onsdag 16 november 2011

Science on film

Härom helgen så sov Lill-Fisan extra länge på dagen. Det gjorde att jag för ovanlighetens skulle lyckades se en hel film. Jag är en sån där person som gillar att se om filmer. Den aktuella filmen var Batman Begins. Jag gillar den. Den har ett skönt mörker och sen är det ju inte helt oviktigt att Christian Bale är ganska så mumsig i den... Fast en av de härligaste karaktärerna i filmen är den lilla vetenskapskillen som spelas av Morgan Freeman. Det är bara en liten biroll men ack så naggande god. Denna karaktär är FoU ansvarig på Wayne Enterprise. Han är ansvarig för upfinnandet och utvecklandet av en mängd coola, högteknologiska prylar. Senar i filmen visar det sig att han inte bara är ett "engineering wizz" utan han kan framställa vaccin också! Sug på den ni!

Det är här som jag börjar fundera på om hollywoods sätt att försöka glamourfiera "smarta" männsikor (inse, kan man matte, lite fysik och en gnutta kemi är man smaaaart, verkar de flesta tycka iaf) är det som har gjort att unga verkar fly de naturvetenskapliga utbildningarna. Om vi nu ger fan i att blanda in CSI och andra populära TV-serier som ska hypa de naturvetenskapliga utbildningarna utan bara koncentrerar oss på Morgan Freemans karaktär så kan vi dra vissa slutsatser. Det finns inga sådana människor på riktigt. Eller, jo, de kanske finns men jag har aldrig träffat något som har kunnat utveckla kevlardräkter som stoppar automateld, tyg som antar en viss, styv, form när det utsätts för en elektrisk ström, mycket avancerat bilfordon som dessutom kan accelerera så snabbt att den "hoppar". Att denna person sen, dessutom, kan ta ett blodprov, isolera de aktiva substanserna i det luftburna neurologiska gift som blodet utsatts för, för att sedan tillverka ett perfekt fungerande vaccin. På TVÅ dagar! Ja, vad kan man säga. Jag kan förstå unga männsikor som blir lite besvikna och lätt överväldigade när de inser mängden av de studier de skulle behöva genomgå för att kunna göra detta.

De flesta som jag känner som har yrken inom det naturvetenskapliga området är specialicerade på en ofta ganska smal bit av sitt område. Sen kan de ha ett grovt hum om angränsande områden men oftast inte så mycket mer än så. Inte märkligt att unga inte orkar plugga när de inser hur mycket man måste plugga för att bli som dem, smartskaften på film. Där jag jobbar finns det en kille som är grym på att rita och designa delar som framställs av gjutgods. Men han skulle inte för sitt liv kunna rita en bra svetsad konstruktion. Jag själv är ganska så duktig på att räkna på om saker kommer hålla eller inte. Däremot skulle jag nog inte kunna konstruera något vettigt som än mindre gick att sätta ihop eller framställa. Alltså, alla vi som jobbar är duktiga på det vi gör men be oss inte göra något utanför vårt område, för det är att be om kaos!

Naturvetenskap är sjukt spännande, men det är inte enns hälften så glammit och coolt som det är på film. Fram för allt så ska man inte komma att tro att bara för att man kan rita elkretsar till en bil så kan man bygga hela bilen. Än mindre framställa ett vaccin på 2 dagar.

onsdag 9 november 2011

Ett enda litet riskorn...

... kan göra så att vågskålen tippar över.

I sommras var jag mycket upprörd över hur boende i området Hovshaga i Växjö använde en av områdets lekplatser som genomfart för att komma hem snabbare med bilen. Jag skrev väl ett ganska så ilsket inlägg här på bloggen om detta. Man skulle kunna säga att jag var skitförbannad när jag skrev inlägget. Vad jag också roade mig med var att maila länken till inlägget till Växjö kommun och till tidningen Smålandsnytt.

Å tänka sig. En liten anonym bloggare som jag har faktiskt lyckats få till en förändring. Härom veckan fick jag nämligen, till min stora förvåning, ett svar från Växjö kommun. I svaret så började man med att beklaga att det tagit sådan tid att svara mig (ursäkten godtagen). Jag fick också veta att anledningen till att sopbilarna kör där är för att vändplanerna är för små för att de stora lastbilarna ska kunna vända. De har alltså fått dispans och får köra på gångvägen i gångfart. För mig är det en acceptabel anledning för sopbilen att köra där. MEN, man hade också beslutat att det skulle sättas upp låsbara grindar så ingen annan trafik kunde trafikera lekplatsen.

Jag blev mycket glad av det här svaret. Det glädjer mig att jag faktiskt kan hjälpa till och göra tillvaron lite säkrare för barnen i området. Det ska bli mycket spännande att se om det kommit upp några grindar när vi kommer ner i jul.

onsdag 2 november 2011

Är det Rix FMs fel?

Radiokanalen Rix FM delade ju ut små töntiga lappar i brevlådor där "grannen" klagade på den höga musiken 03:00 på morgonen. Ganska töntigt och lite småkorkat reklampåhitt men radiokanalen i fråga har ju bett om ursäkt. Erkännas ska ju att reklamen har antagligen fått vansinnigt mycket större genomslag än vad man räknat med från början.

