Hej då Direktör Groda!

Ja, nu har morsan varit ut och svirat lite. En kollega, en av de bästa, har gjort sin sista dag idag. Himla tråkigt för oss (andra kollegor) men jag tror att det är himla bra för honom. Som brukligt är i vår grupp så måste vi har after work när någon av oss slutar. Tyvärr är det den enda gången som vi har AW, men bättre än inget alls.

Idag gick vi ut och åt, som vi alltid gör, och det slutade på Lemon bar. Eller, jag slutade där. Vetetusan vad de tokiga ungdomarna hittar på sen.

Jag vill bara skriva att jag kommer sakna Direktör Groda (nä, han heter inte så) som fick sitt namn för att han i sin tidigare karriär gjorde det nödvändigt för oss att tala om att "har man trampat i klaveret ska man stå still. Inte fortsätta kliva runt.". Det har varit himla många goa glada skratt i gruppen tack vara honom. Ofta har vi skrattat åt honom, men minst lika ofta med honom. Nu på senare tid har det inte varit fullt så många Grodor... Faktiskt inga alls sen jag kom tillbaka från lastbilsfabriken.

Ja du Grodan, du har varit en fantastisk arbetskamrat. Lycka till och natti, natti!

När jag var 17 år

När jag var 17 år var jag kär och oövervinnelig. Min första pojkvän (som räknas) hade körkort och hans pappa hade en sprillans ny röd Volvo V70 som jag blev hämtad i från skolan på alla hjärtans dag. I passagerarsätet låg en bukett med röda rosor, brudslöja och någon blå blomma. Jag kommer ihåg hur jag fick avundsjuka blickar från alla på skolan som gick förbi. Killarna för bilen skull och tjejerna förh hela uppläggets skull.

Vi åkte till en liten restaurant i Midsommarkransen och åt Filét Oscar som vi blev lite risiga i magen av vill jag minnas. Jag kommer ihåg att jag var så säker på att det skulle vara för evigt. Det skulle vara jag och han. Det var det också länge, flera år. Det var han och jag så länge att jag han gå ut gymnasiet och få mitt första jobb och på allvar började fundera på att flytta hemmifrån. Jag funderade också på hur det skulle vara att leka familj med honom. Det funderade inte han på, inte alls. Han ville åka snowboar och ha kul med kompisarna. Inte leka familj med mig. Så vi gick skilda vägar.

20 år senare sitter jag här och borde jobba. Papprena ligger framför mig och jag är inloggad på mailen. Framför mig sitter också min man. Min man som en alla hjärtans dag för snart nio år sedan smög sig på mig bakifrån och slängde fram en ros framför ansiktet på mig. Precis när jag försökte ta en drinkbeställning på mina nyanlända gäster. Jag kommer ihåg att jag blev glad, rörd, generad och jag kände mig väldig speciell. Han får mig ofta att känna mig väldigt speciell.

Jag har haft flera kandidater genom åren där jag hoppats och trott att det skulle vara han och jag resten av livet. Det har gjort att jag har lärt mig att det finns inget för evigt, hur gärna vi en vill. Allt har ett slut. Men åter igen så sitter jag här och hoppas att vi får möjligheten att tillsammans se våran dotter växa upp, kanske även bli mamma själv och bli gammla tillsammans. Det finns som sagt inga garantier men jag är så oändligt tacksam för den tid vi får.

Vi älskar dig, farmor!

Snart fyller Lill-Fisans farmor år. Farmor bor inte här i stan och det är väl en 6-timmars körning för att hälsa på henne. Alltså, inget man gör för en söndagsmiddag. Det är lite tråkigt men vi alla anstränger oss för att ses så ofta vi kan.

Lill-Fisan verkligen älskar sin farmor, det förstår jag. Det finns ingenting farmor säger nej till när det kommer till Lill-Fisan. Eftersom vi inte kommer hinna ses till födelsedagen precis så bestämde jag att farmor minnsan ska få ett fin fint kort.

Så jag satte mig och scrappade lite häromkvällen och såhär blev det

Grattis världens bästa farmor, vi ses snart!

Fina brukar

Jag gillar att organisera saker i burkar. Fram tills nu har jag varit manis på de små fyrkantiga lådorna i plast med lock som man kan klicka fast med svarta spännen. De är himla bra och stapelbara. Dock så är de ganska trågiga, praktiska och fula.

Men eftersom jag gillar burkar så innerbär det också att jag på något sätt sparar på burkar som jag tror kan vara bra att ha. Detta driver min man till vansinne särskilt som jag har fått pippi på att diska ur och spara på turkisk yoghurhinkar. Han har flera gångar frågat vad jag ska ha dem till och varje gång har jag lite svävande svarat "kan vara bra att ha hrmhrmrhrm...". Han har aldrig fått något bra svar. MEN sen surfade jag in på lilla gullhönan Fröken Pyssels sida och fick se de här. Himla tjusiga och dessutom visar det sig att jag och lilla Fröken Pyssel har samma smak i design ark.

Det visade sig dock att yoghurthinkar är lite lätt konformade i kanterna vilken innebar lite pyssel när man skulle få dit pappret. Skam den som ger sig!

Såhär tjusiga kan yoghurt och glassburkar bli



Själv tycker jag att de blev riktigt bra, till min stora förvåning!

Semlor

Semlor verkar vara något vansinnigt Svenskt. Om man ska vara petig så äter man semlan på fettisdagen som traditionellt inleder fastan. Fettisdagen brukar infalla i slutet på februari någonstans. Nuförtiden kan man börja köpa semlor 1a januari vanligtvis.

Jag som är en anal jävel när det gäller traditioner har frångått det för semlans skull. Jag menar, hur ska man annars hinna prova sig igenom alla semmelproducenter för att hitta den bästa semlan och sen hinna vråläta av den. Semlorna försvinner mer eller mindre efter fettisdagen så man har liksom inte tid att hålla på traditionerna här.

Än så länge har jag hunnit med 3 olika producenter. Först åt jag en semla på Thelins. Det var bland det äckligaste jag ätit. Det absolut äckligaste, som fick mig att må illa resten av dagen, var grädden som hade fått någon millimeters seg hinna ytterst. Asäckligt!! Jag som gör lite tårtor då och då kan ju bara tänka mig hur länge de där semlorna varit sparade för att få det där gräddskalet. Så, aldrig mer Thelins!

Sen köpte jag och maken ett duopack på City Gross. Jag som är lite matpretto tyckte det var jobbigt och jag kände mig billig... lite trailer-trash och var tvungen att gnöla lite om att baka själv och så vidare. Men det skulle jag få äta upp (hahahahaha!) när jag kom hem. De var svingoda! Inte nog med att de var billiga mot Thelins som dessutom var under all kritik, de var riktigt goda.

Idag har jag provat semla från Balders Bageri (tror jag de heter) i Solna Centrum. De var riktigt bra, den bara slank ner. Fluffig och fin grädde. Bullen kan jag tyvärr inte uttala mig om eftersom jag allid, utan undantag, kör hetvägg. Så bullen är alltid mjuk och lite... slemmig, hehe. Ja, såhär i skrift så låter det lite äckligt, men jag tycker det är gott. Ni som inte vet vad hetvägg är JFGI!