tisdag 10 maj 2011

Well happy bl...y birthday to me

Jodå, det var kalas i helgen hos familjen Fis. Hela klanen Fis var bjuden (vi är ju inte så vansinnigt många men det låter lite fläskigare med klanen). Det är ju faktiskt himla roligt att ha kalas. Det är ännu roligare nu när lill-fisan inte är så himla känslig och börjar grina vid höga ljud och om det råkar vara lite många som tittar på henne. Nä, nu för tiden sitter hon i sin stol och gör sitt bästa för att ALLA runt matbordet ska titta på just henne. Hon lyckades nog rättså bra med mormor, men det gör nog inte att vi ska tillskriva lill-fisan alltför stora egenskaper. Hon var till och med så tuff och kavat att hon vågade sig iväg från mamma och pappa för att leka med de andra barnen, kusinerna.

Det hela blev en mycket lyckad eftermiddag med god pajlunch och, of course my horse, tårta till kaffet. Den här gången kan jag med stolthet i rösten säga att jag är riktigt förbannat skitnöjd med tårtan. Den blev faktiskt sjukt snygg! Tyvärr tycker jag alltid såhär i efterhand att bilderna inte riktigt gör den rättvisa.




Den smakade faktiskt bra också. Så även om jag "misslyckades" med tårtbottnarna så blev det fantastiskt bra. Dock så fanns det några moln på min annars så soliga tårthimmel.

De dekorationer som var i ren "butiksmarsipan" (typ Odense i en korv) började spricka i veck. Inte särskillt snyggt. Men de dekorationer som var i kavlingsmarsipan och butiksmarsipan blandat med sockerpasta började inte spricka. Hmmm... jag anar ett samband. Jag skulle väldigt gärna vilja att någon klok person som kan det här, kan gå in och kommentera och antingen bekräfta eller dementera min misstanke. Marsipan spricker lätt om man inte har blandat i sockerpasta. Kavlingsmarsipan är något mystiskt som fungerar bra (det kanske är så knepigt att kavlingsmarsipan ÄR marsipan blandat med sockerpasta...).

Jag hade gjort helt fantastiska, men enkla, fyllningar. Rårörda hallon med strösocker, citronkräm och hallongrädde. Här ska jag göra en liten mental note. Citronkräm, hur mycket du än fodrar med grädde, kommer gå igenom och nå marsipanen. Den höga syran gör att marsipanen börjar smälta och det blir någon konstig vätska på tårtfatet och tillslut går marsipanen sönder. Undra om det hade funkat bättre att först fodra med smörkräm för att bygga in syran och citronkrämen och sen lägga grädde runtom. Ja, det är ett trick jag får testa nästa gång.

Det tråkiga är att nu är tårtsesongen över i familjen Fis. Alla har fyllt år (om jag inte kan nästla mig in och göra tårta till anfadern pappa Fis) och det känns lite tråkigt om jag ska vara ärlig. Nu måste jag ju börja hitta på anledningar till att baka tårta. Det påminner mig, om man nu ska hitta på anledningar till att baka tårta måste jag skaffa mig en mycket mindre form att göra tårtbotten i. En form lagom stor för lilla familjen Fis.

2 kommentarer:

Fröken Pyssel sa...

Finfin tårta! Skumt, jag har gått in på din blogg flera gånger men varje gång ser det ut som att du inte skrivit nya inlägg. Nu provade jag den magiska F5-knappen och då dök det minsann upp en hel massa inlägg.

Anonym sa...

Tror det var den här tårtan, men alla tårtor är så sjukt fina! Jag vill också ha en, i orange, så där som lill-Fisan hade :D
Kristina