Det verkar ju verkligen vara så att ohälsosamt många människor "gick på" denna reklam och trodde på fullaste allvar att det faktiskt var en granne som klagade. Jag vet att flera av mina grannar har fått en sån lapp, själv har jag inte sett till den hemma. Det kanske kan vara så att ej-reklam-skylten på min dörr fungerar...

Hur som helst så har vi hamnat i lite småfejd med en granne under oss. Det är ett äldre par där mannen verkar vara synnerligen trevlig men frugan verkar ha fått lite för lite att göra på ålderns höst. Sen vi flyttade in har hon klagat på att vi klampar i golvet så de inte enns kan höra sin egen TV (höja ljudet är inte att tänka på?). Det har diskuterats, jag har till och med varit hemma hos dem medan min man har gått omkring hemma hos oss och lyssnat. Det ska tilläggas att vi inte hörde ett ljud då. Vi har bett att hon ska ringa oss när hon hör ljud som hon upplever störande. Hon har aldrig ringt. Nu senast var hon upp och gnällde för att hon hörde ju att vi gick i vår lägeneht. Jaha? Det är klart vi går i vår lägenhet. Vi frågade om det var så att det störde när hon skulle sova på kvällen eller vila på dagen. Nä, det var det inte. Hon bara hörde att vi rörde på oss i vårt hem. Det upplevde hon som mycket störande. Det ska väl tilläggas att det var under dagtid på helgerna som det var absolut värst.

Efter det här kände vi oss lite uppgivna. Jag menar, det är ju inte rimligt att vi ska smyga omkring hemma bara för att vi har en uttråkad tanta under oss som inte står ut med att hennes grannar lever. Så vi mailade styrelsen och bad om råd hur vi skulle lösa den här konflikten. Svaret vi fick var att vi skulle inte göra ett smack. Det enda vi skulle göra var att nästa gång grannen klagade så skulle vi be henne framföra sina klagomål till styrelsen i en skrivelse. Toppen!

När jag läste den senaste krönikan av Fredrik Backman kom jag att tänka på en sak. En av Lill-Fisans dagisfröknar sitter i vår styrelse för bostadsrättsföreningen. Vi har fått veta av henne att den kära grannen är en liten gnälltant som alltid gnäller om det går att gnälla. Finns det inget att gnälla på så hittar hon på något. Hur som, när jag hämtade på dagis häromdagen så fick jag reda på att lilla tantaluran hade ringt till ordförande och gnällt. Först i något till synes helt annat syfte men sen när hon ändå höll på så passade hon på att gnälla lite på att vi har mage att gå i vår lägenhet. Den fina ordförande sa då att det var inget hon kunde bråka om, punkt slut. Så då börjar hon hitta på att vi tvättar efter 10 på kvällar. Tack och lov så har ordförande bättre förstånd än att gå på allt den här människan häver ur sig.

Hur som helst kom jag att tänka på en sak. Tänk om tantan tror att reklamen från Rix FM är en lapp från oss där vi på något otrolig barnslig sätt "ger igen" för hennes gnällande? Och att det var det som utlöste telefonsamtalet till ordförande? Då är ju det här Rix FMs fel! Och lite tantens eget fel som är så korkad att hon på fullaste allvar tror att vi skriver töntiga lappar och lägger i folks brevlådor. Fast man kanske skulle skiva en lapp a la Desperate Houswives med texten "jag vet vem du ringde", helt anonymt. Då jäklar skulle det bli drama i trappuppgången!

Disclamer: Naturligtvis så skulle jag ALDRIG göra något sådant. Men det är en kul tanke att leka med...

måndag 31 oktober 2011

Happy Halloween!

Här i Sverige är ju Halloween ett förhållandevis nytt fenomen. Ni som nu tänker börja skrika om att "Nähääää! Det är det inte alls det! Jag var ute och bus-eller-godisade när jag var liten!" tänk då på att jag är närmare medelålders så har det "funnits" i tio år är det ett förhållandevis nytt fenomen.

Traditionellt så är det ju nordamerikanerna som har gjort det till det stora sjå det är idag. I nordamerika sköts detta med mycket stil och etikett. Jag fick en gång i tiden lära mig hur detta ska gå till i Kanada. Naturligtvis så karvar man pumpor. Men det finns ett syfte med det. Det är nämligen så att om det inte lyser en pumpa utanför huset så ringer de små barnen inte på. Att det inte lyser någon pumpa är nämligen ett teckan på att man inte firar halloween och då kan man inte förvänta sig att de personerna ska vilja delta i trick-or-treat-leken.

De flesta mindre barn åtföljs av en förälder som står på trottoaren och väntar och ser till att barnen sköter sig (och att folk sköter sig mot barnen). Som dörröppnare är det viktigt att tänka på vad man ger för godis. Det ska vara fabriksförpackat godis, är det hemmagjort eller ej förpackat kommer barnen med största sannolikhet inte att få äta det godiset för sina föräldrar. Oftast är det inget problem eftersom butikerna fullkomligen håller på att explodera av kiloförpackningar fyllda med småförpackningar av fabriksförpackat godis.

