fantastiska Madickenklänningarna till barn som en kvinna sydde och sålde för ett spottstyver. Underbara smycken och en och annan utsällare med lite småunika prydnader var några höjdpunkter uppe i slottet.

För att ge en kort recension: För lite matutställare (det är väl det julen handlar om, va, va???), jag menar, det gick ju inte enns att köpa en enda liten sillburk! Vad fals! Hantverksutställarna i stallet var mycket bra resten höll tyvärr en ganska så låg nivå med undantag av några ljusglimtar. Var det värt 70 spänn i inträde? Jag vet inte, jag känner att jag måste besöka någon "gratisjulmarknad" för att kunna utvärdera det. Men ska jag vara ärlig så hade jag förväntat mig mer, och lite högre kvalitet...

söndag 18 november 2012

Middag för vuxna

Förra lördagen hände något så ovanligt att jag, ensam, var bjuden på en middag för vuxna. Mmmm, jag vet vad ni tänker; typiska småbarnsmorsor som är så sjukt bundna till sina telingar att de bara tar sig utanför hemmets fyra väggar, utan barnen, en gång om året. Men nä, jag tar mig faktiskt ut oftare än så. Men då oftast på krogen om det är med tjejerna eller jobbkompisarna eller med grabbarna.

Middagsbjudningar, däremot, har blivit partillställningar i våra kretsar. Så vi är oftast bjudna båda två eller alla tre. Men som sagt, i lördags var det bara jag på vuxenkalas. Kalaset var trevligt men det fina med det hela är att jag får en ursäkt att fixa till en liten gå-bort-present.



Man får tejpa ihop en liten presentpåse (tack superfiffiga Helena!). Det är verkligen helt fantastiskt vad man kan göra med washi tejp och presentpapper. Jag vet att jag är lite sen med det här med washi men det blir ju så bra!


Man får stoppa trevliga saker i påsarna. Nu kom ju alla de där burkarna jag gjorde i sommras väl till pass. Jag gjorde bland annat en passion-persikomarmelad. Som av en slump provade jag den med lite blåmögelost förra helgen och det var tramsigt gott! Så en sån burk åkte ner i påsen. Sen blev det ju en all-time-favorite, rocky road. Det är lätt och snabbt att göra och ack så god! Vad som också är roligt är att den är så lätt att variera. Gör man sen ett cellofanknyte om det så blir det ju så fint.


Som sagt, jag gillar verkligen gå-bort-presenter!


torsdag 15 november 2012

En liten följeslagare

Den här lilla figuren har jag virkat efter mönster ur en av mina amigurumiböcker av Mia Bengtsson. Ibland är det bara så himla härligt att virka något litet, som går fort, men som ändå piggar upp så fantastiskt. Den här lilla gynnaren har fått hänga med till dagis ett antal gånger och till sist har den nu hamnat på en av mina handväskor.


Nu tycker jag så himla mycket om den här lilla väskpyntet att jag känner att jag måste göra flera.

tisdag 13 november 2012

Det börjar dra ihop sig

Ni som känner mig vet att jag blir lätt manisk runt jul. Nu börjar jag dessutom känna pressen att jag faktiskt måste hinna med allt jag har tänkt mig att jag ska göra. Så för att det inte ska bli ett enda stort kaos så ska jag göra som en annan klok bloggerska och försöka strukturera upp det hela med en fin liten lista.

Till saken hör att jag har bestämmt mig för att vissa i min närhet ska få utsökta små virkade julklappar. Det plus den virkningsmani jag har drabbats av har gjort att jag har utvecklat "virkaxel". Det gör jäkligt ont i baksidan på min axel när jag virkar. Tyvärr måste jag ta det som ett tecken på att jag ska sluta virka ett tag nu.

Det gör egentligen inte så himla mycket för då får jag en chans att beta av min lista, som börjar bli ganska så.... lång. Here goes!

  • Baka vörtbröd (ett tokmåste, finns inget bättre än vört, massa smör och cheddar!)
  • Lussebullar (MÅSTE vara bakade till den 13e)
  • Fixa årets julkortsbild och beställa
  • Göra årets julkort (glöm för fasiken inte att köpa frimärken!)
  • Juldekorationer (ja, den som lever får se om de blir av)
  • Tvålar för Lill-Fisan att ge bort till släkten.
  • Lite pepparkakor vore trevligt
  • Göra busglögg
  • Koka smörkola, på makens beställning
  • Köpa ny cellofan!!!!
  • Göra köttbullar
  • Göra sillsallad (makens uppgift)
  • Virka färdigt julklapparna
  • .....
Det känns som om jag har glömt en del, men spontant så tycker jag att jag har massor att pyssla med fram till jul. Better get crackin'!

torsdag 8 november 2012

Trippa lätt på tå

Som jag skrivit tidigare så har jag blivit lätt manisk när det gäller virkning. Det spelar inte så stor roll vad det är jag virkar bara jag virkar. Jag vill gärna lära mig nya tekniker, maskor och prova nya saker. Så jag var tvungen att prova att virka ett par ballerinatofflor med spets. Voila!

 

Mönstret hittar ni här!

tisdag 6 november 2012

Duktiga morsan

En söndag för ett par veckor sedan hade vi en superhärlig dag. Hela familjen tassade runt i pyjamas/nattlinne hela dagen. Vi mös, skrattade, lekte, pysslade och hade det härligt tillsammans hela dagen. För min del blev det extra härligt eftersom jag hade tid att vara i köket en hel del.

Det blev både frallor, müsli och, hör här, vackra, glittrigt färgsprakande höstkakor.

Kakorna är av kavlad mördeg och sen gräddade. När de precis har kommit ut ur ugnen så strör man en socker och kanelblandning över dem. Jag har superfina kakmått i form av löv och ekollon från förra året när jag bara gick helt bananas och gjorde en Thanksgiving tårta till en väninnas middag. Nu fick de göra kakor istället för marsipandekorationer. För att kakorna skulle bli extra "höstiga" så färgade jag in sockret i lite höstiga färger.


Behöver jag tillägga att det var någon som åt så mycket kakor till mellis att middagen inte var så intressant? Och det var inte jag som åt. Dessutom kommer jag aldrig att vinna priset "årets morsa".

söndag 4 november 2012

Möt draken Draken

Ja! Nu är jag tillbaka efter ett lååångt uppehåll. Det fanns två skäl till detta uppehåll, ett var att att livet höll ett helt vansinnigt tempo i det här hushållet så vi har knappt haft tid att tänka på vad som ska hända nästa dag. Det andra var att jag har varit så galet upptagen med att virka så jag har liksom inte velat ta mig tid till att fotografera, redigera och blogga om mina alser. Med det sagt vill jag presentera draken Draken.


Jag är väldigt stolt över draken, för jag har gjort honom helt själv! Inget mönster utan jag har bara kört på. Det betyder att han är lite knölig och osymmetrisk på sina ställen men han är ändå så himla go och fin att det inte gör något. Draken hann knappt bli ihopsatt förräns han var adopterad och fick ingå i de utvaldas skara.


Det var faktiskt en av de svårast fotograferingarna jag har gjort för det fanns någon där som bestämde helt och hållet hur draken skulle stå, äta eller sova. Jag fick inte röra!


Så det var bara att snällt fotografera i den posen som gavs. Fast det blev inte så tokigt.