Mörk & ljus kaktryffel

Jag har hittat en ny grej. Det heter Pinterest. Det går ut på att man "pinar" bilder på nätet som man tycker är fina/söta/inspirerande/roliga/you name it. Sen kan massa andra gå in och kolla vad du har pinnat och själv pinna det om det är något man tycker om. Verkar det krångligt? Äh, inte så värst. Hursomhels så har jag fått en overload i inspiration. Vad jag fastnade för idag var den här galna bruttan.

Nu är jag inte så amerikansk att jag gillar det där med rå kakdeg, men gärna gräddad. Så jag gjorde min egen variant och det blev en Mörk & ljus kaktryffel. Kankse inte lika fina som orginalet men de blev busigt goda! Tror de kan komma att uppskattas på barnkalas i framtiden.

Kakorna är av vanlig "småkaksdeg", undersidan doppad i mjölkchoklad och översidan är doppad i vit choklad. Små pigga och färgglada strösslar gör det hela till en glad och sprakande fest.

Jag vet inte varför men jag har alltid haft en förskärlek för småkakor. När jag var mindre var småkakorna stora som tefat. Men ju äldre jag blir desto mindre blir kakorna. Kan det ha att göra med att jag fotfarande vill äta kakan men är plågsamt medveten om kaloriinnehållet?

Vårens bukett

Visst blir man lätt om hjärtat när termometern håller sig runt 0-strecket och snön (den förhatliga, vidriga, hala snön som bara ska finnas från 1:a advent till 1:a januari!) börjar försvinna. Jag själv bara skuttar fram och känner mig sjukt understimulerad och vill bara baka och göra pyssel i pastellfärger. Men det går inte alltid serru, för man måste vara på jobbet också.

Men i morse när jag tittade igenom min bloggfeed så blev jag så glad av en liten hälsning från Fiffiga Systrar.

Jag tycker tulpaner är så vansinnigt vackara. De är så fantastiskt mjuka och skira i all sin enkelhet och variationen är ju oändlig. Det är ju så att tulpaner är min absoluta favoritblomma. Jag hade dem i min brudbukett som jag till sist gjorde själv. Inte kunde jag tänka mig att en florist skulle ta 800 spänn för att binda ihop 25 tulpaner med ett sidenband och kapa stjälkarna (floristens förslag på bukett med tulpaner). Så jag gjorde en egen, mycket finare i mitt tycke för bara 700. Då fick jag också nöjet att först göra en provbukett och sen även min egen brudbukett.

Så här kommer mitt bidrag till hyllningen av våren och det som följer med årstiden, kärleken.

Fotograf: Julia Bejerot-Winkler



Jag kan verkligen inte ta åt mig äran för dessa fotografier utan det är min fantastiska fotograf och vän Julia Bejerot-Winkler som har tagit dem. Passa på att kolla in hennes fantastiska bildgalleri.

Puss å kram i vårsolen!

Bilder och bling

Jag har åter igen blivit inspirerad av den söta och goda Fröken Pyssel. Jag tyckte hon gjorde så fina nyckelringar och det verkade så roligt att leka med krympplast så jag vill göra ett försök. Tyvärr är inte Lill-Fisan lika duktig på att rita som Fröken Pyssels barn, skulle Lill-Fisan få rita skulle det bara bli arga små streck. Så det blev inte någon söt lite barnbild, men om ett par år så!

Däremot så behövde bilnyckeln en ny liten kompis. Det här var den första jag gjorde och tänkte inte på att man kanske ville runda av hörnen lite, så när den kom ut ur ugnen så var den lite spetsig och kantig.

Som tur var gick det att klippa till hörnen med en avbitartång, kanske inte så himla snyggt men mycket bättre än spetsiga hörn. Jag gillar att bilen är babyrosa, undra om det finns någon tillverkare som har rosa lackering på bilarna...

Sen tyckte jag att jag själv behövde en liten kompis. Det blev en liten älva med prickig klänning .