Ikväll har jag för första gången, här i Sverige, blivit bus-eller-godisad. Jag blev jätteglad! Det var fyra stycken fantastiskt fina häxor som plingade på (trots avsaknad av pumpa, men jag tror inte det skulle uppskattas med brinnande pumpor i trapphus i flerfamiljhus) och unisont sa "bus eller godis!". Tyvärr hade jag totalt missat att ha godis hemma. Men tack vare att jag är en manisk bakare och mina kollegor inte är fullt så maniska bakverksätare så hade jag precis fyra halloween-cupcakes kvar.


De fyra häxorna såg i alla fall inte tokbesvikna ut utan ganska så glada och tyckte att de var fina. Mitt enda förtret med de här cupcakesen är att de inte blev bulliga och toppiga på ovansidan och jag vet fortfarande inte varför... Jag tror smeten blev lite för lös, men man vet ju aldrig! Jag hatar verkligen när jag misslyckas med mina bakverk. Det har varit en del sådant på sista tiden. Har jag tappat min bak-mojo?

torsdag 27 oktober 2011

Vem ska betala för den absoluta rättvisan?

I en debattartikel på DN.se idag skriver professor Mikael Nordenmark att det är dags att vända den pessimistiska synen på jämställdehetsutvecklingen mellan könen till positiv. Enligt hans analys så indikerar trender att vi, i Sverige, redan om 10-20 år kan ha uppnått ganska så lika fördelning när det gäller ansvar för hem, barn och yrkesliv mellan könen. Det är ju verkligen toppen!

Hela den är jämställdhetsdebatten grundar sig, för mig, i att kvinnan länge har varit ekonomiskt underlägsen mannen. Det har ofta resulterat i en begränsad rörlighet för kvinnan. Det i sin tur har gjort kvinnan mer eller mindre beroende av mannen. I och med att kvinnan började förvärvsarbeta i större utsträckning så har det också gett kvinnan en helt annan frihet. Hon har sina egna pengar.

Hur illa vi än tycker om det så är det bara att inse faktum, i dagens samhälle är du tämligen rökt om du inte har dina egna pengar. Har du ingen egen inkomst kan du inte söka bostad, få lån, vara kreditvärdig och ja, du blir helt enkelt lite utanför sammhället. Dessutom blir du väldigt beroende av de/den människa som förbarmat sig över dig och tar ekonomiskt ansvar för dig.

Så i mina ögon kommer dett utjämnande av ansvar för hem och familj resultera i att män och kvinnor blir lika attraktiva/oattraktiva på arbetsmarknaden. Det går inte längre att hävad att kvinnorna kommer vara borta i flera år för att ta hand om snoriga ungar. Visst är det kvinnan som är gravid och som föder barnet och visst kan man bli sjukskriven under en graviditet. Men inse fakta, män som inte är gravida kan faktiskt, tro det eller ej, bli sjukskrivna de också. Det här kommer också göra att hemma-med-barn-och-vab-argumentet vid löneförhandlignar (hur olagligt det än är) kommer falla aningens platt. Både Lisa och Pelle är ju hemma lika mycket. Jag inbillar mig alltså att utjämnande av löneskillnader mellan män och kvinnor inom samma yrkeskår kommer bli en följd av att man delar lika på hem och barn.

Men längst ner i sin debattarkikel skriver Nordenmark:
"Det är dock inte sannolikt att de löneskillnader mellan kvinnor och män som orsakas av att de arbetar i olika sektorer av arbetslivet förändras till följd av denna utveckling och därför behövs andra åtgärder för att utjämna dessa skillnader."

Stop här nu. Vad ska det till för åtgärder för att utjämna löneskillnader mellan olika branscher? Varför? Krasst sett så är traditionellt kvinnliga yrken inom vård och omsorg kommunala/statliga och har av någon anledning inte särskillt hög status. Däremot så är traditionellt manliga yrken inom den privata sektorn. I mina ögon så är här den stora skillnaden att traditionellt kvinnliga yrken finansieras med skattemedel och tratitionellt manliga yrken finansieras av privata företag som agerar på en helt annan marknad och således har helt andra ekonomiska förutsättningar.

Det här innebär ju att om man ska ta till andra åtgärder för att utjämna löneskillnaderna för sjuksyrrorna och förskolepedagogerna så måste någon betala. Var ska dessa pengar komma ifrån? Skatten? Eller ska företag med många män anställda tvingas skjuta till så att dessa kvinnors löner kommer i samma nivå så männen i företaget? Ingen vill betala högre skatter och om företagen ska betala för massa personal som inte tillför företaget någon så kommer vi nog inte ha kvar så många företag i Sverige. Eller så kan man arbeta för en ändrad attityd mot traditionellt kvinnliga yrken och faktiskt börja värdera dem ekonomiskt. Lill-Fisans förskolepedagoger har högskoleutbildningar och är ansvariga för det dyraste och viktigaste jag har 8 timmar om dagen. Det är värt ganska mycket för mig.