Jag var också på lite blingigt humör idag så istället för bara en vanlig tråkig nyckelring så fick de små kompisarna lite vackra härliga pärlor upp till ringen.

Undra hur mobbad min man kommer att bli när han kommer till tennnisen med den här? Men jag tycker den är jättefin.

Oh, sån rolig kväll det har varit och det bästa med krypplast är att det gick så fort! Det här kommer det bli mer av, det kan jag lova.







Decoupagepiff till barnrummet

Vi håller på att försöker göra i ordning Lill Fisans rum. Det går trögt. Just nu försöker vi bli av med ett stort skrivbord i massiv ek från IKEA. Det är svårt. Vi hoppas nu kunna skänka bort eländet. Jag börjar nästan ångra att vi inte bara slängde skiten förra helgen när vi hade massor med containers här.

Ja, ja. I fönstret har det stått två svarta krukor med varsin död växt i. Det kändes himla tråkigt i ett barnrum. Så jag köpte lite nya krukor som jag ville piffa lite.

Eftersom jag hittade mina gamla bokmärken när vi röjde i källaren så tyckte jag att lite decoupage med bokmärken och målade prickar skulle göra susen i rummet.

Det blev faktiskt väldigt gulligt tycker jag själv och mycket roligare än de där svarta som var där innan. Nu gäller det bara att försöka tänka ut hur vi ska möblera för att Lill-Fisan inte ska komma åt blomkrukorna i fönstret och trasha dem.

Ibland är det svårare än man tror

Familjen Fis var duktiga i helgen och rensade ut vansinnig mängder med skit i vårat förråd. 90% av all skit var det bara att kasta men lite var faktiskt återanvändbart. Jag och min man är verkligen inte några giriga typer, utan vi vill bli av med grejorna snabbt och smidigt med minimal insats från vår sida. Så vi prisdumpade på Blocket! De "stora" grejorna gick iväg ganska fort och utan knussel. Sen har vi ju lagrat alla Lill-Fisans kläder sen hon föddes. Det är ganska mycket grejor. Så vi gjorde käcka små paket i olika storlekar och färger och la ut dem för en spotstyver.

Men jeezzze va folk ska vara jobbiga och petiga! Vår tanke var den, att vi vill att kläderna ska komma till användning. Vi prisdumpade för att få iväg grejerna snabbt, men också med tanken att någon av alla dessa föräldrar i denna stad som inte har så himla mycket pengar ska kunna köpa lite kläder till sin älskade bebis. Men vad händer? Vi får mail på mail från folk som vill att vi ska åka och lämna kläderna till dem på olika platser, man vill "mix and match" sina egna små paket, man vill ha ditten men inte datten och bara betala halva priset då, osv osv.

Allvarligt, om man är så jävla petig med vad man har i ungens garderob så gå till butiken och handla så får man precis som man vill ha det! Fast vad förväntar man sig egentligen? Frågan är ju fri och ska jag vara ärligt så tror jag inte att ensamma mamman med dålig inkomst kollar blocket så himla mycket. Jag tror snarare det är Stina från någon FiiinHood som vill göra ett klipp så hon kan visa upp sing unge på mammaträffen och säga att "vi har bara Petit Bateau, kaaaanske liiite PoP till lilla Göran" utan att bli utskälld av maken för den enorma kreditkortsräkningen. Jag har inget emot att man vill göra klipp men jag gillar inte attityden. Take it or leav it!

Vi har börjat svara på de som bara vill ha ditten och datten i paketen att det går så bra så, men det kostar fortfarande paketpriset. Jag tror inte vi kommer få så mycket mer sålt men det kanske är lika bra. Jag har planer på att skänka bort allt till kyrkan eller Kvinnojouren. Eller är det så att någon av ni som läser (ja, jag vet att ni inte är så många och att jag känner de flesta av er) känner någon som gladeligen skulle ta emot lite bebiskläder. Som sagt jag kan tänka mig att skänka till någon som VERKLIGEN behöver.